...We should stay and just fight back, we had it once all the way. The whole story, and it will hurt but I'll be glad to take the pain...

Ja dagen har varit like jävlig som de andra dagarna. Ännu värre faktiskt..Jo för jag har haft ännu ondare och pillren vägrar funka på mig jävla mensvärk.. Skit sak! Dessutom måste jag plugga en massa och jag känner bara hur g-nivå det blir nu.. :/ Inte för att vara dum mot dom som har det betyget men alltså.. Jag är överpresterande som ett as, I know, not good bla bla.. Men jag vet att jag kan bättre och är därför inte nöjd med betygen jag får om det är sämre än jag vet att jag kan. Särskilt i psykologin, jag har redan spikat varenda grej jag har gjort, skulle verkligen suga om andra halvan blev dålig pga att jag mår dåligt.. :/ Måste vara klar tills på söndag... Suck.. Hatar detta!

Men för att gå vidare till något gladare ... Så har jag gjort glögg ikväll! :D Japp, en vinglögg faktiskt!
Det blev faktiskt riktigt gott måste jag säga, ibland blir jag imponerad av mig själv och min fantasi liksom.. Sure jag följde ett grundrecept men jag pusslade ihop större delen själv. :)

 Där är glöggen! :D Japp det är stjärnanis :P

Ååååh vad goooood den blev! Japp jag är super stolt över mig själv, men å andra sidan liksom, det ärju jag som gjorde den. Klart det skulle bli bra liksom?
(Jag har lånat Jonssons gudkomplex på obestämd tid)



Den här låten.. Jag trodde aldrig att det där skulle vara jag.
Jag trodde aldrig att det skulle hända med oss. Mig och Victor alltså. Jag hade en viss bild av oss sen redan innan vi blev tillsammans. Jag vet fortfarandei nte vart jag fick den bilden ifrån, men så var det i alla fall.
Sandra och hennes fantasi igen I guess. :P
Det blev som det blev, men vad som hände var så långt ifrån vad jag trodde, eller kanske snarare hoppades inte skulle hända.  På tal om kärlek så ska jag dela med er av mina 3 great loves in life (so far). :)

Påååå plats

1. Christoffer. Idoliserad. Visste att han skulle flytta men känslor "hände" ändå. Sa jag att han var idoliserad? ;) Fortfarande min största förebild in life. Tror att jag möjligtvis satt denne man på en löjligt hög pedistal! Kanske är det så för att denna kille fick mig att känna mig löjligt älskad! Vi pratar relativt ofta men den person jag tagit med mig mer från detta förhållande var Chrilles bästa vän Nicklas. Bra pojkar båda två! Ja vi är vänner idag.

2. Didrik. Lilla Didrik, detta var min andra kärlek men han fick kämpa på bra nog länge innan det blev så. Var inte förren jag trodde mig förlora honom som det klickade för mig. När jag tänker tillbaka på vår tid så var de första månaderna av förhållandet mer som en saga än ett förhållande, ett kärt minne! Eftersom det tog slut så var det som ni förstår inte riktigt lika sagolikt slut. Det tog typ 3 år men nu är vi vänner igen. Fin kille!

3. Victor. Den tredje och ja.. Den enda jag verkligen visste från början att "honom ska jag ha". Vi klickade på ett unikt sätt och fann varandra direkt även om det började som enbart riktigt nära vänner. Jag kämpade för denne man i ett år innan vi faktiskt blev tillsammans. Dock så blev kanske inte min "drömbild" av hur vårt förhållande skulle se ut, verklighet precis. Tyvärr. Kan ha berott på just det att jag kämpade i ett år. Det fanns ingen balans från början och det jämnade aldrig ut sig heller.


Sååå, där har ni Sandras kärleksliv i ett nötskal... Typ. :)

Man lär sig förvånansvärt mycket om sig själv när man interagerar mycket med andra, kanske inte nödvändigtvis i ett förhållande utan även med vänner. Särskilt om man bor ihop till exempel. Man kan se sidor hos sina nära och kära som man kanske inte trodde fanns där, på gott och ont.

Jag tänker litegrann ibland som ni vet... och ja.. Nu tänker jag att, tänk om man ibland bara kämpar för ett förhållande för att det är vad man BORDE göra? För att det är vad som är inpräntat i oss?
Inte hos alla såklart, många är ju funtade åt motsatt håll men om man räknar bort dom! Jag till exempel är uppfostrad på så vis att människor alltid kommer först. Att man sitter och glor på tv är ingen ursäkt till att inte prata med en vän som behöver snacka till exempel. Om någon ringer dig 3 på natten och ber dig att gå 1 ½ mil hem till denne som mår dåligt så gör man det. (Om man inte kan ta en viss moped eller bil då xD )
Men i alla fall så är huvudsaken den att man ställer upp. Oavsett. Är det någon som ber just DIG om hjälp så är det faktiskt något som ska tas på allvar, detta betyder ju faktiskt att personen som ringer litar på dig och vänder sig till jsut dig av en anledning. Denne kanske bara litar på dig eller tror att du är den enda som kan hjälpa till. Du kanske är DEN ENDA denna människa känner som kan leva sig in i och förstå situationen.
Känn dig hedrad om någon ber dig om hjälp för på ett eller annat vis så sätter den här människan sin tillit till dig. Det är inte ett förtroende som bör svikas eller tas lätt på.
Så är jag uppfostrad och sån är jag! :)

Meeen tänk om det ibland går lite för långt? Ibland undrar jag faktiskt vem jag kämpar för egentligen, om det jag kämpar så hårt för, verkligen är något jag vill göra?
Jag vet inte.. Det är så svårt att veta.
Tidigare trodde jag verkligen helt och fullt att jag kämpade på för att JAG ville det. Men var det verkligen så? Jag är faktiskt inte hundra procent säker på det.

Fast å andra sidan så kan ju min tvekan komma ifrån att det inte blev något resultat av det, att mitt tvivel nu är en slags försvarsmekanism för att jag inte vill erkänna ett "nederlag" so to speak. :P

Fast samtidigt är jag inte säker på det heller.. Eller ja.. Jag är väl relativt säker på att jag kämpade av rätt anledningar.. Kanske tvivlar jag bara eftersom jag kände något slags lugn när jag slapp kämpa längre. När jag trodde att jag skulle i princip dö så.. Gjorde jag inte det. Jag var inte alls lika förstörd som jag trodde att jag skulle bli.

Jag var nästan lite besviken liksom, COME ON.. After all this hard work I am FINE?? :S  haha wierd.
Rätt skönt eftersom det gick lättare att återgå till vanliga livet, jag mådde liksom bra.
Jag MÅR bra. Jag är nöjd och glad och är åter igen mitt gamla glada jag. :P

Jag saknade mig. Vette fan vart jag tog vägen men nånstans försvann jag!

I alla fall så ska jag sluta babbla nu. Jag är nöjd och glad och har druckit en super mumsig vinglögg ikväll som dessutom var riktigt god att göra!

Vill ni ha receptet så får ni fråga om det, jag ids inte skriva ut det om det är typ 3 pers som faktiskt är intresserade av recept xD haha

Men i alla fall är det någon som ber om det så lägger jag ut det! :)

Nej nu blir det en promenad så att jag kan filosofera ifred! :)
Ciao!