Är det där verkligen värt det att bråka om?
Mår du verkligen bättre av att skrika på mig?
Måste du verkligen alltid kalla mig de där namnen?
Känns det verkligen som det där är värt att må dåligt över?
Är det där verkligen värt att inte be om ursäkt för och bråka istället?

Kan svaret på de frågorna aldrig vara bara nej?
Kan ingen bara vara enkel?