Fråga:

Fay

Alltså du har ju berättat att det var dåligt med dig och viktor i slutet men också om dina känslor för han. var det därför du stannade ändå? för jag skulle aldrig låta någon behandla mig på ett sätt som får mig att må dåligt! så varför?
Varför for ni utomlands tillsammans om ni hade det dåligt?

Svar:

Haha det känns som om jag bara får en jäkla massa frågor om victor här xD

Men jag ska försöka svara på det..

Det är lite svårt att säga, det är ju aldrig en persons fel att två bråkar som man brukar säga. Så jag vill inte kast att på honom. Däremot trivdes han med att vara/göra/prata på ett sätt som fick mig att må dåligt. Passade alltså inte.
Sen anledningen till att jag stannade var helt enkelt pga känslorna.

Han är någon jag alltid haft en soft spot för och jag vet faktiskt inte varför.  Någon del av mig har ända sen jag lärt känna honom haft något involverat. Även när vi var endast vänner så var det någon bit som inte var riktigt bara vän med honom.
Kanske är det kroppsligt, ni vet, typ kemi eller något? Jag gillade hans..lukt? hahahaha nej jag vet inte riktigt vad.

Nej något är det. Oavsett hur arg eller förbannad eller hatisk jag varit på/mot honom så så är det fortfarande den där lilla, lilla pockande känslan i magen som inte vill försvinna. Jag tror att den alltid kommer att finnas kvar.
Förmodligen är det någon kemigrej, kroppsligt. Feromoner.

Oavsett anledningen så är det anledningen till att jag aldrig "fick nog". Just för att den där konstiga känslan eller vad man ska kalla det, hela tiden gjorde mig konstigt okej med allt.
För även om jag var flyförbannad så hade jag ändå en positiv känsla i magen också och jag kunde inte få bort den. Tänk er själva hur lätt det är att hålla fast vid att vara arg eller ledsen eller vilja lämna någon som får dig att få en konstigt glad känsla i magen. Glad + arg = ? 
Jag kunde helt enkelt inte helhjärtat lämna för en del av mig ville ändå vara kvar. En blind del. But still. :)
Jag ville nog inte heller vara ensam. Jag kände mig väldigt ensam då vännerna fösvann pga att jag var sjuk hela tiden och dom som fanns kvar dog istället. Jag kände mig knäckt helt enkelt och vägrade väl förlora fler.
Därför klängde jag nog också fast lite väl hårt ibland i panik för att förlora ännu en. Jag var livrädd.
Men tack och lov kom jag över det där. :)

Jag funderade faktiskt där i slutet på att inte fara utomlands med honom. Jag kände på mig att det skulle bli trubbel pga en händelse på min födelsedag. Efter den kvällen hade jag nog inte för avsikt att fara med honom längre.. Meeeen så satte den där konstiga känslan in, eller vad det nu är. Jag bara typ "glömde" eller förträngde vad som hänt innan jag föreställde mig istället hur himla roligt vi skulle ha och vi skulle ju fixa alla problemen sådär med ett trollslag. Kärleken är blind, eller kärleken gör dig blind? Båda stämde nog väldigt bra in på mig.



Gammalbild.

... och fråga om nått annat än vicor hela tiden vore jätte kul! :P haha, uppskattar intresset, men visst finns det massa annat att fråga om, eller hur? :)