Haha jädrar nu dampar jag loss igen. xD

Alltså jag är inte så arg egentligen. Jag känner mig rätt lätt inombords ändå. Längesen jag gjorde det. Många år sedan.

Men trots att jag verkligen dampar inför mina vänner ibland, särskilt en viss vän.. Men jag mår faktiskt rätt bra. :)
Sure, jag är förbannad as hell just när man diskuterar den där grejen.

MEN JAG KLARAR MIG!

Fattar ni ens hur skönt det känns för mig att kunna säga så? Efter allt med sjukdomen och ja.. allt annat.. SÅ kan jag ändå faktiskt säga att jag är arg men jag är inte förstörd.

Jag var det en gång, men jag blev hel igen. Jag klarar mig. Fan så skönt!

Man får sms lite nu och då liksom
"Hur är det med dig?
"Heej gumman, hur mår du?"

visst är det fint att folk bryr sig och tänker på en. Jag uppskattar det verkligen.

Men det bästa är att jag faktiskt nu ärligt kan säga att jag mår bra.
Jag tänker inte så mycket på alla döda eller det faktum att jag aldrig kommer att bli helt frisk, eller att jag förmodligen alltid kommer att ha lite, lite svårt med relationer. vänner, familj, pojkvänner alike.

Men jag mår bra för jag klarar allt! Åtminstone känns det så idag. :)
Ready to take on the world!