Ja, jag har inte så många.

Jag tycker som inte riktigt om "vänner".  Nu tycker ni säkert att detta låter alldeles galet men så är det. Så klart tycker jag om att umgås med vänner och så, det sitter inte i det.
Det sitter i att jag är less på falskheten. Less på "vänner", dom man själv räknar som vänner men det visar sig att man inte riktigt är vänner ändå. Man bara trodde det.

Dom "vänner" jag har är en blandning av människor. Vissa är lojala och ja, riktigt fina. De är dom få jag inte klarar mig utan.

Men dom flesta är såna  som man planerar flera månader för en helg i sommarstugan men sen veckan innan bestämmer sig för att fara någon annanstans istället.
Eller så bestämmar man att ses en helg för att man typ aldrig ses och sen ombokar denna person i alla fall.
Detta resulterar i att man träffar typ 2 gånger på ett år.
Ett annat scenario är att man pyser hela vägen in till stan för att umgås och sen när man sitter där får man ett sms som säger att denne glömt att vi skulle ses och denna person befinner sig nån helt random-stans. Då får man sitta där själv.

Inte så jätte kul, nej.
Men jag blir aldrig arg.
Sårad kanske, ja. Men det visar jag aldrig. Säger bara något i stil med:
"Hehe, ja sånt som händer"  fast jag kanske egentligen skulle vilja säga typ
"Tack så jävla mycket för den då ditt as!"  men det gör jag inte. 
Egentligen är jag inte arg heller, är inte förvånad längre. Det kännas bara jävligt tråkigt. 


Jag kanske inte är någon rolig kompis bara? Nej nu försöker inte jag vinna sympati och grejer utan jag bara konstaterar det. Att det är så. Förmodligen. Jag har ju vänner. Men inte många.

För när jag tänker efter så har det nästan alltid varit på det här viset. Jag är aldrig den man helst skulle vilja umgås med. Har man ett val blir jag bortvald, så har det alltid varit.
Jag kanske ibland följer med någon men sällan ens det.

Sen förstår jag inte, vad hände med liksom, om vännen ska någon annanstans, varför är det ingen numera som säger:
"Jag ska dit... Men du kan ju följa med om du vill?"
Är det bara jag eller brukade det vara mer så tidigare?
Kanske bara är jag.

Det är sällan någon ringer och vill ha med mig. Det är alltid jag som tar kontakt och kollar om någon skulle vilja hitta på något. Sen planeras det in, sen blir det inställt.

Nej inte jätte kul.

Oftast blir det spontan grejer med folk som inte ens bor här.
Synd bara att dom man funkar bäst med inte bor här. I västerbotten.

Tråkigt.

Var bara tvungen att konstatera det här. Det är tråkigt.

Skulle vara skoj att ha vänner såna där som man är jätte tajt med, sån på film ni vet? :)

Haha och eftersom det är såhär så förstår jag för den delen inte heller vilka fan det är som läser min blogg??! haha, jag känner inte ens så många människor IRL.. xD

Men, men det är ju som det är. :)

Därför tycker jag inte riktigt om "vänner". Jag trivs bättre ensam. Inte så att jag hellre är ensam än med en vän. Men jag är hellre ensam hela tiden än att ha vänner som inte värderar relationen tillräckligt mycket för att ses mer än 1-2 gånger per år.