- Vi har något speciellt, jag känner det. Vi passar bara!
Jag nickade lite snabbt och hoppades på att han inte skulle märka.
Att han inte skulle upptäcka att jag inte var på samma ställe.
Att mina känslor nog var långt ifrån det ställe hans var.
- Jag vet att du tycker om mig också!
Jag tvingade fram ett skratt och försökte skoja bort det hela,
det gick inte så bra. Han hade kunnat läsa mig så bra tidigare,
men just nu förstod han inte alls.
- Du kan förneka det hur mycket du vill men jag vet nog.
Du behöver inte vara så rädd för att visa dina känslor, inte för mig.
Han trodde att jag var blyg.
Att jag inte vågade visa vad jag kände än. Det var nog sant...
Bara inte på det sätt han hoppades på.



God I feel like a douche...
It was really hard talking to you about this again...

I'm sorry.
Vi hör bara inte ihop...

Jag hoppas att du förstår att jag var tvungen att se vad som kunde hända.
Jag visste inte att det skulle bli såhär.