Sorry för att det tog tid. Var tvungen att fråga om jag fick lägga ut detta först. Är rätt privat. :)

Vi hade ett bråk jag och Chrille. Jag såg honom med en annan tjej - trodde jag. Jag såg nacken på honom där han satt i soffan och en naken tjej som satt gränsle över honom. Jag stormade ut ur lägenheten med Chrille efter mig. Stunden ute på gräsmattan efter det var både sårande och ilsken, i alla fall tills Nicke kom ut och berättade för mig att hon fick fnatt påväg till sitt rum från duschen och gränslade honom. Han hade i själva verket alla kläder på och lyfte av henne, ingenting annat. När inge ord fanns mer satte jag mig på en parkbänk. Mest för att jag behövde vila efter den känslomässiga berg och dalbana jag precis befunnit mig på.
Men inte långt därefter kom Chrille till mig...

- Sandra..
- Nej. Jag kommer sen, jag måste vara ensam en stund.
- Om du vill göra slut med mig, så fine! Gör det! Det är i princip vad du skrikit hela kvällen. Men innan du fattar ett sånt beslut så är det något du behöver veta.
jag bara såg på honom, chockad över hans ton. Chrille brukade aldrig ens höja rösten.
- Jag älskar dig! Det spelar ingen roll om du frågar mig fem sekunder från nu eller femtio år, mitt svar kommer fortfarande att vara detsamma. Du. Jag kommer alltid att välja dig för att jag älskar dig. Jag skulle aldrig förstöra det genom att vara med någon annan! Jag förstår om du trodde det för hur det såg ut men jag svär, du har mig, du har mitt hjärta. Oavsett om du vill ha mig som vän eller pojkvän så är du min nummer ett. Förstår du? Det är alltid du!
han såg bort en stund och avslutade sedan med:
- Jag tänkte att du skulle veta det innan du bestämmer dig för att lämna mig.
Han reste sig upp och började gå tillbaka mot dörren.

Behöver jag berätta att jag reste mig upp efter ungefär en sekund, sprang fram till honom, hoppade upp på honom, fällde honom til marken och kysste hela hans ansikte samtidigt som jag försäkrade att jag minsann inte tänkte gå nånstans? Nej tänkte väl det.
Sen behöver ni väl heller inte veta hur länge vi faktiskt låg kvar där på gräsmattan heller va?... Nej tänkte väl det.. ;)

Gissar på att jag inte heller behöver berätta att jag aldrig någonsin ifrågasatte honom igen? Nej jag förstod väl det. :)