Nu ska jag snart pysa iväg och dricka thé med min lillasyster. Blir tjejsnack som vanligt. :)
Men nu tänkte jag dela med mig av lite nya inköp jag gjorde igår! HEEEEEL NÖJD! :)





... komemr mer bilder imorgon! :)

Vad hatar jag? Jo det ska ni få veta!

Att vara sjuk.. Det suger.. Särskilt förkylning! Det låter kanske lite udda, men en förkylning drar ner en så himla mycket så jäkla länge.. Det är inte typ 3-4 dagar jätte dåligt och sen är det bättre, nej nej. Det är typ 2 månader med konstant hosta, snuva, ont i halsen, yr i skallen, slem i halsen, huvudvärk, problem att andas och att känna sig svag som ett as.

Det suger särskilt när man ska träna! Ja det är värst då. För man vill ju liksom kunna ge allt, 110% varenda gång så att man verkligen tar ut sig maximalt på varje pass.

Men det går inte när man är förkyld. It sucks!! Ni fattar seriöst inte hur mycket det suger.. Jag blir galen! Jag är en sån som alltid ger allt, oavsett förkylning. Men det är inte bra.. Dock kan jag inte hjälpa det.. Det låter kanske jävligt konstigt för er :P
Men alltså jag akn inte hålla igen. Jag måste köra på fullt ut, sen kanske jag stupar halvvägs genom passet och ligger och flåsar som en döende och sen hosta slem och snyta sig om vartannat.. Trevligt? NEJ!
Men jag kan inte hjälpa det.. Jag borde ta det lugnt, köra på halvfart genom passet så att man klarar sig genom hela trots förkylning. Men tror ni jag kan det? Nej!

Jag blir så jädra peppad när jag tränar, hela kroppen blir sådär rastlös och vill bara köra på hårdare och hårdare och hårdare tills jag inte kan röra mig längre!... Men det är inge bra när man är sjuk.. Ni vet allt det där med att man kan sabba hjärtat osv osv. Muskelinflammation. Suger.
Jag vet allt det här men jag kan inte sluta.. :P

Nej nu peppar jag inför kvällens träningspass och försöker öppna upp mina i princip igentäppta luftvägar med thé och grejer.. Känner mig jävligt sjuk men känner bara hur jag sväller efter en dag utan träning. Huvva!
Nej då FÖRSÖKER jag hellre ta det lugnt på träningspasset och fara i alla fall. Jag ser väl hur mycket jag pallar. :)

Lite jävla anamma är det henne ändå! ;)

Visste ni att....

* Mina närmaste vänner i sjuan-nian kallade mig för bodybuilderbebis.

* Jag ser på anime och älskar det! Bleach och Naruto är mina hjältar! :] Hade du frågat mig IRL för några månader sen hade jag dock aldrig erkänt! ;)

* Jag har varit nästintill sängliggande till och från i några år. Pga sjukdom, skadade nerver kort förklarat. :P

* Jag är såååå avis på alla som dansar!! Dom som har dansar länge i alla fall för dels ser det så jäkla fint ut och dels så får dom så himla snygga kroppar! :O Sjukt avis!

* Jag tycker om att hjälpa andra med deras läxor och grejer för då känner jag mig värsta snäll och duktig.. Men jag hatar att göra mina egna, BLÄ!

Alltså.. En grej jag tänkt på..

För något år sedan tyckte jag verkligen att jag växt mycket. Relationerna jag haft haft jag lärt mig så grymt mycket om mig själv i. Det krävdes för att jag skulle kunna växa som person och lära känna mig själv på ett bättre sätt.

Nu när jag tänker tillbaka på mig för 2 år sedan och mig nu... Det är en SJUK skillnad. Än en gång..
Förut förändrades mycket.. Svårt att sätta ord på det.. Men mycket var förändringar till det bättre, fast det mesta var nog till det sämre.
Jag tyckte mig ha lärt min läxa och skärpte därför till vissa grejer. Tilliten satt inte lika hårt, jag klängde mig fast lite mer, försökte att inte glida ifrån varandra. Men det var så mycket mer som förändrades.

Sen hände andra grejer som förändrade allt.

Men nu.. Nu när allt är över, och då menar jag verkligen allt.. Nu när jag ser tillbaka på det som var mitt liv känner jag mig faktiskt ganska ledsen.. För.. Jag brukar inte vara svartsjuk. Inte utan anledning i alla fall.

Nu tänker nog några av mina ex (inte alls alla, det vet jag) som så att "Fy fan hon var svartsjuk som fan" bla bla bla.. men alltså, tänk efter.
Jag har aldrig haft fel. VARENDA GÅNG jag känt den där känslan.. Oron i kroppen, så har jag haft rätt. Något hade förändrats, antingen hade min pojkvän då redan varit otrogen, eller så skulle den personen snart bli otrogen, eller så fick personen känslor för en annan person så det tog slut. Sen har andra saker hänt också men som räknas in under samma kategori "misstankar blir verklighet".

Är det då så konstigt att jag varit svartsjuk? Nej jag tycker inte det. För hittills har jag fått bevis för varenda en av mina teorier.

Men det var inte det jag skulle snacka om.


Utan det är sjukt hur mycket man förändras. För varje relation man har så förändras amn så jävulskt mycket. Kanske inte utåtsett men i alla fall jag ser på förhållanden lite annorlunda för varje gång, förväntar mig olika grejer varje gång. Man beter sig olika varje gång. Man lär sig vad man ska släppa och vad man bör diskutera. Man lär sig vad som är verkligen viktigt för en och vad som bara är grejer man "önskar sig". Man lär sig vad man ska tolerera och inte. Man lär sig hur man balanserar ett förhållande med vänner, jobb och skola. Man lär sig vad man vill ha ut av livet.

Det är så sjukt mycket jag har lärt mig de gånga 2 åren. Så sjukt mycket. Jag har förändrats. Det mesta till det bra.

Men just förhållandemässigt är det nog tyvärr till det sämre. Jag behöver kanske tid att läka? Jag vet inte. Kan detta läka?

Jag vet inte.

Jag vet bara att av allt jag lärt mig om mig själv så borde jag kunna klara mig mycket bättre nu än tidigare. Det är bara synd att det enda jag behöver för att kunna sätta dessa nya kunskaper på prov saknas. Mod.

Jag vågar inte. Jag är feg. Jag försöker rädda mitt hjärta the only way I know how.
Det låter kanske lite knäppt.

Men jag skulle aldrig kunna börja lita på folk bara sådär igen för det har jag lärt mig. Jag har lärt mig att människor inte är att lita på. De ljuger för dig, rakt upp i ansiktet ljuger dom och spelar sina kort så listigt att du inte har en aning om att du bli lurad. Du vill så gärna tro.

Jag vet att man inte kan lita på någon som står på sina bara knän och ber om förlåtelse.
Du kan inte lita på någon som ber på sina bara knän om att du ska tro på vad denne säger.
Du kan inte lita på någon, oavsett vad. Folk ljuger för dig. Till och med dina föräldrar. Kanske för att skydda dig.
Men alla ljuger. Jag är inte bättre själv. Eller tja.. Jag sjunker inte lika lågt som många i min närhet gör/gjort.
Men jag ljuger också.

Jag har alltså lärt mig att inte lita på någon oavsett om denna ser uppriktigt sårad ut, oavsett om denna person hotar lämna dig, oavsett om denna person gråter eller ber dig lita på dem med hela sin själv.

För det kan verka så. Men det kan vara en lögn.

En människa går inte att lita på.

Man måste hitta bevis. Har du inte bevis som styrker det personen säger så litar jag inte på denna. Oavsett vad den här människan säger till mig kommer jag aldrig att ge vika.

Tillit växer fram. Man förtjänar tillit.

Människorna som vill ha min tillit kommer att få kämpa jävligt hårt. För jag kan inte räkna upp en enda människa i mitt liv som jag litar på fullständigt bortom alla gränser.

Men jag hoppas verkligen att jag nån gång har en människa i mitt liv som jag aldrig kan drömma om att tvivla på.

...Ja varför gjorde jag inte det? Nej jag skojar bara, det blev så bra det kunde bli. Jag var redo. :)

Men angående tidigare inlägg... NEJ JAG HAR INTE ÄNDRAT MIG! Nej för serru jag har tänkt igenom det här igen nu bara för att vara säker. Fan jag var på vippen att ringa och försöka charma sockarna av killen.. Meeeeen jag ångrade mig. Jag ringde inte. För sen tänkte jag som så.. Det fanns ju en anledning till varför jag slutade höra av mig..
Det fanns vissa delar med den killen som jag veeeeerkligen tyckte om. Fan det var sjukt hur fäst jag blev vid vissa grejer.. Fast man blev ju lurad för vi klickade verkligen när vi pratade, första gången vi snackade skulle vara en snabbis för klockan var liksom ett på kvällen men det slutade med att vi snackade till 4. Han ringde dessutom från ett annat abonnemang så det blev en fin räkning där, men brydde han sig? Nej.
Det uppskattades. Verkligen, då känner man sig ju speciell liksom. :P

Det var så mycket som var SÅ BRA!.. Men det var mer liksom hur han betedde sig i vissa situationer än liksom "helheten". Jag är ju rätt eldig av mig och tänder till direkt om man gillar någon och denna fattar att en vägg kan användas till mycket mer än att bara glo på. Om ni förstår! ;)

Men sen i övrigt.. Killar ska inte bete sig som tjejer. Nej bagateller jag vet.. Men kräsen och konstig som jag är så kunde jag inte sluta störa mig på hur han gnuggade huvudet mot min axel som nån jädra katt eller nått? :S heludda enligt mig.

Sen liksom... Vi kysser olika! .. och trivs därför bäst med olika tekniker.. Tja jag gillade inte det han gillade.. kändes fjompigt..

Liksom i ett super eldigt moment petar man väl för fan inte på varandras tungor???? Kom igen... Det känns så super avtändande man kan komma... Förutom vanliga pussar då.. men alltså.. IRRI!
Nej nu var jag dum igen.. DET PASSADE INTE MIG. Nöjd? Fan svårt att skriva som man tycker och tänker utan att klanka ner på någon alltså.. :P

Sen tyckte Sandra också att man inte blir kär bara sådär i någon.. Det kändes väldigt konstigt faktiskt.. Sen gillades INTE den där jävla attityden.. liksom..

Det är hett med självförtroende.. MEN INTE ARROGANS! Nej fy fan.. Människor som är snygga och vet om det och sen liksom spelar på det kortet hela tiden stör mig.. Vem fan står och frågar tjejen man är med

"Alltså.. Varför är du inte på mig mer? Jag vet att jag är snygg och brukar vanligtvis få fly från tjejerna och inte tvärtom.. Jag fattar inte? Du är lite konstig du.."

Alltså är JAG konstig som inte attraherades särskilt mycket... Det kan aldrig vara så att han gjorde nått konstig, nej nej..

Han träffade mig med tanken att jag såklart skulle falla för honom, frågan var bara om han skulle falla för mig.

Tji fick han när det blev precis tvärtom.. Nej huvva den där attityden gillade jag inte.

Fast å andra sidan var han ju så söt.. Utseendemässigt ja, det med.. Ska inte förnekas.. Men även som person.. Gjorde mycket söta saker, gulliga meddelanden och jaa.. Allt det där.. Men jaa.. Det fanns förmycket jag inte klarade av riktigt..


En toppen kille för någon annan. Men inte för mig. Jag önskar honom dock all lycka, för som människa älskar jag den här killen. Verkligen. Inte kär i. Men älskar. Så fin.

Vi kunde verkligen prata ihop. Där har jag en människa som verkligen, verkligen till hundratio procent förstod mig. jag behövde inte förklara, jag behövde inte försöka försvara mig som jag så ofta behövde göra tidigare. Han bråkade aldrig med mig eller försökte tvinga mig till saker och ting i tron om att han vet bäst. Nej. Han förstod helt och hållet för han har varit där själv. Inte identiskt men likt nog.
Jag kände verkligen hur skönt det var att kunna vara mig själv. Bara säga hur det var och inte behöva starta en diskussion över det utan någon som bara sa

"Okej.. Skulle du vilja prova det här? Det funkade för mig?"  eller " Okej men då har jag andra förslag som kanske kan fungera, går det bra? "

Så mån om mig. Det var speciellt.

Det gillades.

Det är sällan jag känt mig så lyssnad på. Han lyssnade och gjorde sitt bästa, och hans bästa passade mig perfekt.
Hade inte allt annat suttit ivägen så var han verkligen en sån person jag hade fått förtroende för.

Todo lo que he hecho por tí..
Fue una tortura perderte me duele tanto que sea así.

Sigue llorando perdón,
Yo no voy a llorar, por tí..

La tortura



Shakira

Varför tänker jag så jävulskt mycket på dig ikväll?
Fan...

Var jag dum?

Borde jag träffa dig igen? Är du arg på mig nu?.. Förmodligen, med tanke på vilket svin jag varit...

Borde jag berätta vad som stör mig och se vad som händer?

Fan....

Vad göra??

Jag som var så jävla säker nyss...

Alla bitar faller på plats.

Ha en glad Alla Hjärtansdag allihop! =)





 

Har prata med älskling ikväll, ÄNTLIGEN! :] hihi.. Alltid lika underbart att snacka med dig. Saknar dig så himla mycket, fattar inte att jag tänkte fel på månaderna där.. :P Trodde verkligen att det var i Mars du skulle iväg. Men jaja, nu missar jag dig i alla fall.. Hur ska jag klara 3 månader till? :O  Äh, vi är starka. Vi klarar ett långdistans förhållande, eller hur älskling? ;)  Samira, jag längtar tills du kommer tillbaka igen! :)


How come I am the only one suffering over this? How come I am the only one that seems to struggle? Well.. It'll pass soon.

Japp så har jag precis kommit hem från träningen idag igen. Jag sa till alla att jag skulle ta det värsta lugnt idag eftersom jag är så sjuk men tror ni jag klarade det kanske?
Nej.
Jag suger på sånt där, jag blir så "caught up in the moment" så jag kör ju på i alla fall tills jag nästan dör av utmattning istället. Jag tar det inte lugnare alls. Fast jag egentligen borde. Jag tänker inte på det själv ens.. Inte förren träningen är slut och huvudet värker som ett jädra as och man är så yr och slut med att man knappt tar sig ut till bilen igen.. Yaaay... xD Nej okej så farligt var det faktiskt inte. Höll mig borta från konditionen, litegrann i alla fall.. Så det gick rätt bra då ändå. Jag klarar mig. :) Träning blir verkligen beroende framkallande!
Jag kan inte sluta. Jag sitter och typ räknar timmarna tills nästa pass bara så att jag kan få köra igång igen! Det är ju skönt nu när jag inte får lite mycket träningsvärkt längre, då blir man SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket mera peppad! :D

Sen har jag funderat över kläder också... Jag ar så fruktansvärt osmidiga/fula/opraktiska/trasiga/för små träningskläder. Skadat irriterade därför sitter jag och allvarligt funderar på att klicka hem lite kläder! :]

  VILL HA BÅDE LINNE OCH BYXOR! :]
 
Gula linnet under och den gråa luvtröjan/toppen är ju bara sååå Sandra. Love it!

Resten orkar jag dock inte lägga upp.

Ja jag är lat, vad begär ni av mig? ;)










Easy come, easy go, that's just how you live
Oh, take, take, take it all but you never give
Should've known you was trouble from the first kiss
Had your eyes wide open, why were they open?


Gave you all I had and you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, you did
To give me all your love is all I ever asked
'Cause what you don't understand is

I'd catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I'd jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya

I would go through all this pain
Take a bullet straight through my brain
Yes, I would die for you, baby
But you won't do the same
No, no, no, no

Black, black, black and blue, beat me 'til I'm numb
Tell the devil I said, hey, when you get back to where you're from
Mad woman, bad woman, that's just what you are, yeah
You'll smile in my face then rip the brakes out my car

Gave you all I had and you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, yes, you did
To give me all your love is all I ever asked
'Cause what you don't understand is

[ From: http://www.metrolyrics.com/grenade-lyrics-bruno-mars.html ]


I'd catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I'd jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya

I would go through all this pain
Take a bullet straight through my brain
Yes, I would die for ya, baby
But you won't do the same

If my body was on fire
Ooh, you'd watch me burn down in flames
You said you loved me, you're a liar
'Cause you never, ever, ever did, baby

But darling, I'd still catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I'd jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya
I would go through all this pain
Take a bullet straight through my brain
Yes, I would die for you, baby
But you won't do the same
No, you won't do the same
You wouldn't do the same
Ooh, you never do the same
No, no, no, no

En grej jag satt och funderade över nu efter några smärre "chocker"...

Har ni någonsin varit med om att killen/tjejen ni tyckte var så snygg med kläderna på, fullkomligt blew you away utan, och inte på ett bra sätt?

Ni vet, man är sådär rejält tänd på någon och man är helt "in the moment" och sen när kläderna ryker så är det bara "UEK!" eller "WTF?" eller kanske bara "...", reaktionen kan uppstå av någon född utan navel, en extremt hårig rygg eller kanske en fullständigt svart stjärt, och då inte pga hudfärgen?... 

Inte sexigt!

Sen finns det ju säkert liknande grejer för killar när dom strippar sin brud och upptäcker att dom där C-tuttarna i själva verket är AA. TURN OFF!

Nej jag vill inte vara elak.

Jag bara undrar liksom. Är det bara jag som reagerar på det här viset? För... Ser någon jävligt bra ut i kläder så tänker man ju inte på att dom snygga kläderna skulle kunna dölja ett monster.

Jag brukade vara en sådan person som tycker att människor ( de flesta ) är snyggast utan kläder. Vissa människor påstår att manskroppen är oattraktiv.
Robin, en vän till mig och jag smsade om detta.

Jag tyckte att manskroppen visst vad jävligt attraktiv man hans  respons var:

"Man va fan, vem i helvete tänder på en kratftig karl med hår överallt, en liten ölmage, rosa jävla bröstvårtor som sticker ut genom det tjocka svettiga brösthåret och när den jävla karl sedan rör på sig så dinglar dessutom kuken på ett inte alls smickrande sätt! VART o helige, VAR på denna fruktansvärt fult skapade människa/kön sitter det attraktiva?
Jag fattar verkligen inte. Karlar är sjukt osexiga. Kvinnor däremot.. Kurviga kroppar, hårlösa (numera) överallt utom på huvudet, mjuka gungiga bröst och en ordentlig rumpa utan strävt tjockt svart hår på!
Kvinnor är sköna på alla sätt och vis. Karlar är det inte. Generellt sett så har kvinnor snyggare kropp än män. Så är det bara."

Haha jaa han dampade verkligen på mig. xD Visst kan jag hålla med om i allmänhet kanske kvinnor ser bättre ut...
Men jag tyckte samtidigt att en snygg kille jämfört med en snygg tjej absolut är med attraktiv! Sure det tycker jag för att jag är tjej men ändå!

Grejen är i alla fall att jag brukade tycka att människor är snyggast utan kläder. Nu har jag börjar tvivla.

För vad fanken gör man om snyggingen man tog med sig hem visade sig vara ett hårigt, svettigt monster? Vad gör man om man helt plötsligt bara blir sjuuuuuuuukt avtänd?

Bara en tanke liksom.. Kläder är egentligen falskmarknadsföring! :O  I rätt kläder kan alla dölja sina skavanker. Det är en bra sak tycker jag. Jag kan ju dölja mina skavanker!

Men det gillas ju inte om man blir totalt grundlurad och ser den gigantiskt busken på en karls arsle som snarare liknar chewbacca än en rumpa, eller tånaglar som förmodligen aldrig blivit klippta och som har fått en sådan fotsvamp att naglarna är typ 2 cm tjocka och liknar något ur Exorsisten filmerna snarare än en mänsklig tå...
Det är inte sexigt... Förhoppningsvis hinner man ju inte märka detta..
Men kom igen!
Ser man det så är det KÖRT!

Tja igen people!
Träning blir det av ikväll igen. Ska kila om en halvtimme. :)  Det jobbiga är dock att jag veeeerkligen har ont i mitt ben jag råkade sträcka mig på baksida låret, det är ett område, typ 2 cm brett och 4 cm långt som jag skadat ont! xD  Men vad gör man? Jag tänker inte ge upp nu. För jag känner mig själv. Far jag inte en dag så kommer det att fortsätta så. Fler och fler dagar faller bort och tillslut är jag tillbaka i samma gamla soffpotatis-vardag som jag var fast i tidigare. Så jag ska iväg! Jag har även ändra på min kost en hel del!

Frukost :  Protein shake, havregryn, linfrön och blåbär blandat med fil och thé.

(ingen lunch för jag vaknar sent!)

Mellanmål: Äpple, citronvatten och nyttigtbröd med en ostskiva, skinka, tomat, gurka och/eller paprika.

Middag: Husmanskost! Dock tar jag mindre potioner och försöker införa lite mer sallad in i familjen så att man får en chans att äta enligt tallriksmodellen! och en frukt.

Kvällsfika: Thé och paprika + Proteinshake efter träning. (Tränar oftast på kvällen.)

Förutom träningen så går jag även 1 timme i rask takt 6 dagar i veckan.

Varför denna förändring?
Det har funkat förut!

Detta är bland det enda som funkat för mig. För att bränna fett alltså, gå ner i vikt. Jag kan bygga muskler på ett kick. Mina muskler sväller över om jag tränar med tunga vikter eller väldigt ofta, visst försvinner fettet också men det syns inte pga musklerna och kom igen... Vem vill se ut som bodybuilder som tjej?

Oj det där lät visst lite offensive... Förlåt om någon blev stött!

Men jag vill inte se ut osm en bodybuilder. Jag tycker om väldefinerade muskler, men dom ska inte vara gigantiska...
Inte på mig i alla fall!

Så ja, jag ska med min kära broder försöka lära mig jogga nu också. Jag kan inte det. Vet inte hur man gör. OCH JAG HAR HAFT EN PERSONLIGTRÄNAR!!! (????)
Nej han hatade mig.
Han försökte lära mig andas rätt, springa rätt bla bla bla... Jag kan inte.. Jag håller andan när jag springer.
Vet inte varför, det är helt utanför mig kontroll!

JAG SLUTAR ANDAS! Jag upptäcker det när det börjar spränga i bröstet på mig och tar då ett djupt andetag men då har det redan "hänt", jag orkar ingenting.. Försöker ett tag till men andningen fuckar upp sig och jag jag inte jogga mer för jag är redan andfådd och yr som ett as.. Detta efter några hundra meter. xD haha pinsamt... JA!

Nje nu väntar mamma! bye bye!

Nu blir det en nattprommis. Måste kämpa på....

Ååååååh skynda, skynda!!! Logga in, logga in!!! :]

Varför blir man så jädra sprallig när man längtar efter något? :P

BLÄÄÄÄÄÄ!!! .... JAG TYCKER INTE OM ATT TRÄNA!

Eller jo.. det gör jag visst...

Men ändå.. Det suger när man är förkyld.

Hade träningspass idag igen, redan från början kände jag av lungorna.. Huvva huvva.. Men jag kämpade på! när det var 10 minuter kvar på passet så kollapsade jag dock, huvudvärk OF DOOM och jag stod och hulkade vid toaletten... Kanske något virus?
Sög riktigt hårt gjorde det i alla fall!
MEN, jag ska i alla fall iväg igen på torsdag om jag inte börjar må sämre då dvs. Men det tror jag inte!
Jag är frisk frisk frisk!!

Funderar allt mer på detta med deff också... Kanske vore nått? (Ingen bodybuilder deff dock.. baara.. lite mer definierade muckler. ;) )


Nå, en ska i taget! Inget deff nu även om det lockar lite...
Sen är ju pengar ett problem också.. Hmmmmmmmm...
Hur ska Sandra lösa detta?





... och så måste jag bjuda på denn:]

Ja, jag har inte så många.

Jag tycker som inte riktigt om "vänner".  Nu tycker ni säkert att detta låter alldeles galet men så är det. Så klart tycker jag om att umgås med vänner och så, det sitter inte i det.
Det sitter i att jag är less på falskheten. Less på "vänner", dom man själv räknar som vänner men det visar sig att man inte riktigt är vänner ändå. Man bara trodde det.

Dom "vänner" jag har är en blandning av människor. Vissa är lojala och ja, riktigt fina. De är dom få jag inte klarar mig utan.

Men dom flesta är såna  som man planerar flera månader för en helg i sommarstugan men sen veckan innan bestämmer sig för att fara någon annanstans istället.
Eller så bestämmar man att ses en helg för att man typ aldrig ses och sen ombokar denna person i alla fall.
Detta resulterar i att man träffar typ 2 gånger på ett år.
Ett annat scenario är att man pyser hela vägen in till stan för att umgås och sen när man sitter där får man ett sms som säger att denne glömt att vi skulle ses och denna person befinner sig nån helt random-stans. Då får man sitta där själv.

Inte så jätte kul, nej.
Men jag blir aldrig arg.
Sårad kanske, ja. Men det visar jag aldrig. Säger bara något i stil med:
"Hehe, ja sånt som händer"  fast jag kanske egentligen skulle vilja säga typ
"Tack så jävla mycket för den då ditt as!"  men det gör jag inte. 
Egentligen är jag inte arg heller, är inte förvånad längre. Det kännas bara jävligt tråkigt. 


Jag kanske inte är någon rolig kompis bara? Nej nu försöker inte jag vinna sympati och grejer utan jag bara konstaterar det. Att det är så. Förmodligen. Jag har ju vänner. Men inte många.

För när jag tänker efter så har det nästan alltid varit på det här viset. Jag är aldrig den man helst skulle vilja umgås med. Har man ett val blir jag bortvald, så har det alltid varit.
Jag kanske ibland följer med någon men sällan ens det.

Sen förstår jag inte, vad hände med liksom, om vännen ska någon annanstans, varför är det ingen numera som säger:
"Jag ska dit... Men du kan ju följa med om du vill?"
Är det bara jag eller brukade det vara mer så tidigare?
Kanske bara är jag.

Det är sällan någon ringer och vill ha med mig. Det är alltid jag som tar kontakt och kollar om någon skulle vilja hitta på något. Sen planeras det in, sen blir det inställt.

Nej inte jätte kul.

Oftast blir det spontan grejer med folk som inte ens bor här.
Synd bara att dom man funkar bäst med inte bor här. I västerbotten.

Tråkigt.

Var bara tvungen att konstatera det här. Det är tråkigt.

Skulle vara skoj att ha vänner såna där som man är jätte tajt med, sån på film ni vet? :)

Haha och eftersom det är såhär så förstår jag för den delen inte heller vilka fan det är som läser min blogg??! haha, jag känner inte ens så många människor IRL.. xD

Men, men det är ju som det är. :)

Därför tycker jag inte riktigt om "vänner". Jag trivs bättre ensam. Inte så att jag hellre är ensam än med en vän. Men jag är hellre ensam hela tiden än att ha vänner som inte värderar relationen tillräckligt mycket för att ses mer än 1-2 gånger per år.

Mmmmmm!!!

Detta är då: Fattiga riddare med vaniljglass med äkta vanilj och kramelliserade äpplen och päron.

SKAAAAADAT GOTT!!!

Tyckte jag i alla fall. :)

Tog i lite väl mycket med konjaken i karamelliseringen dock... Blev lite, lite, litegrann mycket konjaksmak kanske :]

Begär recept, finns intresse så gör jag genast ett inlägg med receptet! :)

Tjohooo!

Today så har jag brummat runt lite överallt, främst vindeln dock, skulle hämta ut lite färger och böcker där. :)
Senare i veckan ska jag brumma in till stan för att hänga med några vänner och en annan dag i veckan ska jag hjälpa mig lillebror med lite ärenden i stan också. :)
Är man inte världens bästa stora syster så säg? xD haha

Förutom det så färgade jag håret igår, yay... Blev inte så bra som jag hoppats på.. men jag är ju inte färdig än så ja.. Jag får väl lugna mig lite tills det att jag är färdig! :D

 Såhär blev det i alla fall:




Yep, tog bilderna medan jag väntade på bussen..
Så ja, sådär ser jag ut nu i alla fall. Längtar tills jag är färdig! :D

- Är du helt säker Sandra? Du ska inte låta dig behandlas så!
Jag förstod inte min väns oro alls.
Min vän var någon jag knappt kände.. En vän, men ingen jag umgicks med.
Klart hon sett fel! Ett missförstånd.
- Ja jag är säker. Han skulle aldrig göra så! Aldrig. Vi må tjaffsa, men jag känner honom.
Stolt kände jag mig. Min tillit kändes nästan oförstörbar.
- Jag tycker ändå att du ska prata med honom. För jag är ganska säker...

Jag frågade inte ens.


Det är så hemskt när man kommer ihåg saker, saker som man nu ser kristallklart. Men tidigare bara ignorerade. Något som inte betydde något för sex månader sen men som nu betyder allt.
Du tänker tillbaka på något, du ser alla de tydliga signalerna, men du lyssnade liksom inte.

När det sen kommer och biter dig i häcken så känner du dig så extremt dum.
Så korkad.

Precis sådär som det är när man ser på en film.
När någon ignorerar bra råd och man ba:

" MEN, NEJ NEJ NEJ, LYSSNA!! Faaan idiot!" 

Men blir så förbannad på karaktären i filmen som inte lyssnade och bannar denna som är så dum.

När du inser att du gjort samma sak själv så känner man sig ganska korkad. Igen.

Åååååh jag har bara inte orkat skriva något...
SORRY!  Lathet... Ingen ursäkt egentligen... :P

I alla fall så ska jag fortstätta med hårfärgningen imorgon.. Sen fr vi se hur "fläckig" jag kommer att vara XD näst sista gången hoppas jag. :)  Ska vara den här gången och sen en gång till och sen ska jag vara FÄRDIG! :D

Hoppas på det i alla fall... :P Känns skönt att jag förutom kvällens joggingturer och så, så ska jag och morsa börja träna tillsammans 1-2 gånger i veckan också. Känns riktigt skönt! Både jag och mammsen behöver komma ut ur huset lite :P

Blir ju mycket hemma med allt plugg och så.. Men, men blir att träffa Stoffer  på lördag i alla fall. Bara en snabbis dock, han ska fara till Sundsvall tydligen :P 
Men ja, det blir att sladda lite brum brum och snacka.. Förmodligen vandra ner till Hällnäs skolan också där vi alltid hänger. Härligt är det i alla fall! Har alltid sjukt skoj med stoffer min. Pajaser som vi är så blir det extremt få skrattlösa stunder!


Bjuder på denna... Fjortis släng-kyssen, super rött läppstift och bimborinngar... NICE! ;)
Haha bild från 1:an på UIG.. Första klassfotot tror jag det var? XD



Denna är dock nytagen! Men sämsta webbcamen.. Men ändå! :)
Där ser man lite färgskillnad, håret vis axeln är fortfarande mörkt. Det ska också blekas och
sen slutligen så ska jag färga håret till min vanilga hårfärg bara lite varmare i tonen.. Förmodligen blir det inte alls som min vanliga hårfärg.. Men det är planen i alla fall! ;)
Jag ska alltså INTE fortsätta vara så ljus som jag är mitt uppe på huvudet :P