Sandra svarar
Jag upptäckte nu att jag hade fått en massa frågor i kommentarsfälten så jag tänkte att jag skulle besvara dom åt er.
Var dock bara 2 st jag tyckte kändes lite viktigare så jag svarar bara på dom. Det blir dock lite mer utförliga svar! :)
Ronja
Frågan: Hej sandra.. de e jah. du vet krilles vän som du hade en sån förtjusande hatkärlek till. remember me?
Asso det vore bra ifall vi kunde typ ses nån gång eller om du kun typ skriva här i bloggen lite för jag behöv verklien snacka me dej.. Asso jag är tillsamans med en kille nu och du vet ju hur jag brukar a. jajg blir inte ihop med nån.. o han har dessutom legat med typ hur många som helst o jag vette fan hur jag ska reagera på det.. det känns förjävligt. du om nån borde förstå det i och med att du hade krille som var värsta playern innan dig och sånt.. du kunde ju som hantera det jävligt bra till skillnad från jag nu. jag suger och blir så jävla ledsen och förbannad. förlåt att jag ba skiter ut allt här åt dig men jag vet att du alltid försöker hjälpa och jag litar på vad du säger.. snälla kan du int hjälpa mej? sen sa krille att din andra kille victor? ochså hade legat med en jävla massa tjejer... Det vore snälla om du kunde göra nått inlägg om det här eller ba svara till min mej, jag skriver ju den också.. saknar dig också stumpan, hoppas du hare bra däri singellivet. det är ju som min speciallitet det! haha!
Svar:
Först och främst, hej "stumpan" xD haha saknar dig med! Lite i alla fall ;) hehe!
Alltså egentligen är nog inte jag rätt person att svara på det.. För helt ärligt hade jag också lite problem med det.
Inte jätte mycket, men jag var inte helt hundra procent okej med det heller. Inte hela tiden i alla fall. Jag hade mina svackor.
Med Chrille var det som annorlunda. Jag tänkte knappt på att han hade varit med andra förutom i just intima stunder. Jag var ju som oskuld då och det märktes så mycket att han var mer erfaren än jag vilket kändes lite hemskt, så då blev jag ju ledsen.
Men förutom de stunderna så tänkte jag som aldrig i dom banorna. Det var ingenting som störde mig. Varför?
Jo, för jag visste att han älskade mig. Jag visste att i jämförelse med de andra tjejerna så stod jag såååå mycket högre. Trots att vi inte ens hade sex då. Jag var väldigt trygg med honom och han försäkrade mig hela tiden om sina känslor för mig. UTAN ATT JAG FRÅGAT eller bett honom om det. Dessutom sa han det inte bara utan visade det också. Jag tvivlade helt enkelt aldrig med honom så det hade inte spelat någon roll ifall han hade legat med en tjej eller en miljon, det hade fortfarande inte fått mig att känna mig mindre värd för det. Sen var jag mycket mer öppen och naiv då så det är lite svårt att jämföra kanske? I alla fall så var mitt förhållande med chrille ingenting annat än en dröm. Vi var fortfarande i nyförälskelse-fasen när han flyttade. Hade han stannat längre hade jag kanske tyckt annorlunda.
Men det var ju Chrille det.
Med Victor var det lite mer komplicerat. Hela vårt förhållande var jävligt komplicerat på många punkter då vi inte hade den bästa starten. Jag ska inte gå in på varför här men det var jobbigt. Där hade jag mycket mer problem med hans förflutna än chrilles eftersom jag aldrig kände mig bra nog. Inte bra nog, inte snygg nog, inte förstående nog, inte smart nog, inte korkad nog, inte stark nog, inte modig nog.... Jag kände mig aldrig tillräcklig så det är väldigt svårt för mig att ge råd om du kände som jag kände då.
I grund och botten tror jag väl ändå att han ville ha mig. I alla fall från början. Att jag var i alla fall nästan tillräcklig.
Jag tror att jag hade fastnat mycket i gamla problem och hade svårt att se hur jag kunde vara tillräckligt då men inte tidigare. I alla fall, det bästa råd jag kan ge dig ifall du lutar med åt victor-hållet än chrille-hållet är det nog att leva i nuet.
Att lita på att han är med dig för att han verkligen vill det. Att lita på att ifal han ville fara runt med andra så hade han inte valt ett förhållande med dig. Bara det bör få dig säker nog på dig själv för att veta att han hellre är med dig än med andra. Därför betyder inte heller de människor han tidigare legat med, för du är hans nu.
Han är med dig just FÖR ATT du betyder mer. Hade alla randoms betytt mer så hade han inte vart tillsammans med dig.
Det är nog väldigt viktigt att bara fokusera på er relation och inte på andra människor ur hans förflutna. Det är viktigt att komma ihåg sitt eget värde och inte gå ner sig bara för att allt inte är perfekt hela tiden.
Alla de här osäkerheterna måste man glömma, för annars fungerar det inte. Man kan söka stöd os sin partner för det här till viss del, men inte för mycket.
Jag vet inte hur du faktiskt egentligen mår och så just nu... Men det är svårt att behålla en relation när man mår dåligt redan innan man blivit tillsammans. För han kan säga vad han vill. Du kommer ändå aldrig att tro hans ord om du fortfarande är så osäker på dig själv som du var för några år sedan när jag kände dig bättre.
Du måste förstå ditt eget värde. Veta att du är värd mer än de där tjejerna. Du måste veta det själv. Inte bara dubbelkolla med honom för tvåtusenelfte gången i hopp om att hans ska säga något ännu mer sagolikt denna gång för att hålla dig glad och lita på honom. Det låter hårt men det är så. Man ska inte acceptera otrohet eller ett beteende som på något vis är kränkande, sårande eller misshandlande, mentalt som fysiskt. Men grilla honom inte hela tiden!
Bli inte ledsen och förbannad. Såvida han inte är otrogen eller beter sig som en skitstövel mot dig så finns det ingen anledning. Hans förflutna är ett annat liv. Ett liv där du inte fanns med. Nu är du med, nu måste du lita på att han lever annorlunda. Visst kan han måsta försäkra dig om att du är den enda flickan han vill vara med lite nu och då. Att han inte är med någon annan nu...
Men då menar jag alltså IBLAND. För klarar du inte av att stå på egna ben så kommer inte förhållandet att få dig att må bättre heller.
Jag önskar dig all lycka gumman och jag hoppas att det där reder ut sig! :) Men var inte ledsen. Han är ju med dig nu. Det förflutna betyder ingenting så länge han är bara med dig nu. Det är nuet som räknas, inget annat!
Fay
Frågan: låter jävligt bra att du ändå kan komma ihåg de bra grejerna sådär utan att må dåligt. för det gör jag. när jag tänker på bra stunder med mitt ex. gör inte du det?
Saknar killen du var tillsammans med när du tänker på bra stunder?
Svar: Självklart! Det är klart att jag mår dåligt av det ibland. Särskilt just när det tagit slut med något. Då är det rena rama självplågeriet. Sånt ska man inte hålla på med. Man ska hålla sig ljusår borta från lyckliga minnen och stunder när det precis tagit slut med någon för det är sådant som kan knäcka en.
Men när jag har accepterat att det är slut och tagit mig vidare så känner jag inte så längre. Då är alla fina minnen sånt jag värderar väldigt högt. Jag tänker ofta tillbaka på stunder som fått mig riktigt sådär jätte glad, så som bara kärlek kan få en att känna sig. För när jag tänker på den stunden så lever jag mig in i den precis som om det skulle hände hända just nu, och då mår jag ju bara bra. Jag känner den där kär-känslan, den där lyckan, glada, den där rastlösa glädjen. Jag känner det igen. Dock inte lika intensivt, men jag kommer ihåg hur jag kände just då, vad jag tänkte och vad jag önskade mest just då. Jag kommer ihåg sånt och därför är såna minnen väldigt viktiga för mig.
Särskilt när jag är just ledsen. För är jag ledsen och jag tänker tillbaka på en stund då jag verkligen kände mig speciell, älskad och omtyckt så tröstar jag mig själv i samma veva. För det betyder ju att jag är viktigt. Jag kan vara viktig för någon. Jag kan känna mig sådär jag kan vara sådär glad.
Jag får också en slags försäkran om att jag går att älska. Att någon kan känna på det viset för mig.
Någon kan älska mig? Vilja vara med mig?
Sen märker jag att det inte är bara en heller. Utan det är kanske ett par stycken som kunde älska mig. Som tyckte om mig för den jag är. Sånt betyder mycket. Oavsett vad som hände efter eller före den stunden jag tänker på. Så betyder just precis den där lyckliga stunden så otroligt mycket mer än de dåliga.
Vill jag ha tillbaka killen jag är med i minnena? Nej. Det vill jag inte. Precis när jag tänker tillbaka så får jag en stund där, en intensiv längtan tillbaka till de där muskulösa armarna eller de där mörka ögonen eller de dr fina händerna som höll mina så bra. Det är klart att jag känner så!
Men inte så länge. För det fanns en anledning till att förhållandet tog slut och det glömmer jag aldrig!
Jag lurar inte mig själv. Jag är numera brutalt ärlig med mig själv och tillåter inga såna dumheter. Jag kan längta tillbaka till minnet eller personen han var just precis då.
Men personen han var när vi gjorde slut eller innan vi gjorde slut eller vad som nu var fel... Vill jag ha tillbaka honom? Nej, det vill jag inte.
När de dåliga stunder är fler än de bra så är det dags att gå.
Med de FLESTA killarna så vet jag med säkerhet att vi inte hör ihop.
Jag tål exempelvis inte lögner, så,
vill jag vara med någon som ljuger mig rakt upp i ansiktet? Nej.
Vill jag vara med någon som är otrogen? Nej.
Vill jag vara med någon som tycker jag är jobbigast i världen? Nej.
Vill jag vara med någon som nervärderar mig? Nej.
Vill jag vara med någon som inte förstår mig? Nej
Vill jag vara med någon som fortfarande har känslor för ett ex? Nej.
Vill jag vara med någon som hellre gör vad som helst utom att umgås med mig? Nej.
Vill jag vara med någon som får mig att känna mig mindre värd än en jävla råtta? NEJ!
Jag vill inte det. För att.. Bara för att jag kommer ihåg alla de bra stunderna så betyder inte det att jag glömmer de dåliga.
Jag längtar inte tillbaka.
Till just precis den stunden? Ja!
Till killen? Nej!
Så, så enkelt är det faktiskt.
Jag saknar vissa saker med killarna i mina fina minnen... Men det finns fler saker jag helst vill hålla på avstånd från mig.
Så Fay, detta är mitt svar. Man ska vara tacksam för alla de fina minnena man har, men det betyder inte att man ska gå tillbaka till personerna i dem.
Var bara tacksam och försök att även komma ihåg varför det tog slut från första början. För det fanns en anledning. Nej nu lät jag negativ. Men är man menade för varandra så tror jag verkligen att man hittar tillbaka till varandra igen när man mognat lite och passar bättre ihop.
Nu vill jag också säga att jag inte är någon expert på nått av detta. Jag ger er nu bara mina alldeles egna åsikter och erfarenheter av olika situationer. Hur JAG uppfattar saker och ting. Inte någon annan.
Så håller ni inte med, fine. Detta är bara hur jag tycker och tänker.
Var dock bara 2 st jag tyckte kändes lite viktigare så jag svarar bara på dom. Det blir dock lite mer utförliga svar! :)
Ronja
Frågan: Hej sandra.. de e jah. du vet krilles vän som du hade en sån förtjusande hatkärlek till. remember me?
Asso det vore bra ifall vi kunde typ ses nån gång eller om du kun typ skriva här i bloggen lite för jag behöv verklien snacka me dej.. Asso jag är tillsamans med en kille nu och du vet ju hur jag brukar a. jajg blir inte ihop med nån.. o han har dessutom legat med typ hur många som helst o jag vette fan hur jag ska reagera på det.. det känns förjävligt. du om nån borde förstå det i och med att du hade krille som var värsta playern innan dig och sånt.. du kunde ju som hantera det jävligt bra till skillnad från jag nu. jag suger och blir så jävla ledsen och förbannad. förlåt att jag ba skiter ut allt här åt dig men jag vet att du alltid försöker hjälpa och jag litar på vad du säger.. snälla kan du int hjälpa mej? sen sa krille att din andra kille victor? ochså hade legat med en jävla massa tjejer... Det vore snälla om du kunde göra nått inlägg om det här eller ba svara till min mej, jag skriver ju den också.. saknar dig också stumpan, hoppas du hare bra däri singellivet. det är ju som min speciallitet det! haha!
Svar:
Först och främst, hej "stumpan" xD haha saknar dig med! Lite i alla fall ;) hehe!
Alltså egentligen är nog inte jag rätt person att svara på det.. För helt ärligt hade jag också lite problem med det.
Inte jätte mycket, men jag var inte helt hundra procent okej med det heller. Inte hela tiden i alla fall. Jag hade mina svackor.
Med Chrille var det som annorlunda. Jag tänkte knappt på att han hade varit med andra förutom i just intima stunder. Jag var ju som oskuld då och det märktes så mycket att han var mer erfaren än jag vilket kändes lite hemskt, så då blev jag ju ledsen.
Men förutom de stunderna så tänkte jag som aldrig i dom banorna. Det var ingenting som störde mig. Varför?
Jo, för jag visste att han älskade mig. Jag visste att i jämförelse med de andra tjejerna så stod jag såååå mycket högre. Trots att vi inte ens hade sex då. Jag var väldigt trygg med honom och han försäkrade mig hela tiden om sina känslor för mig. UTAN ATT JAG FRÅGAT eller bett honom om det. Dessutom sa han det inte bara utan visade det också. Jag tvivlade helt enkelt aldrig med honom så det hade inte spelat någon roll ifall han hade legat med en tjej eller en miljon, det hade fortfarande inte fått mig att känna mig mindre värd för det. Sen var jag mycket mer öppen och naiv då så det är lite svårt att jämföra kanske? I alla fall så var mitt förhållande med chrille ingenting annat än en dröm. Vi var fortfarande i nyförälskelse-fasen när han flyttade. Hade han stannat längre hade jag kanske tyckt annorlunda.
Men det var ju Chrille det.
Med Victor var det lite mer komplicerat. Hela vårt förhållande var jävligt komplicerat på många punkter då vi inte hade den bästa starten. Jag ska inte gå in på varför här men det var jobbigt. Där hade jag mycket mer problem med hans förflutna än chrilles eftersom jag aldrig kände mig bra nog. Inte bra nog, inte snygg nog, inte förstående nog, inte smart nog, inte korkad nog, inte stark nog, inte modig nog.... Jag kände mig aldrig tillräcklig så det är väldigt svårt för mig att ge råd om du kände som jag kände då.
I grund och botten tror jag väl ändå att han ville ha mig. I alla fall från början. Att jag var i alla fall nästan tillräcklig.
Jag tror att jag hade fastnat mycket i gamla problem och hade svårt att se hur jag kunde vara tillräckligt då men inte tidigare. I alla fall, det bästa råd jag kan ge dig ifall du lutar med åt victor-hållet än chrille-hållet är det nog att leva i nuet.
Att lita på att han är med dig för att han verkligen vill det. Att lita på att ifal han ville fara runt med andra så hade han inte valt ett förhållande med dig. Bara det bör få dig säker nog på dig själv för att veta att han hellre är med dig än med andra. Därför betyder inte heller de människor han tidigare legat med, för du är hans nu.
Han är med dig just FÖR ATT du betyder mer. Hade alla randoms betytt mer så hade han inte vart tillsammans med dig.
Det är nog väldigt viktigt att bara fokusera på er relation och inte på andra människor ur hans förflutna. Det är viktigt att komma ihåg sitt eget värde och inte gå ner sig bara för att allt inte är perfekt hela tiden.
Alla de här osäkerheterna måste man glömma, för annars fungerar det inte. Man kan söka stöd os sin partner för det här till viss del, men inte för mycket.
Jag vet inte hur du faktiskt egentligen mår och så just nu... Men det är svårt att behålla en relation när man mår dåligt redan innan man blivit tillsammans. För han kan säga vad han vill. Du kommer ändå aldrig att tro hans ord om du fortfarande är så osäker på dig själv som du var för några år sedan när jag kände dig bättre.
Du måste förstå ditt eget värde. Veta att du är värd mer än de där tjejerna. Du måste veta det själv. Inte bara dubbelkolla med honom för tvåtusenelfte gången i hopp om att hans ska säga något ännu mer sagolikt denna gång för att hålla dig glad och lita på honom. Det låter hårt men det är så. Man ska inte acceptera otrohet eller ett beteende som på något vis är kränkande, sårande eller misshandlande, mentalt som fysiskt. Men grilla honom inte hela tiden!
Bli inte ledsen och förbannad. Såvida han inte är otrogen eller beter sig som en skitstövel mot dig så finns det ingen anledning. Hans förflutna är ett annat liv. Ett liv där du inte fanns med. Nu är du med, nu måste du lita på att han lever annorlunda. Visst kan han måsta försäkra dig om att du är den enda flickan han vill vara med lite nu och då. Att han inte är med någon annan nu...
Men då menar jag alltså IBLAND. För klarar du inte av att stå på egna ben så kommer inte förhållandet att få dig att må bättre heller.
Jag önskar dig all lycka gumman och jag hoppas att det där reder ut sig! :) Men var inte ledsen. Han är ju med dig nu. Det förflutna betyder ingenting så länge han är bara med dig nu. Det är nuet som räknas, inget annat!
Fay
Frågan: låter jävligt bra att du ändå kan komma ihåg de bra grejerna sådär utan att må dåligt. för det gör jag. när jag tänker på bra stunder med mitt ex. gör inte du det?
Saknar killen du var tillsammans med när du tänker på bra stunder?
Svar: Självklart! Det är klart att jag mår dåligt av det ibland. Särskilt just när det tagit slut med något. Då är det rena rama självplågeriet. Sånt ska man inte hålla på med. Man ska hålla sig ljusår borta från lyckliga minnen och stunder när det precis tagit slut med någon för det är sådant som kan knäcka en.
Men när jag har accepterat att det är slut och tagit mig vidare så känner jag inte så längre. Då är alla fina minnen sånt jag värderar väldigt högt. Jag tänker ofta tillbaka på stunder som fått mig riktigt sådär jätte glad, så som bara kärlek kan få en att känna sig. För när jag tänker på den stunden så lever jag mig in i den precis som om det skulle hände hända just nu, och då mår jag ju bara bra. Jag känner den där kär-känslan, den där lyckan, glada, den där rastlösa glädjen. Jag känner det igen. Dock inte lika intensivt, men jag kommer ihåg hur jag kände just då, vad jag tänkte och vad jag önskade mest just då. Jag kommer ihåg sånt och därför är såna minnen väldigt viktiga för mig.
Särskilt när jag är just ledsen. För är jag ledsen och jag tänker tillbaka på en stund då jag verkligen kände mig speciell, älskad och omtyckt så tröstar jag mig själv i samma veva. För det betyder ju att jag är viktigt. Jag kan vara viktig för någon. Jag kan känna mig sådär jag kan vara sådär glad.
Jag får också en slags försäkran om att jag går att älska. Att någon kan känna på det viset för mig.
Någon kan älska mig? Vilja vara med mig?
Sen märker jag att det inte är bara en heller. Utan det är kanske ett par stycken som kunde älska mig. Som tyckte om mig för den jag är. Sånt betyder mycket. Oavsett vad som hände efter eller före den stunden jag tänker på. Så betyder just precis den där lyckliga stunden så otroligt mycket mer än de dåliga.
Vill jag ha tillbaka killen jag är med i minnena? Nej. Det vill jag inte. Precis när jag tänker tillbaka så får jag en stund där, en intensiv längtan tillbaka till de där muskulösa armarna eller de där mörka ögonen eller de dr fina händerna som höll mina så bra. Det är klart att jag känner så!
Men inte så länge. För det fanns en anledning till att förhållandet tog slut och det glömmer jag aldrig!
Jag lurar inte mig själv. Jag är numera brutalt ärlig med mig själv och tillåter inga såna dumheter. Jag kan längta tillbaka till minnet eller personen han var just precis då.
Men personen han var när vi gjorde slut eller innan vi gjorde slut eller vad som nu var fel... Vill jag ha tillbaka honom? Nej, det vill jag inte.
När de dåliga stunder är fler än de bra så är det dags att gå.
Med de FLESTA killarna så vet jag med säkerhet att vi inte hör ihop.
Jag tål exempelvis inte lögner, så,
vill jag vara med någon som ljuger mig rakt upp i ansiktet? Nej.
Vill jag vara med någon som är otrogen? Nej.
Vill jag vara med någon som tycker jag är jobbigast i världen? Nej.
Vill jag vara med någon som nervärderar mig? Nej.
Vill jag vara med någon som inte förstår mig? Nej
Vill jag vara med någon som fortfarande har känslor för ett ex? Nej.
Vill jag vara med någon som hellre gör vad som helst utom att umgås med mig? Nej.
Vill jag vara med någon som får mig att känna mig mindre värd än en jävla råtta? NEJ!
Jag vill inte det. För att.. Bara för att jag kommer ihåg alla de bra stunderna så betyder inte det att jag glömmer de dåliga.
Jag längtar inte tillbaka.
Till just precis den stunden? Ja!
Till killen? Nej!
Så, så enkelt är det faktiskt.
Jag saknar vissa saker med killarna i mina fina minnen... Men det finns fler saker jag helst vill hålla på avstånd från mig.
Så Fay, detta är mitt svar. Man ska vara tacksam för alla de fina minnena man har, men det betyder inte att man ska gå tillbaka till personerna i dem.
Var bara tacksam och försök att även komma ihåg varför det tog slut från första början. För det fanns en anledning. Nej nu lät jag negativ. Men är man menade för varandra så tror jag verkligen att man hittar tillbaka till varandra igen när man mognat lite och passar bättre ihop.
Nu vill jag också säga att jag inte är någon expert på nått av detta. Jag ger er nu bara mina alldeles egna åsikter och erfarenheter av olika situationer. Hur JAG uppfattar saker och ting. Inte någon annan.
Så håller ni inte med, fine. Detta är bara hur jag tycker och tänker.
Mamma & Pappa
Tack kära mammsis och pappsis! :D
Jag har fått bidrag till frissan nu så jag inte behöver betala allt själv. Känns extremt skönt vill jag lova, pust! :O
Kanske jag äntligen blir nöjd då? haha :P
Tack i alla fall mamma och pappa för bidraget till min klipptid. Love you! :)
Jag har fått bidrag till frissan nu så jag inte behöver betala allt själv. Känns extremt skönt vill jag lova, pust! :O
Kanske jag äntligen blir nöjd då? haha :P
Tack i alla fall mamma och pappa för bidraget till min klipptid. Love you! :)
Los tränos sugos!
Fy fanken... Ska iväg på träning idag igen men de senaste 2 veckorna har verkligen varit HELL ON EARTH!
Varför?
Jo det ska jag tala om! Hela förra veckan hade jag jätte problem med träningen pga förkylning, jag hostade och snuvade och var hes och hade mig.. Inte särskilt kul.. ^^
Sen nu denna vecka så kan jag inte träna utan att börja blöda näsblod. Japp jag har börjat blöda näsblod till och med när jag går på mina powerwalks.. INTE KUL!
Jag börjar seriöst bli knäpp på detta. För jag kan då verkligen inte göra övningarna som man måste ligga ner för, eller ja, såna som typ armhävningar, situps, typ alla ryggövningarna, eller som dära gummibandsgrejerna för så lutar man sig fram. Jag kan alltså inte göra som här för att jag börjar blöda näsblod så att det droppar över golvet eller om jag gör situps så rinner det ner i halsen och jag börjar gurgla mitt eget näsblod.
Nice? Nä. ( ja de måhända att jag kanske pytteyttedytte jätte litemycket överdriver a bit :] )
Så Sandra är lite jätte ledsen och vill bara träna utan att jag ska må dåligt av det.. Dessutom har jag stukat handleden... KUL! Ehm... Nej? :/
Aja, Sandra biter ihop nu och ska göra sig i ordning för att pysa iväg. Tyck synd om mig! I know I do... :(
Varför?
Jo det ska jag tala om! Hela förra veckan hade jag jätte problem med träningen pga förkylning, jag hostade och snuvade och var hes och hade mig.. Inte särskilt kul.. ^^
Sen nu denna vecka så kan jag inte träna utan att börja blöda näsblod. Japp jag har börjat blöda näsblod till och med när jag går på mina powerwalks.. INTE KUL!
Jag börjar seriöst bli knäpp på detta. För jag kan då verkligen inte göra övningarna som man måste ligga ner för, eller ja, såna som typ armhävningar, situps, typ alla ryggövningarna, eller som dära gummibandsgrejerna för så lutar man sig fram. Jag kan alltså inte göra som här för att jag börjar blöda näsblod så att det droppar över golvet eller om jag gör situps så rinner det ner i halsen och jag börjar gurgla mitt eget näsblod.
Nice? Nä. ( ja de måhända att jag kanske pytteyttedytte jätte litemycket överdriver a bit :] )
Så Sandra är lite jätte ledsen och vill bara träna utan att jag ska må dåligt av det.. Dessutom har jag stukat handleden... KUL! Ehm... Nej? :/
Aja, Sandra biter ihop nu och ska göra sig i ordning för att pysa iväg. Tyck synd om mig! I know I do... :(
Fegis
Vet ni vad?
Jag är jävligt feg. Egentligen är jag verkligen det. Ni kanske tror att jag är väldigt öppen här på bloggen och verkligen är helt ärlig med allt. Nåja, ärlig är jag väl...
Men jag skriver inte om det som verkligen spelar någon roll. De stunderna som i verkligheten verkligen förändrat mitt liv, för att det känns för naket.
Fegt? Ja.
Förlåt för det.
Jag känner mig för naken. Dessutom måste jag hänga ut andra då också och det är något jag inte är bekväm med. Som stunden med Chrille som jag nämnde tidigare i Malins inlägg..
Jag hade tänkt skriva om det som sista inlägget, sista ögonblicket... Men det var liksom bara FÖR privat.
Bara FÖR mycket. Den stunden är liksom bara min och hans. Jag kunde inte skriva om den för er. Förlåt.
Ibland vill jag verkliegn bara skriva ut till er dom stunder som VERKLIGEN är en stor del av itt liv. Det finns inte så jätte många av dom.. Kanske 5 stycken? Men dom stunderna är stunder jag bara inte kan förmå mig till att skriva. Inte än i alla fall.
Det är för privat... (?)
Det låter kanske lite konstigt när det kommer till mig. Jag är ju inte den som är helt tyst om mitt liv direkt.. Näe det ligger liksom inte riktigt i min natur. Även om jag mer och mer stänger mig och inte berättar lika mycket lika fort längre, så är det egentligen inte jag.
Vem är jag då?
Jo, jag är den där glada, spralliga, babbliga, lite knäppa och extremt öppna personen. Hon som kan prata om allt med vem som helst när som helst och som inte är rädd för att visa vad hon känner.
Det är jag. Egentligen.
Men det känns som om det var längesen jag verkligen var den där tjejen jag trivs med att vara. När jag känner mig hemma och trygg i mig själv, och den där naturliga glädjen jag hade.
Den finns inte riktigt där längre. Inte lika mycket i alla fall.
Men jag är påväg dit i alla fall. Jag märker ju själv skillnaden på mitt humör nu jämfört med för ett halvår sen.
Tack och lov! :)
Jag är jävligt feg. Egentligen är jag verkligen det. Ni kanske tror att jag är väldigt öppen här på bloggen och verkligen är helt ärlig med allt. Nåja, ärlig är jag väl...
Men jag skriver inte om det som verkligen spelar någon roll. De stunderna som i verkligheten verkligen förändrat mitt liv, för att det känns för naket.
Fegt? Ja.
Förlåt för det.
Jag känner mig för naken. Dessutom måste jag hänga ut andra då också och det är något jag inte är bekväm med. Som stunden med Chrille som jag nämnde tidigare i Malins inlägg..
Jag hade tänkt skriva om det som sista inlägget, sista ögonblicket... Men det var liksom bara FÖR privat.
Bara FÖR mycket. Den stunden är liksom bara min och hans. Jag kunde inte skriva om den för er. Förlåt.
Ibland vill jag verkliegn bara skriva ut till er dom stunder som VERKLIGEN är en stor del av itt liv. Det finns inte så jätte många av dom.. Kanske 5 stycken? Men dom stunderna är stunder jag bara inte kan förmå mig till att skriva. Inte än i alla fall.
Det är för privat... (?)
Det låter kanske lite konstigt när det kommer till mig. Jag är ju inte den som är helt tyst om mitt liv direkt.. Näe det ligger liksom inte riktigt i min natur. Även om jag mer och mer stänger mig och inte berättar lika mycket lika fort längre, så är det egentligen inte jag.
Vem är jag då?
Jo, jag är den där glada, spralliga, babbliga, lite knäppa och extremt öppna personen. Hon som kan prata om allt med vem som helst när som helst och som inte är rädd för att visa vad hon känner.
Det är jag. Egentligen.
Men det känns som om det var längesen jag verkligen var den där tjejen jag trivs med att vara. När jag känner mig hemma och trygg i mig själv, och den där naturliga glädjen jag hade.
Den finns inte riktigt där längre. Inte lika mycket i alla fall.
Men jag är påväg dit i alla fall. Jag märker ju själv skillnaden på mitt humör nu jämfört med för ett halvår sen.
Tack och lov! :)
Day 30 - Ett sista ögonblick
- Vad skulle jag göra utan dig?
- Tja... äta pizza varje dag, spela med vännerna varje dag och äta hur mycket chips och cola du ville förmodligen...
- ... japp, och bli tjock och få hjärtattacker och dö i förtid alltså? Så säg igen, vad skulle jag göra utan dig?
- Jag älskar dig!
Ett av de där ögonblicken du fick mig att gå från ledsen till överlycklig med några få ord
En känsla av lycka!
Happiness!
- Tja... äta pizza varje dag, spela med vännerna varje dag och äta hur mycket chips och cola du ville förmodligen...
- ... japp, och bli tjock och få hjärtattacker och dö i förtid alltså? Så säg igen, vad skulle jag göra utan dig?
- Jag älskar dig!
Ett av de där ögonblicken du fick mig att gå från ledsen till överlycklig med några få ord
En känsla av lycka!
Happiness!
E det fel på mej?
Min lillasyster var inte sen med att pika mig ikväll efter mina klagomål...
Här har ni hennes svar på mina "problem"... och.. Tack lillasyster.. Tack, verkligen.. För omtanken om din syster...Douche! xD ^^ Systersblogg ----> SYSTER
Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år
och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar
Men sen tröttna jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen
Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj
Jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?
Nej, jag hittar ingenting
Ingen groda som blir min prins
Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät
Varför ska jag nöja mig med nåt mindre,
när jag vet jag kan fixa vem jag vill?
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt
Jag har gett alla den chans jag har kunnat
Dom har vart snygga, dom har vart rika
Dom har vart stygga, dom har vart dryga
Men inte nånstans har det funnits nån man
Som lyckats få mig att mjukna
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig, aldrig nöjd
Aldrig, aldrig, aldrig nöjd
Här har ni hennes svar på mina "problem"... och.. Tack lillasyster.. Tack, verkligen.. För omtanken om din syster...Douche! xD ^^ Systersblogg ----> SYSTER
Har hittat mannen med rätt kemi Har hittat mannen med bra fysik Han är en riktig karl, en sån man vill ha En trygg familjefar Som kan plocka ur en diskmaskin Och kan byta olja på min bil Han är en riktig karl, en sån man vill ha En trygg familjefar Men ändå i min fantasi Finns en annan i mitt liv Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera Undrar, e det fel på mig? Känns som om allting är opp-och-ner Jag känner att jag inte orkar mer Jag har en riktig karl, en sån man vill ha Precis som det ska va' Som kan det där med bygg och snickeri Han kan kombinera mat med vin Jag borde vara glad, jag vet vad jag har En trygg familjefar Men ändå i min fantasi Finns en annan i mitt liv Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera Undrar, e det fel på mig? E det fel på mig? För någonstans i fantasin Finns en annan i mitt liv (Varje gång jag ser dig exploderar det) Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera Undrar, e det fel på mig? E det fel på mig?
Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år
och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar
Men sen tröttna jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen
Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj
Jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?
Nej, jag hittar ingenting
Ingen groda som blir min prins
Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät
Varför ska jag nöja mig med nåt mindre,
när jag vet jag kan fixa vem jag vill?
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt
Jag har gett alla den chans jag har kunnat
Dom har vart snygga, dom har vart rika
Dom har vart stygga, dom har vart dryga
Men inte nånstans har det funnits nån man
Som lyckats få mig att mjukna
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig, aldrig nöjd
Aldrig, aldrig, aldrig nöjd
Relationer
Om två personer som var och en mår dåligt är ihop så kan det gå åt två håll. De håller varandra starkare och gladare när de är tillsammans, eller så bryter de sakta men säkert ner den lilla styrka som finns kvar hos varandra.
Men om två personer är i en relation och den ena mår dåligt... Då blir antingen den som mår dåligt lämnad ensam, eller så kämpar de sig igenom den tuffa tiden tillsammans, eller så kanske de är tillsammans länge genom den jobbiga tiden utan att inse att det är personen som inte mår dåligt som är själva källan till den lidande personens smärta och egentligen gör sin kärlek en otjänst genom att stanna kvar.
Det är svårt att veta. Eller hur?
Men om två personer är i en relation och den ena mår dåligt... Då blir antingen den som mår dåligt lämnad ensam, eller så kämpar de sig igenom den tuffa tiden tillsammans, eller så kanske de är tillsammans länge genom den jobbiga tiden utan att inse att det är personen som inte mår dåligt som är själva källan till den lidande personens smärta och egentligen gör sin kärlek en otjänst genom att stanna kvar.
Det är svårt att veta. Eller hur?
Will you hold her up, or let her fall
Or stand strong without waivering
cause she's descending she is falling down
and every word you speak is just another plead
With just a word I will lift you up
I'll hold you up when it's tearing you down
Stand strong without waivering
With just a word I will lift you up
A word of love will change anything
Kanske ska man inte alltid stanna? En sorglig tanke som jag inte riktigt tycker om...
Stages of pain
Denial
Anger
Fear
Guilt
Depression
Acceptance
Matti, Patrik & Maja, jag saknar er något fruktansvärt i natt. Jag önskar att ni kunde komma tillbaka...
Fan, fan, fan, fan! Livet är så jävla orättvist! Ni skulle finnas. Ni skulle bli gamla, Matti skulle bli rik och skaffa den där lamborghinin, Patrik skulle hitta sitt livs kärlek och döpa sin dotter till Maria, Maja och jag lovade varandra dyrt och heligt att vara varandras brudtärnor när vi gifte oss.
Ni lämnade oss för tidigt
Anger
Fear
Guilt
Depression
Acceptance
Matti, Patrik & Maja, jag saknar er något fruktansvärt i natt. Jag önskar att ni kunde komma tillbaka...
Fan, fan, fan, fan! Livet är så jävla orättvist! Ni skulle finnas. Ni skulle bli gamla, Matti skulle bli rik och skaffa den där lamborghinin, Patrik skulle hitta sitt livs kärlek och döpa sin dotter till Maria, Maja och jag lovade varandra dyrt och heligt att vara varandras brudtärnor när vi gifte oss.
Ni lämnade oss för tidigt
Tanke till Malin
Kunde inte kommentera på hennes blogg men villa skriva här för henne i alla fall eftersom jag vet att hon läser min blogg.
Du tar dig vidare gumman. Du är grymt stark, det har jag nog märkt! Men sårbarhet och styrka är många gånger precis samma sak. Jag är lite chockad.. Du och Nicke.. 3 år.. Det var lätt att ta er för givet. Att ni alltid skulle vara tillsammans.. Men jag vet att du kommer att klara även detta. Känslan av sorg kommer tillslut att klinga av känas lättare. Du är inte ensam. <3
Jag ska berätta något för dig.
Jag var tillsammans med en viss någon en gång.
Man blir en del av varandras vardag, man ses ofta och tänker på honom när han inte är där.
Han är din bästa vän och din kärlek. Det bästa av två världar kan man tycka...
Tills han en dag ville ha en paus. Jag kunde inte andas, hela min värld försvann och det kändes som om min enda stöttepelare rasade.
Vad jag gjorde var att jag for ut med tjejerna. De snarare tvingade ut mig än något annat. ^^
Jag for ut med tjejerna i alla fall och träffade en kille jag brukar festa en hel del med när jag var singel.
Det fungerade för mig att vara ute, ha mina tjejer med mig, en kille som jag VISSTE ville ha mig när den som betydde mest för mig inte längre var säker på känslorna för mig.
Det här låter nog som en jävligt konstig historia, men den är bra. För att när jag var där så insåg jag något - Jag klarar mig själv.
Jag visste från den dagen att jag skulle klara mig själv. Jag kunde släppa tankarna på den där någon.
Jag ville kanske inte vara ensam...
Men jag visste att jag skulle klara mig själv, att jag skulle kunna stå på egna ben och klara mig bara bra.
Sorg är sorg. Det går inte att komma ifrån.
Att varva vänner med killar/dejting/fest är en bra medicin, i alla fall för mig. Det får tankarna bort från sådant som inte längre är i ditt liv, till något som kan få dig glad igen och kanske, kanske bli något nytt.
När den här sorgeperioden tillslut är förbi, och du inte längre kvävs av tanken på att vara utan honom, så hoppas jag att du kan minnas.
Precis som jag.
Minnas alla de bra stunderna, ögonblicken som fick dig lycklig.
Dessa stunder kan komma att betyda så enormt mycket mer för dig än vad du tror om du bara låter dem göra det.
Jag minns första gången Victor sa att han älskade mig, hur mitt hjärta nästan stannade, mitt leendet som vägrade försvinna och hur generad jag blev när jag insåg att han såg mig och mitt fåniga flin.
Jag kommer ihåg när jag var ledsen i telefonen när jag pratade med Didrik och han la på, fräckt tyckte jag. Fram till det att han stod i min dörröppning och såg söt ut. Han hade kommit för att trösta mig personligen. Han hade tagit moppen och kört hem till mig sent på kvällen en skoldag, sällan har jag känt mig så speciell.
Jag kommer aldrig att glömma en kväll när jag och Chrille stod och bråkade ute i regnet när jag trodde mig sett honom ha sex med Ronja. Jag hade fel men det visste jag inte då.. Men jag kommer aldrig att glömma när vi stod och bråkade, jag skrek åt honom, dunkade nävarna på hans bröstkorg i frustration och ren ilska, försökte slita mig därifrån.. Men han höll fast mig och skrek tillbaka på mig hur mycket jag betydde och alla anledningar till att han älskade mig och bara mig. Han skrek åt mig länge, länge tills jag tillsut var helt knäpptyst. - Av glädje.
Alla dessa stunder som gjorde så innerligt ont att tänka på när det preis tagit slut, är nu rena himmelen.
Jag blir alltid så glad, så lycklig när jag tänker tillbaka på att någon kunde älska mig så mycket. Men inte bara det.
Utan även hur lycklig jag kände mig. Hur kär och galen man var.
Den där känslan som gör att man känner sig odödlig så fort man är i närheten av den där personen.
Att kunna komma ihåg den känslan och leva sig in i den betyder så otroligt mycket för mig nu. Då också, självklart,
Men att KUNNA tänka på det nu så långt senare hjälper mig mycket i hårda stunder. Det påminner mig också om att inte nöja mig med någon som är dålig för mig. Eller med någon som inte ger mig den där känslan.
Jag hoppas så jäkla mycket att du ska kunna göra samma sak. För det är något jag verkligen tror är viktigt.
Malin, du är en av de snällaste varelserna jag nånsing mött. Lite trasig och stött i kanten kanske..
Men du är verkligen en vacker person.
Du tar dig vidare gumman. Du är grymt stark, det har jag nog märkt! Men sårbarhet och styrka är många gånger precis samma sak. Jag är lite chockad.. Du och Nicke.. 3 år.. Det var lätt att ta er för givet. Att ni alltid skulle vara tillsammans.. Men jag vet att du kommer att klara även detta. Känslan av sorg kommer tillslut att klinga av känas lättare. Du är inte ensam. <3
Jag ska berätta något för dig.
Jag var tillsammans med en viss någon en gång.
Man blir en del av varandras vardag, man ses ofta och tänker på honom när han inte är där.
Han är din bästa vän och din kärlek. Det bästa av två världar kan man tycka...
Tills han en dag ville ha en paus. Jag kunde inte andas, hela min värld försvann och det kändes som om min enda stöttepelare rasade.
Vad jag gjorde var att jag for ut med tjejerna. De snarare tvingade ut mig än något annat. ^^
Jag for ut med tjejerna i alla fall och träffade en kille jag brukar festa en hel del med när jag var singel.
Det fungerade för mig att vara ute, ha mina tjejer med mig, en kille som jag VISSTE ville ha mig när den som betydde mest för mig inte längre var säker på känslorna för mig.
Det här låter nog som en jävligt konstig historia, men den är bra. För att när jag var där så insåg jag något - Jag klarar mig själv.
Jag visste från den dagen att jag skulle klara mig själv. Jag kunde släppa tankarna på den där någon.
Jag ville kanske inte vara ensam...
Men jag visste att jag skulle klara mig själv, att jag skulle kunna stå på egna ben och klara mig bara bra.
Sorg är sorg. Det går inte att komma ifrån.
Att varva vänner med killar/dejting/fest är en bra medicin, i alla fall för mig. Det får tankarna bort från sådant som inte längre är i ditt liv, till något som kan få dig glad igen och kanske, kanske bli något nytt.
När den här sorgeperioden tillslut är förbi, och du inte längre kvävs av tanken på att vara utan honom, så hoppas jag att du kan minnas.
Precis som jag.
Minnas alla de bra stunderna, ögonblicken som fick dig lycklig.
Dessa stunder kan komma att betyda så enormt mycket mer för dig än vad du tror om du bara låter dem göra det.
Jag minns första gången Victor sa att han älskade mig, hur mitt hjärta nästan stannade, mitt leendet som vägrade försvinna och hur generad jag blev när jag insåg att han såg mig och mitt fåniga flin.
Jag kommer ihåg när jag var ledsen i telefonen när jag pratade med Didrik och han la på, fräckt tyckte jag. Fram till det att han stod i min dörröppning och såg söt ut. Han hade kommit för att trösta mig personligen. Han hade tagit moppen och kört hem till mig sent på kvällen en skoldag, sällan har jag känt mig så speciell.
Jag kommer aldrig att glömma en kväll när jag och Chrille stod och bråkade ute i regnet när jag trodde mig sett honom ha sex med Ronja. Jag hade fel men det visste jag inte då.. Men jag kommer aldrig att glömma när vi stod och bråkade, jag skrek åt honom, dunkade nävarna på hans bröstkorg i frustration och ren ilska, försökte slita mig därifrån.. Men han höll fast mig och skrek tillbaka på mig hur mycket jag betydde och alla anledningar till att han älskade mig och bara mig. Han skrek åt mig länge, länge tills jag tillsut var helt knäpptyst. - Av glädje.
Alla dessa stunder som gjorde så innerligt ont att tänka på när det preis tagit slut, är nu rena himmelen.
Jag blir alltid så glad, så lycklig när jag tänker tillbaka på att någon kunde älska mig så mycket. Men inte bara det.
Utan även hur lycklig jag kände mig. Hur kär och galen man var.
Den där känslan som gör att man känner sig odödlig så fort man är i närheten av den där personen.
Att kunna komma ihåg den känslan och leva sig in i den betyder så otroligt mycket för mig nu. Då också, självklart,
Men att KUNNA tänka på det nu så långt senare hjälper mig mycket i hårda stunder. Det påminner mig också om att inte nöja mig med någon som är dålig för mig. Eller med någon som inte ger mig den där känslan.
Jag hoppas så jäkla mycket att du ska kunna göra samma sak. För det är något jag verkligen tror är viktigt.
Malin, du är en av de snällaste varelserna jag nånsing mött. Lite trasig och stött i kanten kanske..
Men du är verkligen en vacker person.
HJÄLP!
Okej gott folk, brudar, tjejer, kvinnor och killar med flickvänner eller kanske bara allmänbildade människor i övrigt...
JAG HAR EN FUNDERING
Jag funderar nämligen på att byta från p-piller till p-plåster. Det var tidigare tal om spiral och så, men dels känns det lite hemskt att pressa in en sån och sen har jag hört att tråden från spiralen kan skava för killen, vilket såklart vore ett ganska jätte fett minus. Anledningen till att jag vill byta är på grund av min mensvärk som är ett totalt MONSTER! Sen håller det på i 7-8 dagar också. Inte bara mensen, utan värken också. De senaste 3 gångerna har jag haft värk från dagen innan mensen till sista dagen. Att sitta på toagolvet med en vetekudde på magen och huka över toan ifall man kräks igen kändes inte som min grej riktigt. Eller vad tycker ni?
Känns inte sådär jätte kul, eller hur? ;)
Så jag undrar nu ifall det någon av er som har någon slags erfarenhet av dessa p-plåster?
Kan det vara något för mig?
JAG HAR EN FUNDERING
Jag funderar nämligen på att byta från p-piller till p-plåster. Det var tidigare tal om spiral och så, men dels känns det lite hemskt att pressa in en sån och sen har jag hört att tråden från spiralen kan skava för killen, vilket såklart vore ett ganska jätte fett minus. Anledningen till att jag vill byta är på grund av min mensvärk som är ett totalt MONSTER! Sen håller det på i 7-8 dagar också. Inte bara mensen, utan värken också. De senaste 3 gångerna har jag haft värk från dagen innan mensen till sista dagen. Att sitta på toagolvet med en vetekudde på magen och huka över toan ifall man kräks igen kändes inte som min grej riktigt. Eller vad tycker ni?
Känns inte sådär jätte kul, eller hur? ;)
Så jag undrar nu ifall det någon av er som har någon slags erfarenhet av dessa p-plåster?
Kan det vara något för mig?
Day 29 - Mina ambitioner
Japp här kommer en lista igen! xD
Jobba med människor (psykolog eller liknande)
Skriva en bok eller flera
Att resa en massa, massa, massa!
Skaffa en stor rymlig, fin lägenhet man kan inreda så som jag trivs med för en gångs skull :)
Ragdoll katt!
Skaffa familj ( Denna är rätt långt ner på listan, det betyder inte att det inte är viktigt, bara att det är något jag vill ha senare i livet. Det finns för mycket jag vill göra medan jag är ung. :) )
Skaffa en riktigt bra dator jag inte stör mig på och vill döda för att den laggar 24/7
Utbilda mig till bodypump instruktör - haha denna kanske låter lite udda, men det har jag velat sen jag var pytte liten, haha! xD
Jobba med människor (psykolog eller liknande)
Skriva en bok eller flera
Att resa en massa, massa, massa!
Skaffa en stor rymlig, fin lägenhet man kan inreda så som jag trivs med för en gångs skull :)
Ragdoll katt!
Skaffa familj ( Denna är rätt långt ner på listan, det betyder inte att det inte är viktigt, bara att det är något jag vill ha senare i livet. Det finns för mycket jag vill göra medan jag är ung. :) )
Skaffa en riktigt bra dator jag inte stör mig på och vill döda för att den laggar 24/7
Utbilda mig till bodypump instruktör - haha denna kanske låter lite udda, men det har jag velat sen jag var pytte liten, haha! xD
Day 28 - Det här saknar jag
Jag saknar mina älskade vänner, Samira, Nicke & Chrille!
Nej fy fasiken vad jag saknar dom alltså, helt sjukt måste jag säga. Längtar dock till det att Samira kommer hem, det är ju inte så jätte jätte länge kvar nu, bara typ halva tiden (A) hihi!
Så jag måste nog säga att jag saknar min älskipälski Samira helt enkelt.
Nej fy fasiken vad jag saknar dom alltså, helt sjukt måste jag säga. Längtar dock till det att Samira kommer hem, det är ju inte så jätte jätte länge kvar nu, bara typ halva tiden (A) hihi!
Så jag måste nog säga att jag saknar min älskipälski Samira helt enkelt.
Visste ni att....
..Frankrike har europas mest välhängda män?
I alla fall om man ska tro aftonbladets artikel.
Enligt den är fransmännen nämligen både längst och grövst, med sina i snitt 15,48 cm i längd och 13,63 i omkrets.
Skulle man kanske skaffa sig en fransman? ;)
Fransk skådespelare - Olivier Martinez... Detta är då han som ung. Nu är han över 40... Men nog var han riktigt läcker en gång i tiden alltid? ;)
Han har även spelat i filmen Unfaithful om ni har sett den?
Vi hade en filmkväll med familjen en gång och hade då hyrt den filmen. De erotiska scenerna i filmen fick lilla pappsen min ur balans så pass att han spillde cola över hela bordet och gömde sig bakom händerna. Så generad vart han lilla pappa min, hahaha!
I alla fall om man ska tro aftonbladets artikel.
Enligt den är fransmännen nämligen både längst och grövst, med sina i snitt 15,48 cm i längd och 13,63 i omkrets.
Skulle man kanske skaffa sig en fransman? ;)
Fransk skådespelare - Olivier Martinez... Detta är då han som ung. Nu är han över 40... Men nog var han riktigt läcker en gång i tiden alltid? ;)
Han har även spelat i filmen Unfaithful om ni har sett den?
Vi hade en filmkväll med familjen en gång och hade då hyrt den filmen. De erotiska scenerna i filmen fick lilla pappsen min ur balans så pass att han spillde cola över hela bordet och gömde sig bakom händerna. Så generad vart han lilla pappa min, hahaha!
Quotes I love
“Solitude is the profoundest fact of the human condition.
Man is the only being who knows he is alone."
- Octavio Paz
"Do not look back and grieve over the past, for it is gone.
And do not be troubled about the future, for it has yet to come.
Live in the present, and make it so beautiful that it will be worth remembering."
- Ida Scott Taylor
Hur många drömmar måste jag drömma om dig innan jag tillslut glömmer dig?
Det är konstigt hur alla dina brister bara fick mig att älska dig mer.
Kärleken är blind.
Kärleken är blind.
30 sekunder 300 hjärtslag och 3000 tankar så var du borta
När glädjen du visar är falsk. När leendet du klistrat på innan du gick för att möta honom finns där mer för hans skull än för din.
När glädjen av att se honom förbytts till en rädla för vad som kommer att hända. När du nickar och ler och säger att du tror på honom trots att du vet att han ljuger. När du döljer sorgen i ditt hjärta med påklistrade leenden och ett falskt klingande skratt i hopp om att få behålla honom bara en liten stund till.
När du inser att ingenting du gör kan ändra hans beslut att gå.
När glädjen av att se honom förbytts till en rädla för vad som kommer att hända. När du nickar och ler och säger att du tror på honom trots att du vet att han ljuger. När du döljer sorgen i ditt hjärta med påklistrade leenden och ett falskt klingande skratt i hopp om att få behålla honom bara en liten stund till.
När du inser att ingenting du gör kan ändra hans beslut att gå.
In the heart of solitude
"Perhaps we all give the best of our hearts
uncritically to those who hardly think about us in return."
- T.H. White
Skratt är världens bästa lögn
- Finns det någon annan? Det gör det, eller hur?
- Det fanns.
- Vad är det då?
- Jag är nog inte en sån som slutar känna bara sådär.
Day 27 - Min favoritplats
Min favoritplats är i ett träd på gården. Eller grannens gård egentligen. ^^ haha
När jag var liten så var jag alltid i det trädet. Grenarna är så till så att man kan sitta där som när man sitter på en stol.
En kompis jag hade när jag var pytte liten brukade alltid vara i det trädet. Mani hette han. Han var typ 6 år äldre än mig... Men han var min bästa kompis när jag var si sådär 5-6 år gammal. ;) haha
Han och jag brukade alltid sitta i det är trädet och prata. Jag kommer bara ihåg ett enda av samtalen vi hade när vi satt där i trädet. Jag var så liten så det är svårt att komma ihåg, men det där trädet blev som heligt för mig när han skulle flytta.
Det trädet stod nämligen på utkanten av deras gård, precis bredvid vår gård. Dagen han skulle flytta letade han reda på mig och vi satte oss i trädet som vanligt. Innan han var tvungen att åka så sa han till mig att jag fick det där trädet nu. Vi hade alltid sagt att det där var vårat träd men när han nu skulle flytta så fick jag det och lovade att ta hand om det så bra jag bara kunde.
Sen den dagen har jag varje sommar suttit i det där trädet. Själv.
Det är fortfarande total avslappning för mig att sitta i det där trädet. Det är min plats. Där sitter jag för att tänka och där sitter jag för att komma undan vardagen.
Nu för tiden sitter jag i det där trädet själv, utan Mani.
Men jag kommer alltid att komma ihåg honom. Min barndoms idol! :)
*bild kommer senare* ;)
När jag var liten så var jag alltid i det trädet. Grenarna är så till så att man kan sitta där som när man sitter på en stol.
En kompis jag hade när jag var pytte liten brukade alltid vara i det trädet. Mani hette han. Han var typ 6 år äldre än mig... Men han var min bästa kompis när jag var si sådär 5-6 år gammal. ;) haha
Han och jag brukade alltid sitta i det är trädet och prata. Jag kommer bara ihåg ett enda av samtalen vi hade när vi satt där i trädet. Jag var så liten så det är svårt att komma ihåg, men det där trädet blev som heligt för mig när han skulle flytta.
Det trädet stod nämligen på utkanten av deras gård, precis bredvid vår gård. Dagen han skulle flytta letade han reda på mig och vi satte oss i trädet som vanligt. Innan han var tvungen att åka så sa han till mig att jag fick det där trädet nu. Vi hade alltid sagt att det där var vårat träd men när han nu skulle flytta så fick jag det och lovade att ta hand om det så bra jag bara kunde.
Sen den dagen har jag varje sommar suttit i det där trädet. Själv.
Det är fortfarande total avslappning för mig att sitta i det där trädet. Det är min plats. Där sitter jag för att tänka och där sitter jag för att komma undan vardagen.
Nu för tiden sitter jag i det där trädet själv, utan Mani.
Men jag kommer alltid att komma ihåg honom. Min barndoms idol! :)
*bild kommer senare* ;)
Day 26 - Mina rädslor
Har är rädd för många grejer. Precis som att jag hade många saker som upprör mig så är det många grejer jag är rädd för.
Jag är rädd för
att såra någon
förlora någon
att någon nära mig dör igen
att få tillbaka mina attacker
att magen ska bli lika dålig som den var för 8 månader sen
hajar
fiskar för övrigt really ^^ haha
krokodiler, aligatorer
bli sviken
att sumpa skolan
att jag inte ska klara allt jag vill klara
att jag inte ska hinna nå alla mina mål innan jag dör
att gå ensam i en stad, det går bra i byar mitt i natten, men inte städer
tandläkaren
gastroskopi & biopsi
att vara helt ensam
Jag är rädd för
att såra någon
förlora någon
att någon nära mig dör igen
att få tillbaka mina attacker
att magen ska bli lika dålig som den var för 8 månader sen
hajar
fiskar för övrigt really ^^ haha
krokodiler, aligatorer
bli sviken
att sumpa skolan
att jag inte ska klara allt jag vill klara
att jag inte ska hinna nå alla mina mål innan jag dör
att gå ensam i en stad, det går bra i byar mitt i natten, men inte städer
tandläkaren
gastroskopi & biopsi
att vara helt ensam
Dry your tears, it's time for me to let you go
Jag hatar denna eviga förvirring. Ibland önskar man att man bara kuna styra sin känslor alldeles själv.
Bestämma att "det här ska jag känna idag."
Men det är skrämmande. Känslor är skrämmande. Kärlek är skrämmande.
Det är som att hoppa från en hög klippa. Du ser honom där nere, han väntar på dig. Du du funderar på hur du ska göra och helt plötsligt betämmer du dig för att hoppa, eller så kanske du inte ser dig för och faller helt ofrivilligt.
Hursom helst så väntar man bara på att bli fångad. Man kastar sig ut och väntar på att bli fångad. Han står ju där.
Men det är som att han står där, ända tills du nästan är vid honom, då kliver han åt sidan och du landar på den hårda marken.
Det gör ont. Överallt. Hela kroppen värker och du vet inte hur du ska ta dig upp igen.
När du till slut lyckas kravla dig upp på fötter och vinglande står upp igen så bestämmer du dig för att se dig för lite bättre denna gång.
Detta kanske håller ett tag, men tillslut så blir du så upp över öronen förälskad att du glömmer alla förmaningar och regler och princip du satt upp för dig själv. Du står där på klippan igen och han står där nere. Du slänger dig ut i tron på kärleken och på honom. Men även denna gång kliver han undan och du slår dig illa i marken igen.
Redan skadad sen förra fallet så slår denna dig ännu hårdare. Du får kämpa länge och väl innan du tar dig upp igen och den här gången så känns inte ens du stabil. Du vinglar och har svårt att hålla dig uppe och trillar lätt ner på backen och skadar dig igen.
När du nästan gång tillslut står på den där klippan igen och någon står där nere och väntar på dig, så hoppar du inte. Du kommer ihåg vad som hänt tidigare och lär dig att det säkraste är att inte hoppa alls.
Det du inte tänker på är att det är synd. För den dagen du väl blir fångad känns det nog helt jävla underbart.
Såg en text på internet som gav mig inspiration till det jag precis skrev.
"The worst thing a guy can do
is to let a girl fall in love
when he does not intend
to catch her fall"
Tyckte texten var lite små löjlig för att vara ärlig. Dessutom går det ju both ways. Det är väl bland det värre en tjej kan göra mot en kille också.
Det är så lätt att skylla allt på andra könet ibland. Det är så fel tycker jag. Allt jag skriver skriver jag ju från en flickas synvinkel, men allt är ju likadant åt andra hållet. I all jag skrivit ur en killes synvinkel. Skrivit "han" istället för "hon" som den ledsna. Det är inte så ofta folk gör det. Men det är precis samma sak.
Tänk på det!
I alla fall så var det den texten som satte igång min tanke verksamhet så jag delade med mig av den trots att jag tyckte den var lite barnslig på sitt vis..
Dock ser det ju tryggare ut med en man som ska fånga en kvinna istället för tvärtom.. Eller har jag fel? ;)
Bestämma att "det här ska jag känna idag."
Men det är skrämmande. Känslor är skrämmande. Kärlek är skrämmande.
Det är som att hoppa från en hög klippa. Du ser honom där nere, han väntar på dig. Du du funderar på hur du ska göra och helt plötsligt betämmer du dig för att hoppa, eller så kanske du inte ser dig för och faller helt ofrivilligt.
Hursom helst så väntar man bara på att bli fångad. Man kastar sig ut och väntar på att bli fångad. Han står ju där.
Men det är som att han står där, ända tills du nästan är vid honom, då kliver han åt sidan och du landar på den hårda marken.
Det gör ont. Överallt. Hela kroppen värker och du vet inte hur du ska ta dig upp igen.
När du till slut lyckas kravla dig upp på fötter och vinglande står upp igen så bestämmer du dig för att se dig för lite bättre denna gång.
Detta kanske håller ett tag, men tillslut så blir du så upp över öronen förälskad att du glömmer alla förmaningar och regler och princip du satt upp för dig själv. Du står där på klippan igen och han står där nere. Du slänger dig ut i tron på kärleken och på honom. Men även denna gång kliver han undan och du slår dig illa i marken igen.
Redan skadad sen förra fallet så slår denna dig ännu hårdare. Du får kämpa länge och väl innan du tar dig upp igen och den här gången så känns inte ens du stabil. Du vinglar och har svårt att hålla dig uppe och trillar lätt ner på backen och skadar dig igen.
När du nästan gång tillslut står på den där klippan igen och någon står där nere och väntar på dig, så hoppar du inte. Du kommer ihåg vad som hänt tidigare och lär dig att det säkraste är att inte hoppa alls.
Det du inte tänker på är att det är synd. För den dagen du väl blir fångad känns det nog helt jävla underbart.
Såg en text på internet som gav mig inspiration till det jag precis skrev.
"The worst thing a guy can do
is to let a girl fall in love
when he does not intend
to catch her fall"
Tyckte texten var lite små löjlig för att vara ärlig. Dessutom går det ju both ways. Det är väl bland det värre en tjej kan göra mot en kille också.
Det är så lätt att skylla allt på andra könet ibland. Det är så fel tycker jag. Allt jag skriver skriver jag ju från en flickas synvinkel, men allt är ju likadant åt andra hållet. I all jag skrivit ur en killes synvinkel. Skrivit "han" istället för "hon" som den ledsna. Det är inte så ofta folk gör det. Men det är precis samma sak.
Tänk på det!
I alla fall så var det den texten som satte igång min tanke verksamhet så jag delade med mig av den trots att jag tyckte den var lite barnslig på sitt vis..
Dock ser det ju tryggare ut med en man som ska fånga en kvinna istället för tvärtom.. Eller har jag fel? ;)
Day 24 - Det här får mig att gråta
Denna var dock inte så svårt. Finns massa saker.
När jag är rädd
När jag känner mig ensam
Sorliga filmer
Sårande kommentarer
Svåra minnen
Svek
Dålig hårfärgning (..jag vet.. Shut up! xD )
Sorgliga låtar
Sorgliga historier
Dödsfall
Olycklig kärlek
Att vara tvungen att såra någon
Att bli sårad (gråter om det är riktigt illa)
FRUSTRATION
... Känner mig som värsta crybabyn just nu alltså xD
Men ja.. Jag är lite så. Christoffer brukade säga efter att han flyttat till Australien,
"you wear your heart on your sleeve". Jag hatade att han sa så men samtidigt sa han att han att det var modigt av mig att vara så öppen.
Jag är inte alls lika öppen längre. Har väl fått mina törnar längst vägen sen dess helt enkelt. :) 
Day 23 - Det här får mig att må bättre
JAG SKÄMMS FÖR ATT ERKÄNNA DETTA....
... beröm!
Seriöst, vem mår inte bättre efter lite smickrande och berömmande ord?
Ja, jag är hur som haver en total sucker för komplimanger. Jag är galet dålig på att ta emot beröm at the time.. Men nog fasiken blir man glad alltid. Sådär barnsligt glad. Verkligen.
Jag lovar, tillräckligt mycket beröm och jag blir pest och pina sen. Riktigt odräglig vill jag lova, haha!
Men vad gör man liksom? Alla blir väl glada av lite fina ord? =)
... beröm!
Seriöst, vem mår inte bättre efter lite smickrande och berömmande ord?
Ja, jag är hur som haver en total sucker för komplimanger. Jag är galet dålig på att ta emot beröm at the time.. Men nog fasiken blir man glad alltid. Sådär barnsligt glad. Verkligen.
Jag lovar, tillräckligt mycket beröm och jag blir pest och pina sen. Riktigt odräglig vill jag lova, haha!
Men vad gör man liksom? Alla blir väl glada av lite fina ord? =)
Day 22 - Det här upprör mig
Är det något som verkligen upprör lilla Sandra så är det när saker och ting inte fungerar. Inte går riktigt according to plan.
När planerna man gjort upp förändras till det sämre. Jag kan ge säkert tusen exempel på vad som upprör mig..
Men jag nöjer mig med att skriva ner några. ;)
1. När bussen är försenad
2. När man ska köpa ett busskort med tio resor till umeå och tanten för fyller på 6 resor till rödå, sen 6 resor till vindeln, sen 6 resor till umeå, sen 10 resor till vindeln, 10 resor till granö (WHAT??) och tillslut landar man på 6 resor till Umeå TROTS att man sagt 10 hela tiden.
3. När man ska umgås med en vän men får extra på skolan och måste avboka.
4. När presenten till vännen som fyller år vägrar komma med posten i tid. Det stod 1-3 arbetsdagar och det har gått 2 veckor och fortfarande inget paket. ANNOYING!
5. När man beställer hem nyårsklänningen i slutet på november och får hem den i mars.
6. När man ska fara till träningen och kommer på när man ska gå in att man glömt ALLT! Träningskläder, flaska, skor.. Rubbet! (Hände idag btw xD )
7. När man lagar mat till gäster man ska ha den kvällen, och någon skriver på msn och någon ringer och helt plötsligt går brandlarmet och någon ringer på dörren. LYCKAT!
8. När man verkligen go out of your way för att kunna träffa en vän och när man väl ska ses så dyker ingen upp. Du ringer för att kolla när personen kommer och får reda på att du blivit bortglömd.
9. När man fyller på på exakt samma dag som det är nånting som man MÅSTE fara på och MÅSTE kliva upp ruggigt tidigt för, när man dessutom äntligen fyller år på en lördag!
10. När man är mitt i bakningen/matlagningen och inser att man glömt köpa köttfärsen till köttfärsåsen eller glömt köpa grädden tll pannacottan. (Okej, lite överdrift kanske.. Men nästan så illa är det ibland alltså! :O )
När planerna man gjort upp förändras till det sämre. Jag kan ge säkert tusen exempel på vad som upprör mig..
Men jag nöjer mig med att skriva ner några. ;)
1. När bussen är försenad
2. När man ska köpa ett busskort med tio resor till umeå och tanten för fyller på 6 resor till rödå, sen 6 resor till vindeln, sen 6 resor till umeå, sen 10 resor till vindeln, 10 resor till granö (WHAT??) och tillslut landar man på 6 resor till Umeå TROTS att man sagt 10 hela tiden.
3. När man ska umgås med en vän men får extra på skolan och måste avboka.
4. När presenten till vännen som fyller år vägrar komma med posten i tid. Det stod 1-3 arbetsdagar och det har gått 2 veckor och fortfarande inget paket. ANNOYING!
5. När man beställer hem nyårsklänningen i slutet på november och får hem den i mars.
6. När man ska fara till träningen och kommer på när man ska gå in att man glömt ALLT! Träningskläder, flaska, skor.. Rubbet! (Hände idag btw xD )
7. När man lagar mat till gäster man ska ha den kvällen, och någon skriver på msn och någon ringer och helt plötsligt går brandlarmet och någon ringer på dörren. LYCKAT!
8. När man verkligen go out of your way för att kunna träffa en vän och när man väl ska ses så dyker ingen upp. Du ringer för att kolla när personen kommer och får reda på att du blivit bortglömd.
9. När man fyller på på exakt samma dag som det är nånting som man MÅSTE fara på och MÅSTE kliva upp ruggigt tidigt för, när man dessutom äntligen fyller år på en lördag!
10. När man är mitt i bakningen/matlagningen och inser att man glömt köpa köttfärsen till köttfärsåsen eller glömt köpa grädden tll pannacottan. (Okej, lite överdrift kanske.. Men nästan så illa är det ibland alltså! :O )
Skööööönt
Näe förlåt för sämst uppdatering men.. Det var faktiskt jävligt skönt!
I alla fall, för att make up for it, så ska jag köra en massa inlägg med en gång. Ta ikapp lite grann.
Enligt den där 30 dagars grejen kör jag igenom dom missade dagarna och sen blir det nått inlägg om annat. Som vanligt med andra ord!
I alla fall, för att make up for it, så ska jag köra en massa inlägg med en gång. Ta ikapp lite grann.
Enligt den där 30 dagars grejen kör jag igenom dom missade dagarna och sen blir det nått inlägg om annat. Som vanligt med andra ord!
Intuition, föraningar & misstankar
Please just hold me,
kiss me one more time
and I'll try not to cry
I know you've already made up your mind
No tears in the world could make you stay
even though you're the one who led me astray
So I'll try not to cry
just say you love,
baby just one more time
even though I would know it's a lie
I'll hold my head up high
and I'll try not to cry
Skrev det där för läääääängesen. Ingenting hade egentligen hänt.
Jag var tillsammans med någon då och allt var bra (trodde jag i alla fall).
En vecka efter att jag skrev det där så tog det slut.
Jag var rätt chockad fast samtidigt, trots att allt hade verkat vara som förut, så hade jag ändå känt på mig något.
Jag skrev texter som den där, helt utan anledning då. Men jag hade väl en känsla av att något var fel helt enkelt.
Det är lite konstigt hur man ibland bara vet att något är fel. Man kanske inte ens medvetet vet att något är fel, men när man upptäcker hur fel saker och ting är så inser man att man faktiskt egentligen redan visste.
kiss me one more time
and I'll try not to cry
I know you've already made up your mind
No tears in the world could make you stay
even though you're the one who led me astray
So I'll try not to cry
just say you love,
baby just one more time
even though I would know it's a lie
I'll hold my head up high
and I'll try not to cry
Skrev det där för läääääängesen. Ingenting hade egentligen hänt.
Jag var tillsammans med någon då och allt var bra (trodde jag i alla fall).
En vecka efter att jag skrev det där så tog det slut.
Jag var rätt chockad fast samtidigt, trots att allt hade verkat vara som förut, så hade jag ändå känt på mig något.
Jag skrev texter som den där, helt utan anledning då. Men jag hade väl en känsla av att något var fel helt enkelt.
Det är lite konstigt hur man ibland bara vet att något är fel. Man kanske inte ens medvetet vet att något är fel, men när man upptäcker hur fel saker och ting är så inser man att man faktiskt egentligen redan visste.
My scars remind me that the past is real
Tänkte lägga upp lite låtar jag lyssnat på medan jag gått ut på alla mina promenader ikväll! :D
EDIT: Min ledsna lillasyster ville att jag skulle säga att det var hon som visade mig låten Scars med Papa roach och att hon påminde mig om att jag tyckte om låted Addicted med Saving Abel. Happy now, sister? haha xD
Min systers blogg hittar ni häääär.
Så, där är några stycken! :)
Fler (akustiska) låtar:
Silverstein - My heroine
Story of the year - Sidewalks
You me at six - Kiss and tell
You me at six - Stay with me
You me at six - Underdog
30 seconds to mars - A Beautiful lie
Five for fighting - Superman
Papa roach - Carry me
EDIT: Min ledsna lillasyster ville att jag skulle säga att det var hon som visade mig låten Scars med Papa roach och att hon påminde mig om att jag tyckte om låted Addicted med Saving Abel. Happy now, sister? haha xD
Min systers blogg hittar ni häääär.
Så, där är några stycken! :)
Fler (akustiska) låtar:
Silverstein - My heroine
Story of the year - Sidewalks
You me at six - Kiss and tell
You me at six - Stay with me
You me at six - Underdog
30 seconds to mars - A Beautiful lie
Five for fighting - Superman
Papa roach - Carry me
...och så bar det iväg på en prommis
Kände för att fjanta runt efter prommisen.. ^^Day 21 - Ett annat ögonblick
Det här ögonblicket var faktiskt inte längesen. Och det handlar inte om mig.
För någon vecka sen for jag in till stan. Jag minns inte vad jag skulle göra egentligen.. Kolla hårfärger tror jag (?)
I alla fall så bestämde jag mig för att köpa en sån där 10 kronors burgare på max medan jag sprang iväg till vasaplan för att ta en buss därifrån till min brors lägenhet. Allt var som vanligt, jag satt på en bänk mittemellan alla hållplatser och bara frånvarande uppmärksammade folket som gick förbi mig medan jag väntade på bussen.
Mitt i min väldigt upptagna observation av umeåfolket så såg jag faktiskt ett ansikte jag kände igen. En flicka som gick på en skola jag tidigare gått på. Säger inte vilken för att undvika att lämna ut någon.
I alla fall så var hon lite speciell. Vart nu gränsen för speciell går.. Vi pratade aldrig mycket. Hon var ganska blyg. Jag vet att vi hade några samtal. Jag satt hos henne en gång när hon var ledsen. Ett par killar hade retat henne för de gamla kläderna hon hade, varav en av dom hade kallat henne för ful. Hon hade en liten förälskelse i honom så hon tog det extra hårt när det kom från honom. Jag gjorde mitt bästa hos henne den gången men det var inte lätt...
Vi umgicks inte, men sen den dagen hade vi ändå något slags band. Om man nu kan kalla det så..
Jag såg henne den där dagen på stan. Men hon var inte ensam... Hon hade en kille med sig. Så fort hon såg mig sökte hon min blick och jag gav henne den. Hela hon strålade i ett brett leende och hon tittade lite försiktigt fram och tillbaka mellan sin pojkvän och mig. Hon var lite osäker, det såg jag. Men Oj så stolt! Sällan har jag sett en lyckligare människa. Jag gav henne tummen upp och blinkade åt henne med ett leende när pojkvännen hennes inte såg, och hon fnittrade till och gömde ansiktet mot hans axel. Blyg som hon faktiskt var.
Jag kändes bara hur förbannat glad jag blev för hennes skull. Hon ville visa upp honom för alla som inte trott på henne. Som om hon ville skrika ut till hela världen att det där var hennes pojkvän.
"Någon kan älska mig!"
Hennes stolthet, lyckan som strålade från henne och självförtroendet jag aldrig sett förut..
Allt fick mig att bara vilja springa fram till henne och ge henne en stor kram!
Hon log lite snabbt mot mig innan hennes pojkvän började busa med henne, drog i hennes mössa och blåste i hennes öra, hon skrattade till innan hon snabbt svängde ihop ansiktet i en sur-bebis-grimash, darrade på underläppen, blev låtsas-sur och boxde till honom på armen.
Han bara skrattade åt henne, sa något som liknade "förlåt" och började pussa henne i hela ansiktet tills hon log igen, sen skrattade dem lite båda två och höll om varandra.
Nu kom min buss. Hela vägen till bussen från min lilla bänk kunde jag inte slita blicken från dom. Henne.
Hon förtjänade verkligen det där. Hon förtjänade verkligen att vara lycklig, att få gå på stan, hand i hand med en pojkvän ingen någonsin trodde att hon skulle kunna få.
Jag unnar henne verkligen den lyckan och det värmde så underbart ända in i hjärteroten av att se henne så kär och lycklig.
För någon vecka sen for jag in till stan. Jag minns inte vad jag skulle göra egentligen.. Kolla hårfärger tror jag (?)
I alla fall så bestämde jag mig för att köpa en sån där 10 kronors burgare på max medan jag sprang iväg till vasaplan för att ta en buss därifrån till min brors lägenhet. Allt var som vanligt, jag satt på en bänk mittemellan alla hållplatser och bara frånvarande uppmärksammade folket som gick förbi mig medan jag väntade på bussen.
Mitt i min väldigt upptagna observation av umeåfolket så såg jag faktiskt ett ansikte jag kände igen. En flicka som gick på en skola jag tidigare gått på. Säger inte vilken för att undvika att lämna ut någon.
I alla fall så var hon lite speciell. Vart nu gränsen för speciell går.. Vi pratade aldrig mycket. Hon var ganska blyg. Jag vet att vi hade några samtal. Jag satt hos henne en gång när hon var ledsen. Ett par killar hade retat henne för de gamla kläderna hon hade, varav en av dom hade kallat henne för ful. Hon hade en liten förälskelse i honom så hon tog det extra hårt när det kom från honom. Jag gjorde mitt bästa hos henne den gången men det var inte lätt...
Vi umgicks inte, men sen den dagen hade vi ändå något slags band. Om man nu kan kalla det så..
Jag såg henne den där dagen på stan. Men hon var inte ensam... Hon hade en kille med sig. Så fort hon såg mig sökte hon min blick och jag gav henne den. Hela hon strålade i ett brett leende och hon tittade lite försiktigt fram och tillbaka mellan sin pojkvän och mig. Hon var lite osäker, det såg jag. Men Oj så stolt! Sällan har jag sett en lyckligare människa. Jag gav henne tummen upp och blinkade åt henne med ett leende när pojkvännen hennes inte såg, och hon fnittrade till och gömde ansiktet mot hans axel. Blyg som hon faktiskt var.
Jag kändes bara hur förbannat glad jag blev för hennes skull. Hon ville visa upp honom för alla som inte trott på henne. Som om hon ville skrika ut till hela världen att det där var hennes pojkvän.
"Någon kan älska mig!"
Hennes stolthet, lyckan som strålade från henne och självförtroendet jag aldrig sett förut..
Allt fick mig att bara vilja springa fram till henne och ge henne en stor kram!
Hon log lite snabbt mot mig innan hennes pojkvän började busa med henne, drog i hennes mössa och blåste i hennes öra, hon skrattade till innan hon snabbt svängde ihop ansiktet i en sur-bebis-grimash, darrade på underläppen, blev låtsas-sur och boxde till honom på armen.
Han bara skrattade åt henne, sa något som liknade "förlåt" och började pussa henne i hela ansiktet tills hon log igen, sen skrattade dem lite båda två och höll om varandra.
Nu kom min buss. Hela vägen till bussen från min lilla bänk kunde jag inte slita blicken från dom. Henne.
Hon förtjänade verkligen det där. Hon förtjänade verkligen att vara lycklig, att få gå på stan, hand i hand med en pojkvän ingen någonsin trodde att hon skulle kunna få.
Jag unnar henne verkligen den lyckan och det värmde så underbart ända in i hjärteroten av att se henne så kär och lycklig.
Älskade du
Jag drömde att du levde i natt. Att du fanns hos mig, precis som du brukade. Jag drömde att du dött i en av mina många mardrömmar, men att du i verkligheten levde.
Du jäklades med mig. Precis som vanligt. Du skrattade åt mig när jag sprang fram till dig och höll om dig jättehårt och kramade dig. Du förstod ingenting... Trodde att jag blivit helt från vettet.
Jag skämdes litegrann, men var mest bara lättad över att du levde, så tårarna gjorde inte så mycket just då.
Du var i alla fall hos mig.
Jag drömde att du höll om mig sådär som du brukade göra när jag var ledsen. Dock var väl den allvarligaste sorgen jag hade då, chrille-kärleksproblem.
Men ändå.. Jag drömde att du försökte trösta mig. Precis som då, och du lyckades. Precis som då.
Vi gick längs hamnen och du höll mig nära och strök mig över ryggen, som vanligt. Tillslut tog du mig i handen och vi gick i tystnad efter några totala skratanfall.
Det var här det blev jobbigt...
Du höll mig i handen, gick i tystnad med mig vid hamnen... Sen var du inte där mer.
Bara sådär... Jag såg mig omkring och ropade på dig, en gubbe kom fram och undrade vad som stod på. När jag förklarade så sa han att jag hade gått omkring och pratat med mig själv. Han trodde att jag pratat i headset.
Då förstod jag att du verkligen var död.
Jag föll på knä och skrek så högt jag bara kunde. Så högt man bara kan skrika när det känns som om någon sliter hjärtat ur bröstkorgen på en och stampar på det.
Jag vaknade på en kudde våt av tårar. Jag hade tänkt försöka stiga upp, men det gick inte.
Jag vände mig helt enkelt om, kramade om kudden så hårt jag kunde och lät allt brista. Jag grät i över en timme innan jag ens kunde ta mig upp och visa mig för familjen.
Det är drömmar som dessa som är de mest brutala. En mardröm som utger sig för något annat.
En ulv i fårakläder
... Fan vad jag saknar dig Patrik!
Du jäklades med mig. Precis som vanligt. Du skrattade åt mig när jag sprang fram till dig och höll om dig jättehårt och kramade dig. Du förstod ingenting... Trodde att jag blivit helt från vettet.
Jag skämdes litegrann, men var mest bara lättad över att du levde, så tårarna gjorde inte så mycket just då.
Du var i alla fall hos mig.
Jag drömde att du höll om mig sådär som du brukade göra när jag var ledsen. Dock var väl den allvarligaste sorgen jag hade då, chrille-kärleksproblem.
Men ändå.. Jag drömde att du försökte trösta mig. Precis som då, och du lyckades. Precis som då.
Vi gick längs hamnen och du höll mig nära och strök mig över ryggen, som vanligt. Tillslut tog du mig i handen och vi gick i tystnad efter några totala skratanfall.
Det var här det blev jobbigt...
Du höll mig i handen, gick i tystnad med mig vid hamnen... Sen var du inte där mer.
Bara sådär... Jag såg mig omkring och ropade på dig, en gubbe kom fram och undrade vad som stod på. När jag förklarade så sa han att jag hade gått omkring och pratat med mig själv. Han trodde att jag pratat i headset.
Då förstod jag att du verkligen var död.
Jag föll på knä och skrek så högt jag bara kunde. Så högt man bara kan skrika när det känns som om någon sliter hjärtat ur bröstkorgen på en och stampar på det.
Jag vaknade på en kudde våt av tårar. Jag hade tänkt försöka stiga upp, men det gick inte.
Jag vände mig helt enkelt om, kramade om kudden så hårt jag kunde och lät allt brista. Jag grät i över en timme innan jag ens kunde ta mig upp och visa mig för familjen.
Det är drömmar som dessa som är de mest brutala. En mardröm som utger sig för något annat.
En ulv i fårakläder
... Fan vad jag saknar dig Patrik!
If you want something you've never had, then you've got to do something you've never done...
.... but what?
Day 20 - Den här månaden
SPANSKA KLART!
Nej allvarligt jag har verkligen INGENTING intressant att skriva här.
... Förutom en intressant fika med Stoffer...
Meeeen I think I'll keep that one to myself. Av giltiga skäl, I promise! Har lärt mig (nästan i alla fall) att man inte ska skriva vad som helst på internet... Såååå jag tror jag måste hålla käft. :)
Nej jag skippar denna alltså, tycker ni inte det? Tänkte väl! ;)
Nej allvarligt jag har verkligen INGENTING intressant att skriva här.
... Förutom en intressant fika med Stoffer...
Meeeen I think I'll keep that one to myself. Av giltiga skäl, I promise! Har lärt mig (nästan i alla fall) att man inte ska skriva vad som helst på internet... Såååå jag tror jag måste hålla käft. :)
Nej jag skippar denna alltså, tycker ni inte det? Tänkte väl! ;)
Day 19 - Något jag ångrar
- Jag kommer att åka. Du måste tänka över det här och vad du vill. Om du vill stanna tills jag far eller göra slut nu.
- Jag vill stanna.
Should've learned my lesson the first time around
- Jag vill stanna.
Should've learned my lesson the first time around
I hate how my happiness depends on how much interest you show
Har ni någonsin tänkt på hur konstigt det är med kärlek egentligen. I ett förhållande har man ju ibland (ofta) låtar tillsammans. Sin egen låt. Vår låt.
Det kan vara låten som spelades under första kyssen, första gången man sågs, stunden man blev tillsammans, låten som spelades det ögonblicket man för första gången sa "jag älskar dig" till varandra... Det finns många olika scenarion som skapar ett band till en låt. Inom psykologin kallas detta klassisk betingning. Men i verkliga livet
kan man aldrig bara sätta en etikett på något.
Det känns inte mindre bara för att man vet hur, var, varför eller när vissa saker händer. Det spelar ingen roll.
För det är inte verkliga livet på något sätt. Det verkliga livet är känslorna vi har till vad som händer omkring oss.
Känslorna förändras inte bara för att man vet varför man känner som man känner.
Jag satt skulle gå genom vardagsrummet idag för att komma till min dator. Det var någon film på tv som precis slutade och.. Såklart så spelas vår låt.
Reasons to love you - Meiko
Det var som en käftsmäll. Verkligen, som om någon dängde upp mig så ordentligt att jag såg stjärnor. Eller i mitt fall, pon and zi bilderna.
Det är lite jobbigt det där. Hur en låt som en gång, tack vare kärlek, blev så obeskrivligt bra och fick en så lycklig... Nu är precis det motsatta.
Det känns lite konstigt att en låt som var så bra en gång i tiden, nu är helt förstörd.
Visst är det konstigt hur vissa låtar förstörs efter en romans? Den som var så bra?
Har några såna låtar faktiskt så jag ska bjuda på dom. Lista dom åt er. :)
Det kan vara låten som spelades under första kyssen, första gången man sågs, stunden man blev tillsammans, låten som spelades det ögonblicket man för första gången sa "jag älskar dig" till varandra... Det finns många olika scenarion som skapar ett band till en låt. Inom psykologin kallas detta klassisk betingning. Men i verkliga livet
kan man aldrig bara sätta en etikett på något.
Det känns inte mindre bara för att man vet hur, var, varför eller när vissa saker händer. Det spelar ingen roll.
För det är inte verkliga livet på något sätt. Det verkliga livet är känslorna vi har till vad som händer omkring oss.
Känslorna förändras inte bara för att man vet varför man känner som man känner.
Jag satt skulle gå genom vardagsrummet idag för att komma till min dator. Det var någon film på tv som precis slutade och.. Såklart så spelas vår låt.
Reasons to love you - Meiko
Det var som en käftsmäll. Verkligen, som om någon dängde upp mig så ordentligt att jag såg stjärnor. Eller i mitt fall, pon and zi bilderna.
Det är lite jobbigt det där. Hur en låt som en gång, tack vare kärlek, blev så obeskrivligt bra och fick en så lycklig... Nu är precis det motsatta.
Det känns lite konstigt att en låt som var så bra en gång i tiden, nu är helt förstörd.
Visst är det konstigt hur vissa låtar förstörs efter en romans? Den som var så bra?
Har några såna låtar faktiskt så jag ska bjuda på dom. Lista dom åt er. :)
Day 18 - Min dag
Nästan gjort klart spanskan (YAY!!!) idag. Bara lite diagnoser och så kvar så jag blir klar ikväll. haha score! ;)
Nej men sånt där tråk tråk ska jag inet blabba om!
.... Fast jag har inget kul att berätta.. xD haha
Jag har tränat ikväll (?) vet inte om det är mer intressant eller inte.. Men ja, jag har i alla fall tränat ikväll, men det kändes inte lika bra som det brukar göra.. För det första så kändes allt bara skadat DRYGT att göra.
Men å andra sidan så kändes det inte lika tungt som vanligt, som om jag blivit starkare (yay) ... Fast det spelade som inte så särskilt stor roll när det kändes så grymt segt att vara där idag...
Det kändes verkligen skadat drygt!
Men men.. Jag for ju så pluspoäng till mig, eller hur? ;)
Sen fick jag en inpackning av pappsen idag! :D Min egna är typ flut nu så jag fick gliss hair repair intensivkur. Har den i håret just nu så vi ser väl hur bra den är om ett tag ;)
Nej men sånt där tråk tråk ska jag inet blabba om!
.... Fast jag har inget kul att berätta.. xD haha
Jag har tränat ikväll (?) vet inte om det är mer intressant eller inte.. Men ja, jag har i alla fall tränat ikväll, men det kändes inte lika bra som det brukar göra.. För det första så kändes allt bara skadat DRYGT att göra.
Men å andra sidan så kändes det inte lika tungt som vanligt, som om jag blivit starkare (yay) ... Fast det spelade som inte så särskilt stor roll när det kändes så grymt segt att vara där idag...
Det kändes verkligen skadat drygt!
Men men.. Jag for ju så pluspoäng till mig, eller hur? ;)
Sen fick jag en inpackning av pappsen idag! :D Min egna är typ flut nu så jag fick gliss hair repair intensivkur. Har den i håret just nu så vi ser väl hur bra den är om ett tag ;)
Känslor som sliter en sönder och samma, tankar som kämpar för att formas till ord och vill släppas ut
Regn. Det är så vackert. Fast samtidigt så vemodigt på något sätt. Melankoliskt? Dystert? En blandning kanske. Det är okej att gråta när det regnar, för då ser ingen. I regnet känns allt så mycket mer. Jag vet inte varför.
Men en kyss blir så mycket mer romantisk, precis som tårar och sorg känns mycket tyngre att bära när det är i regnet.
"Jag älskar regn" sa jag högt.
Sen tänkte jag, att om jag någonsin vågar berätta för honom så ska det vara när det regnar.
Men en kyss blir så mycket mer romantisk, precis som tårar och sorg känns mycket tyngre att bära när det är i regnet.
"Jag älskar regn" sa jag högt.
Sen tänkte jag, att om jag någonsin vågar berätta för honom så ska det vara när det regnar.
Sandras udda inlägg
Jag har fått frågor vart allt kommer ifrån. Alla mina inlägg om kärlek, om honom, vem han är osv.
Jag ska besvara det nu.
Allt jag skriver här har på ett eller annat vis hänt i mitt liv. Mina korta små rader som kanske inte betyder något alls för er. Mina tillbakablickar på en stund i tiden som påverkat mig.
När jag skriver saker och ting i "nutid" så behöver det inte betyda att jag exakt just nu känner så. Ibland tar jag mig en trip down memory lane och när jag gör det så skriver jag precis så som jag kände just då.
Så jag kan skriva i ett inlägg idag om något som i själva verket hände för länge sen men jag skriver det som om det hänt nu.
Varför gör jag det?
För att fånga känslan. Jag vill förmedla känslan jag har i ord och för att kunna göra det så måste jag skriva precis så som jag kände, för när jag tänker tillbaka på den stunden, lever mig in i ögonblicket så känner jag just nu precis som jag gjorde då, för en kort stund.
Han kan alltså vara en eller flera personer. Beroende på ögonblicket. Det kan vara ett ex, någon jag träffat bara ett par gånger eller någon som jag verkligen fallit för ordentligt som verkligen haft en stor inverkan i mitt liv.
Det person jag pratar om är alltså personen som var med mig i precis det ögonblick jag tänker tillbaka på.
Dock är det inte alltid tillbaka blickar. Ibland känner jag faktiskt verkligen så just nu.
Det finns fler anledningar också, men dessa håller jag för mig själv eftersom det är anledningar jag har för min egen skull och ingen annans.
Detta är trots allt som en dagbok för mig.
Jag ska besvara det nu.
Allt jag skriver här har på ett eller annat vis hänt i mitt liv. Mina korta små rader som kanske inte betyder något alls för er. Mina tillbakablickar på en stund i tiden som påverkat mig.
När jag skriver saker och ting i "nutid" så behöver det inte betyda att jag exakt just nu känner så. Ibland tar jag mig en trip down memory lane och när jag gör det så skriver jag precis så som jag kände just då.
Så jag kan skriva i ett inlägg idag om något som i själva verket hände för länge sen men jag skriver det som om det hänt nu.
Varför gör jag det?
För att fånga känslan. Jag vill förmedla känslan jag har i ord och för att kunna göra det så måste jag skriva precis så som jag kände, för när jag tänker tillbaka på den stunden, lever mig in i ögonblicket så känner jag just nu precis som jag gjorde då, för en kort stund.
Han kan alltså vara en eller flera personer. Beroende på ögonblicket. Det kan vara ett ex, någon jag träffat bara ett par gånger eller någon som jag verkligen fallit för ordentligt som verkligen haft en stor inverkan i mitt liv.
Det person jag pratar om är alltså personen som var med mig i precis det ögonblick jag tänker tillbaka på.
Dock är det inte alltid tillbaka blickar. Ibland känner jag faktiskt verkligen så just nu.
Det finns fler anledningar också, men dessa håller jag för mig själv eftersom det är anledningar jag har för min egen skull och ingen annans.
Detta är trots allt som en dagbok för mig.
Jag ska laga dig och göra dig hel igen med aromatpopcorn och digestive-chocklad
Tvåhundramiljoner bokstäver. Jag skulle kunna göra ett bibliotek med bara dig. Tusentals ord skulle jag kunna skriva om dig. Tvåhundramiljoner bokstäver skulle jag kunna skriva för att beskriva dig för världen och få alla att förstå.
Day 17 - Mitt favoritminne
Denna var faktiskt riktigt svår. Jag har så många att jag inte kan riktigt säga bara en som är Den bästa...
Skriver väl två stycken då?
Men jag tror nog att den första måste vara med Chrille. Inte just för att vi var tillsammans eller så då, utan för att han hjälpte mig otroligt mycket. Särskilt med mig själv. Jag trivdes med mig själv för första gången och det var tack vare honom.
Jag var nog väldigt jobbig och svår med honom. Vägrade allt, och då menar jag allt. Jag var väl ungefär så trasig man kan bli när man känner sig utnyttjad, smutsig, ensam och kränkt. Så jag vägrade allt. Ansåg att ifall han älskade mig så skulle han stå ut med vad som helst. (Stackarn ^^)
Det stämde inte riktigt, man ska inte behöva stå ut med vad som helst. Jag var verkligen trotsig, hopplös och litade inte på någon. Jag hade lovat mig själv allt aldrig, aldrig någonsin mer lita på någon igen. Det var bara inte värt det. Men det var innan jag lärt känna Christoffer på riktigt. Orden som fick mig att ge vika, som fick mig att tveka på vad jag hade lovat mig själv, de kommer jag aldrig att glömma.
- Sandra... Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord kan säga och jag hatar att du mår dåligt. Ännu mer hatar jag att det är jag som får dig att må dåligt just nu, men snälla förstå och förlåt mig för det här. Men älskling, du kommer aldrig att komma ur det här, aldrig att ändra din syn på detta ifall vi inte gör något åt det. Nu. Jag finns här hela tiden, jag lovar. Jag lämnar dig inte. Jag hjälper dig, alltid. Snälla låt mig finnas här för dig!
Jag hade vägrat som en liten unge fram till den stunden. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att så totalt bara ge vika just då... Men han hjälpte mig faktiskt. Han fanns där hela tiden, lämnade mig inte. Precis som han lovade.
Kommer aldrig att glömma det.
Detta är nog en STOR anledning till varför jag idoliserat honom så mycket också. Han är liksom min "hjälte". xD haha, hopplös romantiker som jag är så får stunder som dessa mig totalt knäsvag, fnittrig och lycklig. :)
DEN ANDRA......
Måste nog vara.. Hmmm....
Det måste nog vara Turkiet! Okej, jag måste erkänna.. Jag blev väldigt besviken. Inte på själva landet utan på andra. Omständigheter kring det drog ner hela upplevelsen väldigt mycket...
Men Turkiet och Best Couple's Competition. Fy satan vad roligt!
Jag var så stolt över mig själv! Jag har scenskräck och klarar inte ens av att redovisa inför klassen utan att glömma svälja, gurgla till, skaka på rösten, blanda ihop texten, babbla på om absolut ingenting, prata på som om jag skulle dö ifall jag var tyst, eller så är jag bara tyst och säger "eeeh..eeeh." och glömemr bort vad fan det nu var jag skulle säga. Ja SÅ illa är det!
.... och så får jag för mig att gå med på att tävla i en massa knäppa och pinsamma tävlingar på en SCEN med en jävla massa människor som glor??????
Det låter ju helt sjukt. Eller hur? Tyckte jag med. Höll på att totalt DÖ när vi blev uppropade på scen min dåvarande kärlek och jag.
Haha, för att lugna mina nerver drack vi drinkar just före.. Tänkte på på min lilla blåsa där så när vi blev uppropade var jag lite smått alkoholiserad och kungligt pissnödig (!)
Men fy SATAN vad roligt det var! Hahaha jag har sällan haft så roligt.
Jag sitter och fnittrar just nu faktiskt bara för att det var så fruktansvärt jäkla underbart!
Jag menar, hur många gånger och hur ofta drömmer in en tjej om att knyta en lakan-blöja på sin bebis-skrikande pojkvän framför en stor publik liksom? ;) Nej just det!
Det är något jag kan lova och svära ALDRIG, aldrig någonsin kommer att bli något annat än ett minne jag älskar!
Fan, jag vill göra det igen! Det var ju stå otroligt roligt! Nej gud nu blev jag värsta längtansfull!
Något som gjorde det hela ännu bättre var ju förstås att vi vann tävlingen också... :]
Skriver väl två stycken då?
Men jag tror nog att den första måste vara med Chrille. Inte just för att vi var tillsammans eller så då, utan för att han hjälpte mig otroligt mycket. Särskilt med mig själv. Jag trivdes med mig själv för första gången och det var tack vare honom.
Jag var nog väldigt jobbig och svår med honom. Vägrade allt, och då menar jag allt. Jag var väl ungefär så trasig man kan bli när man känner sig utnyttjad, smutsig, ensam och kränkt. Så jag vägrade allt. Ansåg att ifall han älskade mig så skulle han stå ut med vad som helst. (Stackarn ^^)
Det stämde inte riktigt, man ska inte behöva stå ut med vad som helst. Jag var verkligen trotsig, hopplös och litade inte på någon. Jag hade lovat mig själv allt aldrig, aldrig någonsin mer lita på någon igen. Det var bara inte värt det. Men det var innan jag lärt känna Christoffer på riktigt. Orden som fick mig att ge vika, som fick mig att tveka på vad jag hade lovat mig själv, de kommer jag aldrig att glömma.
- Sandra... Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord kan säga och jag hatar att du mår dåligt. Ännu mer hatar jag att det är jag som får dig att må dåligt just nu, men snälla förstå och förlåt mig för det här. Men älskling, du kommer aldrig att komma ur det här, aldrig att ändra din syn på detta ifall vi inte gör något åt det. Nu. Jag finns här hela tiden, jag lovar. Jag lämnar dig inte. Jag hjälper dig, alltid. Snälla låt mig finnas här för dig!
Jag hade vägrat som en liten unge fram till den stunden. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att så totalt bara ge vika just då... Men han hjälpte mig faktiskt. Han fanns där hela tiden, lämnade mig inte. Precis som han lovade.
Kommer aldrig att glömma det.
Detta är nog en STOR anledning till varför jag idoliserat honom så mycket också. Han är liksom min "hjälte". xD haha, hopplös romantiker som jag är så får stunder som dessa mig totalt knäsvag, fnittrig och lycklig. :)
DEN ANDRA......
Måste nog vara.. Hmmm....
Det måste nog vara Turkiet! Okej, jag måste erkänna.. Jag blev väldigt besviken. Inte på själva landet utan på andra. Omständigheter kring det drog ner hela upplevelsen väldigt mycket...
Men Turkiet och Best Couple's Competition. Fy satan vad roligt!
Jag var så stolt över mig själv! Jag har scenskräck och klarar inte ens av att redovisa inför klassen utan att glömma svälja, gurgla till, skaka på rösten, blanda ihop texten, babbla på om absolut ingenting, prata på som om jag skulle dö ifall jag var tyst, eller så är jag bara tyst och säger "eeeh..eeeh." och glömemr bort vad fan det nu var jag skulle säga. Ja SÅ illa är det!
.... och så får jag för mig att gå med på att tävla i en massa knäppa och pinsamma tävlingar på en SCEN med en jävla massa människor som glor??????
Det låter ju helt sjukt. Eller hur? Tyckte jag med. Höll på att totalt DÖ när vi blev uppropade på scen min dåvarande kärlek och jag.
Haha, för att lugna mina nerver drack vi drinkar just före.. Tänkte på på min lilla blåsa där så när vi blev uppropade var jag lite smått alkoholiserad och kungligt pissnödig (!)
Men fy SATAN vad roligt det var! Hahaha jag har sällan haft så roligt.
Jag sitter och fnittrar just nu faktiskt bara för att det var så fruktansvärt jäkla underbart!
Jag menar, hur många gånger och hur ofta drömmer in en tjej om att knyta en lakan-blöja på sin bebis-skrikande pojkvän framför en stor publik liksom? ;) Nej just det!
Det är något jag kan lova och svära ALDRIG, aldrig någonsin kommer att bli något annat än ett minne jag älskar!
Fan, jag vill göra det igen! Det var ju stå otroligt roligt! Nej gud nu blev jag värsta längtansfull!
Något som gjorde det hela ännu bättre var ju förstås att vi vann tävlingen också... :]
Day 16 - Min första kyss
Jag var inte sen på sådant. Jag var faktiskt väldigt tidig med det mesta rörande sånt här. Ni vet, pojkvänner hångel, fester etc,etc...
Men ja i alla fall..
Jag blev kysst för första gången när jag var 10-11 år gammal. Alexander Holm var det då. :)
Vi var tillsammans till och från rätt mycket där i låg/mellanstadiet faktiskt. Haha xD
Men just då var vi tillsammans. Efter att jag tagit mod till mig och "frågat chans" ;)
Soooo, now you know! Finns väl inte så mycket mer jag kan säga om det...
Blev kysst första gången i typ mellanstadiet och sen kysste jag pojkar lite hursom helst. Det spelade inte större roll för mig så utan, var han snygg så varför inte liksom?
Haha nej jag hade mitt lilla roliga där, lillungen som jag var. :)
Tack mitt hjärta, för alla stunder du ger mig
För varje dag som går så är det en dag mer sen sist vi sågs.
Men jag är inte bitter.
För det är även en dag närmare den dag vi ses igen.
Men jag är inte bitter.
För det är även en dag närmare den dag vi ses igen.
Day 15 - Mina drömmar
Jag är en väldigt drömmande person. Jag har massor av ambitioner, drömmar, mål som jag vill uppnå. Sådant jag skulle vilja göra... Men jag är ändå inte den personen som vet helt säkert vad man vill ha ut av livet. Jag har inget särskilt mål, jag har ingen slutstation. Den där moroten att fokusera på finns inte där. Jag kan inte välja. Vill jag jaga en morot? Kanske vill jag hellre ha en gurka? Eller en chips påse? Eller kanske jag helst av allt skulle vilja jaga en stjärna i natten?
Det jag menar är att jag kan jaga mina drömmar, kanske att bli psykolog, att bli författare, att resa jorden runt, gifta mig med världens finaste man, om han så bara är det i mina ögon, bli sångerska eller världens bästa kock. Men bara ett fåtal av dessa drömmar kan fungera som en morot, eller en gurka. Resten är som en stjärna i natten. Jag vill verkligen verkligen ha det, men det är för långt bort. Drömmen, eller stjärnan, vet jag med bister säkerhet att jag aldrig kommer att fånga.
Men jag drömmer om det ändå. Jag vet att jag aldrig kommer att fånga den där stjärnan, men jag jagar den i alla fall.
För.. I många fall är väl det vad drömmar är?
Mina drömmar är något jag alltid jagar, men inte bara en enda av dem, utan alla. Vissa kanske jag KAN sträva efter, medan andra är just det, hopplösa drömmar. Drömmar. Något som inte är verkligt och aldrig kommer att bli det heller.
Vad jag vill ha ut av livet vet jag ganska säkert idag. Imorgon kanske jag skulle svara annorlunda, och igår skulle jag absolut ha svarat något annat... Men just idag vet jag vad jag vill och vad jag jagar.
Jag vill bli en psykolog, eller annat i den genren. Jag vill hjälpa människor.
Jag vill skriva böcker på min fritid, få ut alla mina fantasier och skapa en fantastisk historia (eller flera) som andra skulle vilja läsa.
Jag vill resa. Massor! Det är och har alltid varit ett av mina stora mål i livet. Resor. och det allra allra helst med en kärlek.
Jag vill hitta någon, jag tror inte att det finns en enda som är rätt för en... Men jag vill hitta den där människan. Den där som jag inte bara kan tänka mig att leva mitt liv med, utan någon jag inte kan se mig själv leva utan.
Den där någon som känns lika livsnödvändig för mig som luften jag andas.
Men det viktigaste av allt.. Om jag har tur, om jag har mest tur i världen... Så känner han likadant.
Det drömmer jag om.
Det jag menar är att jag kan jaga mina drömmar, kanske att bli psykolog, att bli författare, att resa jorden runt, gifta mig med världens finaste man, om han så bara är det i mina ögon, bli sångerska eller världens bästa kock. Men bara ett fåtal av dessa drömmar kan fungera som en morot, eller en gurka. Resten är som en stjärna i natten. Jag vill verkligen verkligen ha det, men det är för långt bort. Drömmen, eller stjärnan, vet jag med bister säkerhet att jag aldrig kommer att fånga.
Men jag drömmer om det ändå. Jag vet att jag aldrig kommer att fånga den där stjärnan, men jag jagar den i alla fall.
För.. I många fall är väl det vad drömmar är?
Mina drömmar är något jag alltid jagar, men inte bara en enda av dem, utan alla. Vissa kanske jag KAN sträva efter, medan andra är just det, hopplösa drömmar. Drömmar. Något som inte är verkligt och aldrig kommer att bli det heller.
Vad jag vill ha ut av livet vet jag ganska säkert idag. Imorgon kanske jag skulle svara annorlunda, och igår skulle jag absolut ha svarat något annat... Men just idag vet jag vad jag vill och vad jag jagar.
Jag vill bli en psykolog, eller annat i den genren. Jag vill hjälpa människor.
Jag vill skriva böcker på min fritid, få ut alla mina fantasier och skapa en fantastisk historia (eller flera) som andra skulle vilja läsa.
Jag vill resa. Massor! Det är och har alltid varit ett av mina stora mål i livet. Resor. och det allra allra helst med en kärlek.
Jag vill hitta någon, jag tror inte att det finns en enda som är rätt för en... Men jag vill hitta den där människan. Den där som jag inte bara kan tänka mig att leva mitt liv med, utan någon jag inte kan se mig själv leva utan.
Den där någon som känns lika livsnödvändig för mig som luften jag andas.
Men det viktigaste av allt.. Om jag har tur, om jag har mest tur i världen... Så känner han likadant.
Det drömmer jag om.
Day 14 - Mina djur
Jag har en katt, hon heter Ninja. :)
Min mamma har en katt som heter Milda.
Familjen har en gemensam katt som heter Missan. :)
Förutom dessa har vi en hel hög Chinchillor, en av dom heter Tim och är min alldeles egna. Tim har jag haft i en herrans massa år! :D
Ninja, min kissemiss! :D
Milda, mammas konstiga katt xD
Missan, allas lilla sötnos som jag och mamma hittade skrikandes ute på vägen. :)
Alla tre är lika underbara på sitt sätt.
Jag är en riktig djurmänniska. Jag älskar djur. De allra flesta i alla fall :P men katter har alltid haft en speciell plats i hjärtat.
Därför tänkte jag berätta för er om de 3 damerna här hemma som förgyller mina dagar. :)
Ninja- En så söt kissemiss att man kan ju bara dö! Hon är en superkelig, riktigt smart liten tjej. Hon lär sig snabbt. Hon lärde sig till exempel apport väldigt snabbt ;)
Hon kan också öppna dörrar och ordet "nej" kan hon. Utan att man behöver låta sträng eller skrika halsen av sig eller så. Visst, hon lyssnar inte alltid men är hon till exempel påväg till Elias rum där ho inte får vara så behöver man bara säga:
"Ninja.." (hon tittar på en lite oskyldigt) "Nej." .... och så vänder hon om och går. Jätte duktig är hon! :D Jag älskar min lilla kisse! Ninja är en sån otrolig glädjespridare bara. Ni vet *smack*-ljudet när man pussar någon eller pussar i luften, ni vet? Hon kan det också. När hon hör det kommer hon springandes och försöker komma upp i huvudhöjd på en och sen gnuggar hon kurrandes huvudet mot ansiktet på en. Haha, jag vet inte varför hon gör så egentligen.. Kanske upptäckte hon det när jag pussade på mitt ex? Att hon lärde sig att det var en "bra sak"? Haha jag vet inte.. Men söt är hon! :D
Där har ni henne, så som hon trivs bäst!
Milda - Också en himla konstig filur som bor här hos oss hon också.. Hon har jag inte ett så starkt band till.. Kanske för att hon är rätt skygg? Men hon är bra nog rolig alltid! Ni förstår.. Milda.. Hon jamar inte. Hon.. Skriker? Stönar? Kvackar?.. Nej jag vet inte! Ljudet hon gör är bara... UDDA! Jag kan bara inte beskriva det! xD Sen på det så ligger hon alltid extremt konstigt, antingen platt på rygg på golvet så hon ser korsfäst ut, eller så bestämmer hon sig mitt i en rörelse för att antingen tippa framåt eller åt sidan. Alltså dunsar hon ner i golvet så hon ser korsfärst ut (fast med magen på golvet denna gång) eller så dunsar hon åt sidan och brer ut sig och ser extremt fet ut! Konstig katt.. Så väldigt konstigt katt... Hon är även jätte skygg hela tiden, utom när hon precis kommit in, nej nej. Då går det hur bra som helst att knuffas, klösas och hoppa på en för att få uppmärksamhet.
Milda alltså.. xD
Missan - Denna katt är SÅ lurvig, luktar SÅ gott, är SÅ kelig och Så söt!!!! Jäklar vilken söting alltså! Men vi skaffade oss egentligen inte den här katten. Det är en lite rolig historia faktiskt..
Kvällen det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän, bad jag min mamma att komma och hämta mig. Hon hämtade mig och vi kom hem till huset igen vid tolv-tiden på kvällen.
Jag var förstås väldigt, väldigt ledsen och upprörd. Jag grät inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men tankarna var fullt upptagna, TILLS....
Vi kliver ur bilen och hör ett vrål! Ja ni läste rätt - ett VRÅL! Något jävulskt vad det lät! Jag gick till huset för att lämna mina grejer innan vi gick och kollade vad det var som skrek så hemskt, men mamma kunde inte vänta utan sprang i förväg.
Hon hann just så pass ut på vägen så kommer denna lilla söta kattungen och möter oss, 10 veckor gammal var hon och spinkig så nånting! Kissemissen möter upp oss, kastar sig i famnen på oss och gosar upp sig ordentligt mot halsen.
Hon såg så utsvulten ut att vi tog med henne in, hon var jätte hungrig, verkligen, åt upp all mat vi hade nästan xD haha! Vi hittade ägaren men hon skulle flytta så hon ville inte ha igen den lilla sötisen så vi fick behålla henne.
Detta är väldigt roligt för mig just eftersom timingen inte kunde ha varit bättre! Hon fick mig på andra tankar, åtminstonde delvis, mer än om hon inte varit där och hon fanns som där bara. Jätte gosig, söt, fluffig lite kissemiss kröp upp i sängen hos en. Jag hade sällskap precis när jag behövde det som mest och det är verkligen värdefullt!
Min mamma har en katt som heter Milda.
Familjen har en gemensam katt som heter Missan. :)
Förutom dessa har vi en hel hög Chinchillor, en av dom heter Tim och är min alldeles egna. Tim har jag haft i en herrans massa år! :D
Ninja, min kissemiss! :D
Milda, mammas konstiga katt xD
Missan, allas lilla sötnos som jag och mamma hittade skrikandes ute på vägen. :)
Alla tre är lika underbara på sitt sätt.
Jag är en riktig djurmänniska. Jag älskar djur. De allra flesta i alla fall :P men katter har alltid haft en speciell plats i hjärtat.
Därför tänkte jag berätta för er om de 3 damerna här hemma som förgyller mina dagar. :)
Ninja- En så söt kissemiss att man kan ju bara dö! Hon är en superkelig, riktigt smart liten tjej. Hon lär sig snabbt. Hon lärde sig till exempel apport väldigt snabbt ;)
Hon kan också öppna dörrar och ordet "nej" kan hon. Utan att man behöver låta sträng eller skrika halsen av sig eller så. Visst, hon lyssnar inte alltid men är hon till exempel påväg till Elias rum där ho inte får vara så behöver man bara säga:
"Ninja.." (hon tittar på en lite oskyldigt) "Nej." .... och så vänder hon om och går. Jätte duktig är hon! :D Jag älskar min lilla kisse! Ninja är en sån otrolig glädjespridare bara. Ni vet *smack*-ljudet när man pussar någon eller pussar i luften, ni vet? Hon kan det också. När hon hör det kommer hon springandes och försöker komma upp i huvudhöjd på en och sen gnuggar hon kurrandes huvudet mot ansiktet på en. Haha, jag vet inte varför hon gör så egentligen.. Kanske upptäckte hon det när jag pussade på mitt ex? Att hon lärde sig att det var en "bra sak"? Haha jag vet inte.. Men söt är hon! :D
Där har ni henne, så som hon trivs bäst!Milda - Också en himla konstig filur som bor här hos oss hon också.. Hon har jag inte ett så starkt band till.. Kanske för att hon är rätt skygg? Men hon är bra nog rolig alltid! Ni förstår.. Milda.. Hon jamar inte. Hon.. Skriker? Stönar? Kvackar?.. Nej jag vet inte! Ljudet hon gör är bara... UDDA! Jag kan bara inte beskriva det! xD Sen på det så ligger hon alltid extremt konstigt, antingen platt på rygg på golvet så hon ser korsfäst ut, eller så bestämmer hon sig mitt i en rörelse för att antingen tippa framåt eller åt sidan. Alltså dunsar hon ner i golvet så hon ser korsfärst ut (fast med magen på golvet denna gång) eller så dunsar hon åt sidan och brer ut sig och ser extremt fet ut! Konstig katt.. Så väldigt konstigt katt... Hon är även jätte skygg hela tiden, utom när hon precis kommit in, nej nej. Då går det hur bra som helst att knuffas, klösas och hoppa på en för att få uppmärksamhet.
Milda alltså.. xDMissan - Denna katt är SÅ lurvig, luktar SÅ gott, är SÅ kelig och Så söt!!!! Jäklar vilken söting alltså! Men vi skaffade oss egentligen inte den här katten. Det är en lite rolig historia faktiskt..
Kvällen det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän, bad jag min mamma att komma och hämta mig. Hon hämtade mig och vi kom hem till huset igen vid tolv-tiden på kvällen.
Jag var förstås väldigt, väldigt ledsen och upprörd. Jag grät inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men tankarna var fullt upptagna, TILLS....
Vi kliver ur bilen och hör ett vrål! Ja ni läste rätt - ett VRÅL! Något jävulskt vad det lät! Jag gick till huset för att lämna mina grejer innan vi gick och kollade vad det var som skrek så hemskt, men mamma kunde inte vänta utan sprang i förväg.
Hon hann just så pass ut på vägen så kommer denna lilla söta kattungen och möter oss, 10 veckor gammal var hon och spinkig så nånting! Kissemissen möter upp oss, kastar sig i famnen på oss och gosar upp sig ordentligt mot halsen.
Hon såg så utsvulten ut att vi tog med henne in, hon var jätte hungrig, verkligen, åt upp all mat vi hade nästan xD haha! Vi hittade ägaren men hon skulle flytta så hon ville inte ha igen den lilla sötisen så vi fick behålla henne.
Detta är väldigt roligt för mig just eftersom timingen inte kunde ha varit bättre! Hon fick mig på andra tankar, åtminstonde delvis, mer än om hon inte varit där och hon fanns som där bara. Jätte gosig, söt, fluffig lite kissemiss kröp upp i sängen hos en. Jag hade sällskap precis när jag behövde det som mest och det är verkligen värdefullt!
Day 13 - Den här veckan
Den här vecka har jag hunnit med att nästintill göra färdigt spanskan, jag har hunnit med att laga mat till familjen varje dag och bla bla bla.....
Idag hann jag också tänka på något jag saknar. En person, eller snarare.. Alltså, så här var det..
Jag satt i bilen och lyssnade på musik och då helt random så poppade en bild upp i huvudet på mig. En bild på dig, dig och mig när vi fjantade oss till musiken. Haha, jag fnittrar fortfarande åt det!
Din min var alltid lika oslagbar och jag garvade tills jag inte kunde andas. Det var såna lyckliga dagar. Särskilt den dagen.
Men det var längesen. Det var så extremt längesen vi var så, på det viset. Det glömmer jag inte.
Men känslan jag hade just då. I bilen påväg till vår sommarstuga, det är också något jag aldrig kommer att glömma. Jag saknar det så himla mycket. Känslorna som fanns då, lyckan i allt. Hur jag kunde se på dig när du gjorde din allra fulaste grimash och jag älskade dig bara mer för att du vågade vara precis så.
Men det var längesen. When the bad moments outnumber the good, it might be time to say goodbye.
Det är något jag ska ta till vara på nästa gång, för vissa saker kanske går att rädda... Men många gånger gör det inte det. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.
... Men fy tusan vad jag älskar den där känslan! Fy fan vad jag saknar den..
Idag hann jag också tänka på något jag saknar. En person, eller snarare.. Alltså, så här var det..
Jag satt i bilen och lyssnade på musik och då helt random så poppade en bild upp i huvudet på mig. En bild på dig, dig och mig när vi fjantade oss till musiken. Haha, jag fnittrar fortfarande åt det!
Din min var alltid lika oslagbar och jag garvade tills jag inte kunde andas. Det var såna lyckliga dagar. Särskilt den dagen.
Men det var längesen. Det var så extremt längesen vi var så, på det viset. Det glömmer jag inte.
Men känslan jag hade just då. I bilen påväg till vår sommarstuga, det är också något jag aldrig kommer att glömma. Jag saknar det så himla mycket. Känslorna som fanns då, lyckan i allt. Hur jag kunde se på dig när du gjorde din allra fulaste grimash och jag älskade dig bara mer för att du vågade vara precis så.
Men det var längesen. When the bad moments outnumber the good, it might be time to say goodbye.
Det är något jag ska ta till vara på nästa gång, för vissa saker kanske går att rädda... Men många gånger gör det inte det. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.
... Men fy tusan vad jag älskar den där känslan! Fy fan vad jag saknar den..
Something random
Sandra för typ 3 år sen :P
SANDRA HUMOR! :D xD hahaha garvar alltid åt dom där!
Ny
Ny
Något av det drygaste jag gjort!! :S Sådär spenderade jag min alla hjärtansdag, yaaay... ^^
Barn-Sandra :)
HUMOR IGEN! :D
Day 12 - Min bästa vän
Du.. Denna var faktiskt jävligt svårt för mig.. Men det måste nog bara bli Samira!
Jag och Samira kan vara utan varandra läääänge men ändå när vi ses är hon en precis lika underbar människa som alltid! Samira och jag har känt varandra sen vi var pytte små, typ 3-4 år var jag första gången jag såg henne.
Min mamma pekade på Samira och hennes Mamma Solveig och sa att jag och Samira nog skulle kunna ha roligt ihop.
Jag bestämde mig för att se efter ifall hon hade rätt i det så jag satte efter Samira och Solveig och började ropa,
" MIRAA, AMIRAAA, SAMIRAAAAAAA!!!"
Hon hade ju såklart ingen aning om vem jag var, men jag fick med henne i alla fall och från den dagen började vi sova över hos varandra och hade riktigt roligt i några år!
Tyvärr växte vi ifrån varandra och pratade inte igen förren hon gick i nian och jag i åttan. Vi blev inte närmare vänner då ändå utan det dröjde tills det att jag flyttade till stan (där hon bodde med sin pappa) innan vi började umgås mer. Just då umgicks vi lite hela tiden, jag for dit och hon sov över hos mig lite nu och då.
Nu har hon dock bott i Örebro ett år och nu är hon i Indien och hjälper till som det lilla helgon hon är.... och jag saknar henne skadat mycket!
Världens finaste människa, verkligen! Alla gör vi misstag då och då, ingen är perfekt liksom. Men en sak jag vet med all säkerhet är att Samira alltid gör det hon tror är rätt. Hon följer sitt hjärta som man brukar säga.
Jag älskar dig lilla snutteplutt! :]
Jag och Samira kan vara utan varandra läääänge men ändå när vi ses är hon en precis lika underbar människa som alltid! Samira och jag har känt varandra sen vi var pytte små, typ 3-4 år var jag första gången jag såg henne.
Min mamma pekade på Samira och hennes Mamma Solveig och sa att jag och Samira nog skulle kunna ha roligt ihop.
Jag bestämde mig för att se efter ifall hon hade rätt i det så jag satte efter Samira och Solveig och började ropa,
" MIRAA, AMIRAAA, SAMIRAAAAAAA!!!"
Hon hade ju såklart ingen aning om vem jag var, men jag fick med henne i alla fall och från den dagen började vi sova över hos varandra och hade riktigt roligt i några år!
Tyvärr växte vi ifrån varandra och pratade inte igen förren hon gick i nian och jag i åttan. Vi blev inte närmare vänner då ändå utan det dröjde tills det att jag flyttade till stan (där hon bodde med sin pappa) innan vi började umgås mer. Just då umgicks vi lite hela tiden, jag for dit och hon sov över hos mig lite nu och då.
Nu har hon dock bott i Örebro ett år och nu är hon i Indien och hjälper till som det lilla helgon hon är.... och jag saknar henne skadat mycket!
Världens finaste människa, verkligen! Alla gör vi misstag då och då, ingen är perfekt liksom. Men en sak jag vet med all säkerhet är att Samira alltid gör det hon tror är rätt. Hon följer sitt hjärta som man brukar säga.
Jag älskar dig lilla snutteplutt! :]
Day 11 - Platser jag besökt
Ursäkta.. Men detta känna jävligt tråkigt att blogga om, eller? SÅ jag gör det kort så att jag snart kan börja blogga om mina vanliga grejer igen, okej? :D
Jag har varitlite varstans i Sverige, huvudmålet har varit sthlm och gbg men på mina resor till dessa ställen stannades det av på en jämarns massa andra platser.. Så en massa ställen därimellan.. :P
Sen utomlands så är det Turkiet... och Finland... ifall det räknas (?)..
MEN JAG ÄLSKADE TURKIET!!!! :D Om nu någon skulle a lyckats missa det.. Nej ursch vilket dödligt tråkigt inlägg alltså... Sowwy.. :]
Ärsch, lägger ut bilder nu och håller käft istället. :) ok?
Jag har varitlite varstans i Sverige, huvudmålet har varit sthlm och gbg men på mina resor till dessa ställen stannades det av på en jämarns massa andra platser.. Så en massa ställen därimellan.. :P
Sen utomlands så är det Turkiet... och Finland... ifall det räknas (?)..
MEN JAG ÄLSKADE TURKIET!!!! :D Om nu någon skulle a lyckats missa det.. Nej ursch vilket dödligt tråkigt inlägg alltså... Sowwy.. :]
Ärsch, lägger ut bilder nu och håller käft istället. :) ok?
day 10 - det här hade jag på mig idag
Förlåååååt.. Orkar bara INTE lägga ut bilder.. xD haha men..
Jag hade på mig en grå t-shirt med tryck på, svart jeans, blåa sockar och grå tjocksockar, svarta trosor och svart bh, utförligt enough for ya? XD
Jag hade på mig en grå t-shirt med tryck på, svart jeans, blåa sockar och grå tjocksockar, svarta trosor och svart bh, utförligt enough for ya? XD
Sandra a la 10 år gammal OBS, det är älgjakt, känsliga tittare VARNAS!
Måste säga att jag var mycket sötare förut.. varför kunde jag inte fått stanna sådär för? :]
Day 9 - Min favorit-födelsedag
Lite svårt det där... Jag älskade ju min present förra året, en resa liksom :P men själva dagen sög. Kvällen till den sög och var faktiskt en av de jobbigaste, mest destruktiva dagarna/nätterna i mitt liv. Trodde aldrig att någon skulle säga sådana saker till mig som jag fick höra då, och det har jag svårt att glömma. Så förra födelsedagen är präglat mer av känslor från de händelserna än den faktiska resan.
MEN, jag kommer faktiskt ihåg en födelsedag från när jag var liten. Vi var på it-centrum och spelade dataspel först i någon timme, sen blev det massa gottis med milkshake och tårta, sen mimnns jag att vi for iväg till Abborrtjärn och badade där till kvällen. När vi kom hem sen jag och kompisarna jag hade då så satte vi oss och spelade brädspel, drack bål, åt chips och godis, lyssnade på musi, dansade och hade oss och så bestämde vi oss i sista stund innan vi skulle lägga oss att vi skulle ha ett pyjamas/sitta-uppe-hela-natten-party! Fy fasiken vad roligt det var! Minns att vi smög oss ut klockan fyra på natten och kutade runt, dock så lyckades en killes mamma vara vaken (udda!) den tiden så hon kom på oss och plockade med sin sin son hem och så blev vi iväg schasade.. xD hahaha det sög dock.. Men själva den dagen var skit kul! :D
Det är ju trots allt vad man GÖR på sin födelsedag som man kommer ihåg, inte presenterna. :)
MEN, jag kommer faktiskt ihåg en födelsedag från när jag var liten. Vi var på it-centrum och spelade dataspel först i någon timme, sen blev det massa gottis med milkshake och tårta, sen mimnns jag att vi for iväg till Abborrtjärn och badade där till kvällen. När vi kom hem sen jag och kompisarna jag hade då så satte vi oss och spelade brädspel, drack bål, åt chips och godis, lyssnade på musi, dansade och hade oss och så bestämde vi oss i sista stund innan vi skulle lägga oss att vi skulle ha ett pyjamas/sitta-uppe-hela-natten-party! Fy fasiken vad roligt det var! Minns att vi smög oss ut klockan fyra på natten och kutade runt, dock så lyckades en killes mamma vara vaken (udda!) den tiden så hon kom på oss och plockade med sin sin son hem och så blev vi iväg schasade.. xD hahaha det sög dock.. Men själva den dagen var skit kul! :D
Det är ju trots allt vad man GÖR på sin födelsedag som man kommer ihåg, inte presenterna. :)
Day 8 - I min handväska
Haha här kommer en lista bara för att göra det enkelt! ;)
Batterier
p-piller
tändare
headset
smink
plåster
tampisar
hårspray
kam
medicin
busskort
och
vantar!
Batterier
p-piller
tändare
headset
smink
plåster
tampisar
hårspray
kam
medicin
busskort
och
vantar!
Day 7 - Ett ögonblick
Ett minne från några år tillbaka. Ska skriva det som om det var då, så att ni blir riktigt insatta i mina känslor och hur jag kommer ihåg det tillfället. :)
- Jag är jätte sen, förlåt men jag måste verkligen fara nu!
Han var så fin, han såg så fin ut i sina kläder. Han skulle köra moped hem.
Från moppen gav han mig en släng kyss, drog hjälmen över huvudet, startade, vinkade och försvann.
Jag vet inte vad som var annorlunda den här gången, men en längtan for över mig.
En saknad jag inte kunde förklara.
Med sug i blicken stirrade jag länge och väl, ända tills jag inte kunde höra mopedens skärande ljud mera.
Jag gick in igen och stängde dörren. Jag släpande mig ungefär två steg innanför dörren till trappen.
Jag satte mig med en duns ner på ett av de nedersta trappstegen, slängde en längtande blick mot dörren och så kom tårarna. Irriterad blinkade jag bort de envisa vattnet som om och om igen fyllde upp i ögonen. Jag försökte rycka upp mig utan större framgång. Det finns ingen grund till den här saknaden! tänkte jag. Jag försökte förstå mina känslor men det gick inte, jag förstod inte alls. Jag kände mig ledsen trots de undrabara dagar som gått.
Jag kunde liksom inte hjälpa det, saknaden rev i mig, som om jag aldrig skulle se honom igen.
- Sandra! Det står en moped ute på gården! Mammas röst trängde sakta genom töcknet av tankar jag befann mig i, dimman jag glidit in i. Till slut förstod jag vad hon sagt.
Hjärtat slog ett extra slag och jag sprang till dörren, slängde upp den och sprang ut. Där stod han. Han lade ner hjälmen på backen, vände sig om och såg mig.
Ett leende letade sig fram och hela han sken upp, plötsligt spratt han till och sprang fram till mig och höll om mig.
Nära, nära.
Nästan krampaktigt höll jag om honom också och de förrädiska tårarna letade sig fram och banade denna gång väg över mina kinder i ljusa fåror.
- Fan, jag kunde inte åka! Jag började sakna dig så jävla mycket så jag var tvungen att vända om och hålla om dig lite till! han log sådär underbart busigt som bara han kunde.
Han höll mig inte så hårt längre utan sköt mig ifrån sig och höll mitt huvud mellan händerna.
- Men älskling, du gråter ju!
Han strök bort tårarna och kysste mig, om och om igen tills inga tårar rann mer. Han lutade sig tillbaka än en gång för att se på mig. Den här gången såg jag att även han hade tårfyllda ögon. Han log, kysste mig igen, höll mig tätt intill sig i en hård omfamning och gav mig den här gången ett ordentligt avsked.
Han älskade mig. Jag älskade honom.
Inget annat än lycka bodde i min kropp.
Detta var ett ögonblick för ruskigt länge sen. Men det är ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma heller. :)
- Jag är jätte sen, förlåt men jag måste verkligen fara nu!
Han var så fin, han såg så fin ut i sina kläder. Han skulle köra moped hem.
Från moppen gav han mig en släng kyss, drog hjälmen över huvudet, startade, vinkade och försvann.
Jag vet inte vad som var annorlunda den här gången, men en längtan for över mig.
En saknad jag inte kunde förklara.
Med sug i blicken stirrade jag länge och väl, ända tills jag inte kunde höra mopedens skärande ljud mera.
Jag gick in igen och stängde dörren. Jag släpande mig ungefär två steg innanför dörren till trappen.
Jag satte mig med en duns ner på ett av de nedersta trappstegen, slängde en längtande blick mot dörren och så kom tårarna. Irriterad blinkade jag bort de envisa vattnet som om och om igen fyllde upp i ögonen. Jag försökte rycka upp mig utan större framgång. Det finns ingen grund till den här saknaden! tänkte jag. Jag försökte förstå mina känslor men det gick inte, jag förstod inte alls. Jag kände mig ledsen trots de undrabara dagar som gått.
Jag kunde liksom inte hjälpa det, saknaden rev i mig, som om jag aldrig skulle se honom igen.
- Sandra! Det står en moped ute på gården! Mammas röst trängde sakta genom töcknet av tankar jag befann mig i, dimman jag glidit in i. Till slut förstod jag vad hon sagt.
Hjärtat slog ett extra slag och jag sprang till dörren, slängde upp den och sprang ut. Där stod han. Han lade ner hjälmen på backen, vände sig om och såg mig.
Ett leende letade sig fram och hela han sken upp, plötsligt spratt han till och sprang fram till mig och höll om mig.
Nära, nära.
Nästan krampaktigt höll jag om honom också och de förrädiska tårarna letade sig fram och banade denna gång väg över mina kinder i ljusa fåror.
- Fan, jag kunde inte åka! Jag började sakna dig så jävla mycket så jag var tvungen att vända om och hålla om dig lite till! han log sådär underbart busigt som bara han kunde.
Han höll mig inte så hårt längre utan sköt mig ifrån sig och höll mitt huvud mellan händerna.
- Men älskling, du gråter ju!
Han strök bort tårarna och kysste mig, om och om igen tills inga tårar rann mer. Han lutade sig tillbaka än en gång för att se på mig. Den här gången såg jag att även han hade tårfyllda ögon. Han log, kysste mig igen, höll mig tätt intill sig i en hård omfamning och gav mig den här gången ett ordentligt avsked.
Han älskade mig. Jag älskade honom.
Inget annat än lycka bodde i min kropp.
Detta var ett ögonblick för ruskigt länge sen. Men det är ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma heller. :)
Day 6 - Mina syskon
Detta kommer jag att få uppdatera när jag kommer hem igen eftersom vi ska till mormor och morfar nu. Min Morfar som förresten heter Edolf, fyller år idag.
Till detta tillfälle har jag därför gjort min specialre, en efterrätt! Yay xD Jag åkerkommer om det i nästa inlägg. :)
Nej nu måste jag som kila... Men jag skriver lite "stödord" om mina syskon så länge! ;)
Elias: Snäll, datanörd, romantiker & mattesnille
Nej nu måste jag som kila... Men jag skriver lite "stödord" om mina syskon så länge! ;)
Elias: Snäll, datanörd, romantiker & mattesnille
Jasmine: Envis, tjurskallig, filosof & drömmare
Robin: Datanörd, gullig, snäll & generös
Day 5 - Vad är kärlek?
Svårt.. Men kärlek är väl en djup känsla av tillgivenhet? Att beskriva kärlek känns nästan omöjligt. Känslan, eller upplevelsen av kärlek kan ju kännas olika från gång till gång som man känner kärlek och vad objektet för kärleken är. Det kan ju vara en person men det kan även vara en sak eller något man gör, man kan känna kärlek till en hund eller katt. Dessutom älskar du ju din familj också, eller hur? Nåja, de flesta gör det i alla fall.
I mitt huvud är det skillnad på att vara Kär och att känna Kärlek. Skillnad på kärlek och att vara kär alltså.
Dessa två kan såklart kombineras, i en parrelation till exempel. Eller ja, är man kär i någon och man blir tillsammans så tror jag att kärlek växer fram,, ibland jätte fort och ibland tar det längre tid, men kärlek för mig är en djupare känsla. Jag har en ordning liksom. ;)
1. Attraktion
2. Förälskelse
3. Kär
4. Kärlek
I den ordningen kommer känslorna. Jag tror alltså INTE på något sätt på "kärlek vid första ögonkastet".. Strunt prat! Jibberish!
Men jag tror att man kan dras till en annan människa första gången man träffas och jag tror då att detta är en kombination av attraktion till utseendet och att den personen har den typ av kemi eller "lukt" som vissa kallar det, som man gillar och som framkallar känslor som kan förvirras med kärlek. Den där pirrande känslan behöver inte vara kärlek, det kan helt enkelt vara kemi. Din kropp reagerar på den andres och din kropp försöker visa dig att ni passar ihop, kemi mässigt alltså.
Det är vad jag tror.
Jag tror att man OMÖJLIGT kan veta ifall man verkligen passar ihop vid första ögonkastet. Du känner inte människan! Man kanske dras till varandra på ett starkt vis men det behöver inte nödvändigtvis finnas mer än så där. Det vet man inte. Kanske är man "självfränder" men chansen är liten. Det är vad jag tror.
Men tillbaka till ämnet, - Kärlek.
Kärlek ser jag som en djupare känsla. Något man känner för en person man tycker väldigt mycket om, som man passar bra ihop med, personligheterna klickar, man förstår varandra, man finns där för varandra etc.. Såna där grejer är kärlek för mig. Kärlek är en djup tillgivenhet, man önskar personen bara det allra, allra bästa. Kärlek är somewhat osjälvisk, men svartsjuka eller sorg över att splittras av en eller annan anledning visar också på kärlek. Det kan tyckas själviskt att kanske be din bästa vän i hela världen att inte flytta, eller din partner, vilket det också är. Men det egot grundar sig också i kärlek.
Kärlek i en parrelation tror jag skiljer sig ganska mycket från kärlek till andra människor eller saker eller vad du vill. Inte så att det är sämre på något vis, men man blir så involverad i varandras liv, man blir den trygga hamnen för sin partner vilket sätter ett särskilt stort ansvar.
Kärlek till vänner och familj tror jag dock kan vara minst lika stor om inte större i många fall. Kärlek går som inte att beskriva riktigt..
Men de människor jag känner kärlek för bryr jag mig om på ett otroligt plan. Lider de så lider jag, det gör ont i mig för deras skull. Har de det svårt så gör jag mitt allra yttersta för att hjälpa till och se till så att det löser sig.
Till exempel så stänger jag aldrig av mobilen på nätterna och det är inte ovanligt att man får samtal. Det är bara att vakna och svara det! Men jag har ingenting emot det för min första prioritering är ändå personen som mår dåligt. Det är ett mått för kärlek hos mig.
När jag själv inte står över dem. När jag känner att andra personer kan prioriteras över mig själv när det krävs utan att jag på något sät känner mig åsidosatt. De är min prioritering.
Det är kärlek för mig.
I mitt huvud är det skillnad på att vara Kär och att känna Kärlek. Skillnad på kärlek och att vara kär alltså.
Dessa två kan såklart kombineras, i en parrelation till exempel. Eller ja, är man kär i någon och man blir tillsammans så tror jag att kärlek växer fram,, ibland jätte fort och ibland tar det längre tid, men kärlek för mig är en djupare känsla. Jag har en ordning liksom. ;)
1. Attraktion
2. Förälskelse
3. Kär
4. Kärlek
I den ordningen kommer känslorna. Jag tror alltså INTE på något sätt på "kärlek vid första ögonkastet".. Strunt prat! Jibberish!
Men jag tror att man kan dras till en annan människa första gången man träffas och jag tror då att detta är en kombination av attraktion till utseendet och att den personen har den typ av kemi eller "lukt" som vissa kallar det, som man gillar och som framkallar känslor som kan förvirras med kärlek. Den där pirrande känslan behöver inte vara kärlek, det kan helt enkelt vara kemi. Din kropp reagerar på den andres och din kropp försöker visa dig att ni passar ihop, kemi mässigt alltså.
Det är vad jag tror.
Jag tror att man OMÖJLIGT kan veta ifall man verkligen passar ihop vid första ögonkastet. Du känner inte människan! Man kanske dras till varandra på ett starkt vis men det behöver inte nödvändigtvis finnas mer än så där. Det vet man inte. Kanske är man "självfränder" men chansen är liten. Det är vad jag tror.
Men tillbaka till ämnet, - Kärlek.
Kärlek ser jag som en djupare känsla. Något man känner för en person man tycker väldigt mycket om, som man passar bra ihop med, personligheterna klickar, man förstår varandra, man finns där för varandra etc.. Såna där grejer är kärlek för mig. Kärlek är en djup tillgivenhet, man önskar personen bara det allra, allra bästa. Kärlek är somewhat osjälvisk, men svartsjuka eller sorg över att splittras av en eller annan anledning visar också på kärlek. Det kan tyckas själviskt att kanske be din bästa vän i hela världen att inte flytta, eller din partner, vilket det också är. Men det egot grundar sig också i kärlek.
Kärlek i en parrelation tror jag skiljer sig ganska mycket från kärlek till andra människor eller saker eller vad du vill. Inte så att det är sämre på något vis, men man blir så involverad i varandras liv, man blir den trygga hamnen för sin partner vilket sätter ett särskilt stort ansvar.
Kärlek till vänner och familj tror jag dock kan vara minst lika stor om inte större i många fall. Kärlek går som inte att beskriva riktigt..
Men de människor jag känner kärlek för bryr jag mig om på ett otroligt plan. Lider de så lider jag, det gör ont i mig för deras skull. Har de det svårt så gör jag mitt allra yttersta för att hjälpa till och se till så att det löser sig.
Till exempel så stänger jag aldrig av mobilen på nätterna och det är inte ovanligt att man får samtal. Det är bara att vakna och svara det! Men jag har ingenting emot det för min första prioritering är ändå personen som mår dåligt. Det är ett mått för kärlek hos mig.
När jag själv inte står över dem. När jag känner att andra personer kan prioriteras över mig själv när det krävs utan att jag på något sät känner mig åsidosatt. De är min prioritering.
Det är kärlek för mig.
Reading my diary, remembering the confusion
Egentligen hade det var lättare för mig om jag valt att tänka på någon som tänkte på mig tillbaka, och inte på någon som bara tänker på någon annan.
Hade jag kunnat sluta tänka på honom. Han som sa att jag var liten trots att jag tagit mina höga klackar och faktiskt var lång just då. Han som inte tyckte att det fanns något konstigt i att ringa mitt i natten bara för att fråga vad han skulle göra ifall han var den enda överlevande på jorden, eller ifall han tycker om cafe latte, precis som jag. Hade jag kunnat sluta tänka på han med den där ryggtavlan jag kände igen överallt, han med de där starka musklerna, styrka som aldrig tycktes göra mig illa trots kraften jag visste fanns där. Han den där som alltid klagade på att sommaren kom alldeles för fort,
för det var ju på våren man skulle hinna bli kär och hitta sin partner.
Skulle jag kunnat sluta tänka på honom så hade jag gjort det det på ett ögonblick. Jag skulle inte ens tveka.
Hade jag kunnat sluta tänka på honom. Han som sa att jag var liten trots att jag tagit mina höga klackar och faktiskt var lång just då. Han som inte tyckte att det fanns något konstigt i att ringa mitt i natten bara för att fråga vad han skulle göra ifall han var den enda överlevande på jorden, eller ifall han tycker om cafe latte, precis som jag. Hade jag kunnat sluta tänka på han med den där ryggtavlan jag kände igen överallt, han med de där starka musklerna, styrka som aldrig tycktes göra mig illa trots kraften jag visste fanns där. Han den där som alltid klagade på att sommaren kom alldeles för fort,
för det var ju på våren man skulle hinna bli kär och hitta sin partner.
Skulle jag kunnat sluta tänka på honom så hade jag gjort det det på ett ögonblick. Jag skulle inte ens tveka.
Feelings twirling around inside me as agressively and demanding as a storm in the winter
"Du har lagat det." Sa han och klappade med handen på bröstkorgen. Ni vet, precis över hjärtat. Jag blev så glad, men det kunde jag ju inte erkänna. Jag skulle ju inte känna såhär.
"Det tror jag inte på." svarade jag. Fast någonstans gjorde jag nog det ändå.
Det skulle jag aldrig ha gjort. Det borde jag verkligen inte ha gjort.
Jag var full en gång.... av choklad!!
Jag gjorde varm choklad till mig och Jasmine. Enligt mig VÄRLDENS godaste varma choklad! :D
I denna lilla älskling finns då:
Kakao
Lite hackad choklad
Socker
Äkta vaniljsocker
Lite muskotnöt
Skummad mjölk
Vispad grädde och oboy-pulver till dekoration.
GARANTERAT GODASTE EVEEEER! :D
Walking in Hällnäs, do I really fel the way I feel?
Solskens promenad i Hällnäs. Min favorit tripp i promenad-väg. 
Det är då utsikten. Underbart? Oh yes! :)
Synonymer för kärlek: Sömnlösa nätter, tidlösa tankar, ett krossat hjärta och så mycket, mycket mer.
“It's really hard to walk in a single woman's shoes -- that's why you sometimes need really special shoes!”
JAG HAR FYNDAT SKOOOOOOOOOOOOOR!!!!!!! :D :D <3 <3 Ja jag är över excited som en liten fjortis flicka men jag kan inte hjälpa det.. Det är ju liksom.. SKOR!? :O
*Drooooool*
Detta är då mina nyinförskaffade skor. Det är Nike skor.. :]
GISSA PRISET?????? :]:]
... 150:- totalt för mina nya älsklingar. DET NI!! :O :O :O Woooooooow... Fanns ett enda par kvar som dessutom var i storlek 38, min storlek, vanligaste kvinnostorleken. OFTA?
Hur ofta händer det? Hur ofta har man sån tur?
Sandra har flyyyyyyt! ;)
Det bästa är ändå att det är så extremt mycket min stil över dom och dessutom är dom verkligen supersköna. Älskar dom redan!
Day 4 - Det här åt jag idag
Okej... Än så länge har jag inte ätit något annat än
Spaghetti Carbonara och druckit en massa vatten och en kopp thé! :)
meeeeen... Jag kan fylla på under dagen! ;)
Spaghetti Carbonara och druckit en massa vatten och en kopp thé! :)
meeeeen... Jag kan fylla på under dagen! ;)
Day 3 - Mina Föräldrar
Mina föräldrar heter Jim och Helén. Jag får dock inte bjuda på en bild av dom eftersom särskilt mammsen inte gillar att bli utlagd på internet där vem som helst kan stjäla bilderna.. :P
Men i alla fall, min pappa är en kontorsnisse på dagarna och när han kommer hem är det han och jag som lagar mat. Ibland jag själv och ibland han själv. Det är olika. :) Han och jag är i alla fall de enda i familjen som faktiskt tycker om att laga mat så det hamnar på vår lott. Pappa och jag har gått Yoga-kurser tillsammans, jag slutade dock men han fortsätter.
Pappa har diskbråck, men han klarar av det bara fint ändå! Kanske inte riktigt lika smidig eller aktiv som alla andra men fortfarande förvånansvärt bra. :) Min pappa är bland det envisaste som finns på denna jord och är en typiskt karl med ett relativt skört ego. Men snäll är han min pappa!
Han är en sån som gärna överaskar och gör en glad, ibland med små presenter, ibland med en utflykt och ibland kan han slagit till med något stort. Han är dessutom riktigt duktig på överaskningar för allt som ofast är det något man faktiskt behöver eller verkligen ville ha. Det är inte något värdelöst skräp som hamnar längst in i garderoben inte. Pappa har också alltid sett till att vi ska få det bästa av det bästa. I alla fall så långt vi har råd. Ibland blir det kanske inte riktigt det bästa men det är i alla fall det/den han trodde skulle vara den bästa så inga köp görs utifrån det billigaste, utan det ska hålla också. Det är pappas filosofi med allt, kvalité. Allt ska hålla hög kvalité och får därför hellre kosta lite för att det ska hålla längre. på så sätt tjänar man på det i slutändan menar pappa. :)
Detta gör pappa glad:
Att göra andra människor glada
CHIPS (!!!!)
Spel
Sociala händelser
Goda drinkar
Teknik (män växer aldrig ifrån sina leksaker)
"a sense of accomplishment" självuppfyllelse
Uppmärksamhet ( visst alla gillar det, men pappa trivs verkligen när folk intresserar sig för honom )
Kundalini yoga
Att dra "pappa-skämt"
Min mamma är en riktigt gullig liten varelse.. och ja, hon är liten. Min mamma har sina naiva stunder men har så länge jag kan minnas alltid stått för den hon är. Hon skulle aldrig backa eller låtsas vara någon annan bara för att göra andra nöjda. Hon är den hon är och även om hon kanske inte trycker upp det i ansiktet på folk så står hon stadigt fast vid det. Min mamma älskar diskussioner, särskilt när det komemr till religion och andlighet, hon kan babbla i TIMMAR! Jag lovar, det är INTE en överdrift! Hon är överhuvudtaget väldigt nyfiken av sig både på andra människor och livet i säg, livshungrig som man brukar säga. Hon är väldigt ambitiös och driven och ger inte upp i första taget. Även hon är envis som en åsna men hon är kanske lite bättre på att "Agree to disagree" än vad pappa är. Min mamma har i min uppväxt varit väldigt busig och livlig och jagat runt mig och mina vänner på gården när vi lekt tjuv och polis, hu vad läskigt det var! Hon är väldigt aktiv och tycker om att använda kroppen till det ena och det andra, trädgårdsarbete, träning, busa... :) Hon är rolig och min mamma, med en otroligt fräck humor och få gränser är hon riktigt festlig! :D
Min mamma är som jag sa lite naiv ibland, kanske inte lika mycket nu som förut men hon har fortfarande ett sätt att se det bästa i människor. Kommer jag hem och berättar om någon elaking på skolan så säger hon
" ååh... Vad dåligt han/hon måste må... Undrar vad som gör att han/hon mår dåligt.. Kan inte ha det lätt, stackaren.."
Lite irriterande, eller hur? Men samtidigt har jag beundrat henne för det. Ingen är bara elak utan något har gått snett i deras liv, det är inte deras fel att de beter sig som det gör även fast beteendet inte gillas. Det är ett starkt synesätt tycker jag. För jag tror verkligen att sårbarhet, naivitet och styrka kan vara samma sak. Att kunna se världen på ett sätt som så få andra gör och som de skulle kalla "naivt" tycker jag är en styrka. Det ska mycket till för att inte bli bitter på världen och dess grymhet.
Detta gör mamma glad:
Igen, a sense of accomplishment, självuppfyllelse, att uppnå något, klara av något.. vara påväg mot ett mål..
Riktigt bra superhjälte-filmer
Cashew nötter
Lakrits
CHOCKLAD
Djur, särskilt katter
Att retas med någon som kan retas tillbaka och tjivas lite
Fynd, rea och sånt som är riktigt prisvärt
Bejewled (?)
Dansa (Särskilt när det inte är helt seriöst)
Men i alla fall, min pappa är en kontorsnisse på dagarna och när han kommer hem är det han och jag som lagar mat. Ibland jag själv och ibland han själv. Det är olika. :) Han och jag är i alla fall de enda i familjen som faktiskt tycker om att laga mat så det hamnar på vår lott. Pappa och jag har gått Yoga-kurser tillsammans, jag slutade dock men han fortsätter.
Pappa har diskbråck, men han klarar av det bara fint ändå! Kanske inte riktigt lika smidig eller aktiv som alla andra men fortfarande förvånansvärt bra. :) Min pappa är bland det envisaste som finns på denna jord och är en typiskt karl med ett relativt skört ego. Men snäll är han min pappa!
Han är en sån som gärna överaskar och gör en glad, ibland med små presenter, ibland med en utflykt och ibland kan han slagit till med något stort. Han är dessutom riktigt duktig på överaskningar för allt som ofast är det något man faktiskt behöver eller verkligen ville ha. Det är inte något värdelöst skräp som hamnar längst in i garderoben inte. Pappa har också alltid sett till att vi ska få det bästa av det bästa. I alla fall så långt vi har råd. Ibland blir det kanske inte riktigt det bästa men det är i alla fall det/den han trodde skulle vara den bästa så inga köp görs utifrån det billigaste, utan det ska hålla också. Det är pappas filosofi med allt, kvalité. Allt ska hålla hög kvalité och får därför hellre kosta lite för att det ska hålla längre. på så sätt tjänar man på det i slutändan menar pappa. :)
Detta gör pappa glad:
Att göra andra människor glada
CHIPS (!!!!)
Spel
Sociala händelser
Goda drinkar
Teknik (män växer aldrig ifrån sina leksaker)
"a sense of accomplishment" självuppfyllelse
Uppmärksamhet ( visst alla gillar det, men pappa trivs verkligen när folk intresserar sig för honom )
Kundalini yoga
Att dra "pappa-skämt"
Min mamma är en riktigt gullig liten varelse.. och ja, hon är liten. Min mamma har sina naiva stunder men har så länge jag kan minnas alltid stått för den hon är. Hon skulle aldrig backa eller låtsas vara någon annan bara för att göra andra nöjda. Hon är den hon är och även om hon kanske inte trycker upp det i ansiktet på folk så står hon stadigt fast vid det. Min mamma älskar diskussioner, särskilt när det komemr till religion och andlighet, hon kan babbla i TIMMAR! Jag lovar, det är INTE en överdrift! Hon är överhuvudtaget väldigt nyfiken av sig både på andra människor och livet i säg, livshungrig som man brukar säga. Hon är väldigt ambitiös och driven och ger inte upp i första taget. Även hon är envis som en åsna men hon är kanske lite bättre på att "Agree to disagree" än vad pappa är. Min mamma har i min uppväxt varit väldigt busig och livlig och jagat runt mig och mina vänner på gården när vi lekt tjuv och polis, hu vad läskigt det var! Hon är väldigt aktiv och tycker om att använda kroppen till det ena och det andra, trädgårdsarbete, träning, busa... :) Hon är rolig och min mamma, med en otroligt fräck humor och få gränser är hon riktigt festlig! :D
Min mamma är som jag sa lite naiv ibland, kanske inte lika mycket nu som förut men hon har fortfarande ett sätt att se det bästa i människor. Kommer jag hem och berättar om någon elaking på skolan så säger hon
" ååh... Vad dåligt han/hon måste må... Undrar vad som gör att han/hon mår dåligt.. Kan inte ha det lätt, stackaren.."
Lite irriterande, eller hur? Men samtidigt har jag beundrat henne för det. Ingen är bara elak utan något har gått snett i deras liv, det är inte deras fel att de beter sig som det gör även fast beteendet inte gillas. Det är ett starkt synesätt tycker jag. För jag tror verkligen att sårbarhet, naivitet och styrka kan vara samma sak. Att kunna se världen på ett sätt som så få andra gör och som de skulle kalla "naivt" tycker jag är en styrka. Det ska mycket till för att inte bli bitter på världen och dess grymhet.
Detta gör mamma glad:
Igen, a sense of accomplishment, självuppfyllelse, att uppnå något, klara av något.. vara påväg mot ett mål..
Riktigt bra superhjälte-filmer
Cashew nötter
Lakrits
CHOCKLAD
Djur, särskilt katter
Att retas med någon som kan retas tillbaka och tjivas lite
Fynd, rea och sånt som är riktigt prisvärt
Bejewled (?)
Dansa (Särskilt när det inte är helt seriöst)
Dag 2 - Min första kärlek
Det är lite svårt att förklara den första kärleken. Men jag måste nog ändå säga att min absolut första riktiga kärlek var Christoffer Daniel Simon Eriksson. Jag har tyvärr ingen bild på honom.. Eller jo förresten, på hans mage.. xD haha ni vet lite fjortis som man var så var magmuskler en Big Deal.. xD
Men ja, världens sötaste! Jag har idoliserat honom länge nu dock... Vet inte riktigt hur realistisk min uppfattning om honom är egentligen.. När man är kär ser man ju allt ur kärlekens ögon, ingenting är dåligt. Han var perfekt min Chrille.
Tycker jag nu i alla fall... xD haha sa jag att han var idoliserad? Nej men anledningen till att han blivit en så stor "idol" för mig är just för att han hjälpte mig igenom mycket, tålmodig, snäll och förstående. När man trodde sig få skäll för att man betedde sig konstigt så försökte han istället hjälpa till och förstå. Christoffer var total trygghet för mig. Han flyttade till Australien, det hade han och Nicke planerat in, datum och allt redan innan jag ens träffade Chrille. Han sa att han kunde skippa det och stanna, men jag tyckte att vi hade känt varandra för kort tid och jag skulle inte kunna leva med att han skippade sin stora dröm för min skull. Jag var så pass ung dessutom vilket jag också tänkte på, det var inte alls säkert att vi skulle kunna hålla ihop och då hade jag ju förstört för honom förgäves. Det gick inte an! Jag var ledsen ett bra tag men sen träffade jag Didrik som även han hade det där fina tålamodet, vi blev tillslut tillsammans.
Vi är riktigt bra vänner dock. Det har vi varit ända sen vi skiljdes åt. Han hör av sig nu och då och varje gång blir jag lika lugn. Hans röst får ner mig på jorden igen och jag känner mig lugn och trygg.
Nicke är tillbaka i Sverige lite nu och då och flyttar runt den lilla backpackern :P haha men vi har träffats oftare än Chrille och jag så jag skulle nog vilja påstå att Nickepicke är det mest konkreta jag tagit med mig från det förhållandet. :)
Kärlek är bra underbart ibland!
Men ja, världens sötaste! Jag har idoliserat honom länge nu dock... Vet inte riktigt hur realistisk min uppfattning om honom är egentligen.. När man är kär ser man ju allt ur kärlekens ögon, ingenting är dåligt. Han var perfekt min Chrille.
Tycker jag nu i alla fall... xD haha sa jag att han var idoliserad? Nej men anledningen till att han blivit en så stor "idol" för mig är just för att han hjälpte mig igenom mycket, tålmodig, snäll och förstående. När man trodde sig få skäll för att man betedde sig konstigt så försökte han istället hjälpa till och förstå. Christoffer var total trygghet för mig. Han flyttade till Australien, det hade han och Nicke planerat in, datum och allt redan innan jag ens träffade Chrille. Han sa att han kunde skippa det och stanna, men jag tyckte att vi hade känt varandra för kort tid och jag skulle inte kunna leva med att han skippade sin stora dröm för min skull. Jag var så pass ung dessutom vilket jag också tänkte på, det var inte alls säkert att vi skulle kunna hålla ihop och då hade jag ju förstört för honom förgäves. Det gick inte an! Jag var ledsen ett bra tag men sen träffade jag Didrik som även han hade det där fina tålamodet, vi blev tillslut tillsammans.
Vi är riktigt bra vänner dock. Det har vi varit ända sen vi skiljdes åt. Han hör av sig nu och då och varje gång blir jag lika lugn. Hans röst får ner mig på jorden igen och jag känner mig lugn och trygg.
Nicke är tillbaka i Sverige lite nu och då och flyttar runt den lilla backpackern :P haha men vi har träffats oftare än Chrille och jag så jag skulle nog vilja påstå att Nickepicke är det mest konkreta jag tagit med mig från det förhållandet. :)
Kärlek är bra underbart ibland!
