"Du har lagat det." Sa han och klappade med handen på bröstkorgen. Ni vet, precis över hjärtat. Jag blev så glad, men det kunde jag ju inte erkänna. Jag skulle ju inte känna såhär.
"Det tror jag inte på." svarade jag. Fast någonstans gjorde jag nog det ändå.

Det skulle jag aldrig ha gjort. Det borde jag verkligen inte ha gjort.