jag tror att för att kunna bli hel, så måste man ha varit trasig. så trasig att ingenting känns längre, när du är så långt nere att du tänker "jag kommer aldrig att orka ställa mig upp igen". jag tror att man måste ha alldeles för många sömnlösa nätter, kunna texten på alldeles för många ledsna låtar, spendera alldeles för många dagar i sängen och ha alldeles för många dagbokssidor om hur det känns att ha ett trasigt hjärta som trots att det känns som om det har krossats fast ändå vägrar sluta slå.
man måste nog kämpa på och klara sig. själv. man tar sig upp på egen hand. då kanske man kan ha en chans att hitta sig själv.

jag har varit trasig, jag har tillåtit mig att falla så handlöst för någon att smällen när ingen fångade, dödade mitt hjärta, det var trasigt. det som vägrar sluta slå. jag har alldeles för många textfyllda dagbokssidor om hur ont det gör att vara trasig när ingen vet. hur trasigt ett hjärta kan vara och hur ont det kan göra.

jag har inte hittat mig själv. inte än i alla fall.

men jag känner mig själv bättre. jag vet att jag är starkare än jag någonsin trott att jag var och jag vet att oavsett hur trasigt ett hjärta känns så fortsätter det ändå envist sitt bultande i vad som känns som ett sargat bröst.

jag har inte hittat mig själv.

men jag kommer att göra det. jag känner mig själv. många tror sig känna sig själv, inklusive jag, för 6 år sedan. nu är det annorlunda. många tror sig känna sig själv. det gör de inte. det krävs mycket, mycket, mycket mer än en olycklig kärlek för att i sanning känna sig själv.
jag vet.
jag blir fortfarande förvånad över vad jag klarar av.

jag blir förvånad över hur en själv som så många gånger känts som om den blivit sliten ur min kropp, fortfarande finns kvar, hur ett hjärta som så många gånger känts krossat, fortfarande kan slå.
hur någon som så många gånger inte sett någon utväg, ändå fortfarande lever.
hur någon som fått så många smällar ner i det där hålet, fortfarande orkar klättra upp.

Jag antar att vad jag vill säga är...

att det finns hopp. jag har haft svårt att känna det många gånger. men din egen styrka kan förvåna dig. du tål.

Något Sandra verkligen hatar så är det när hon är förvirrad!

När jag vill något men vet inte om jag redan har fått det. En del av mig säger ja medan en annan del av mig säger absolut inte!

Jätte jobbigt när halva familjen säger JA och andra halvan säger NEJ. Sen tycker älskling att det är ett nej också.. Vilket såklart väger rätt tungt...

... att berätta för er att jag har ätit SUSHI 3 dagar i rad??? :O :O :O KATASTROF!

Jag ÄLSKAR sushi! Det är seriöst en av de godaste grejer man kan äta! I alla fall om riset är rätt tillagat... jag gillar inte när folt blandar i sju ton socker och sen åtta ton vinäger.. UEK!

Men när det är ordentligt gjort av någon som kan eller åtminstone av någon som kan smaksätta riset bra, så är sushi seriöst en GUDAGÅVA! Mums mums mums mums! Jag dööör ju, jag dregglar ihjäl mig. Hjälp mig världen, jag vill ha sushi.. IGEN! :O

Nää okej.. Nu överdriver jag lite igen.. Men faktiskt så är det väldigt gott. Jag gjorde riset, så som jag vill ha det, fixade alla grönsaker och fisksorter och så, sen hjälpte pappa till med att rulla dom små läckerheterna! :)





haha ni kanske ser att sojan är spilld?... Tja... Ser ni glaset?
Jag kan tala om att den där kvällen var allt annat än alkoholfri.... (A) hihi!

Sushin är också kungligt rullad tycker jag, man ska rulla tajt så att det blir små bitar. På så vis ryms dom bättre i min (säger ingenting om storleken på min) mun. :] hihi!

Andra tycker att det ser fult ut och att det sk göras ordentligt med mycket ris och mycket innehåll... Ja det är ju gott.. Men då rymms den ju inte i munnen.. och man måste ju kunna ta hela i munnen! :(
Det är ju sushi!

Jag tror jag hade världens uddaste dröm i natt... Inte så att det var läskigt eller så som det brukar vara.. Eller ja jo.. Lite läskigt kanske..

Men jag brukar drömma om en viss person om kvällarna. Har gjort det lite till och från sen typ januari, jätte jobbigt, men börjar typ bli van. Även om jag vaknar upp grinig. xD haha

Men nu drömde jag om någon HELT annan! :O

Jag drömde att jag satt i badtunnan med några vänner (minns inte vilka) och jag hade skit kul, vi snackade och söp och hade det bra, sen helt plötsligt förvandlas mina kompisar till Alexander, Thomas, Erik och Johan.

Alex har jag inte umgåtts med sen jag gick på Hällnäs och var typ 10 år (?) gammal. Vi hade ett till- och frånförhållande. Väldigt seriöst för att vara 10. ;) haha!
Thomas har jag inte umgåtts med på typ 4 år, lite hemskt egentligen, jag brukade ha jävligt roligt med honom. :)
Sen Erik och Johan var några stabila strul jag hade. Varenda fest jag var på så var antingen Erik eller Johan där. Nästan aldrig båda samtidigt, men ja, det blev som en regel det där, var vi på samma fest så strulade vi.
Nästan som typ förhållande-aktigt eftersom vi aldrig var med någon annan när vi dök upp på samma fest. haha roliga tider det där!

Liten fjortisflicka som jag var så tyckte jag att sånt där var hejdlöst spännande och roligt. :)

Men ja, drömmen var väl inte något speciellt då förutom personerna då... Men tyckte det var så roligt för jag har inte ens TÄNKT på dessa människor på OTROLIGT länge.
Hur kunde dom dyka upp i en dröm utan att jag tänkt på dom i vaket tillstånd? Aja, lustigt i alla fall.

Det var bra att drömma det i alla fall. Ni vet ju hur jag är? Det där med att jag vill spara alla bra minnen?
Jag kunde göra det idag. Kanske inte spara om dom (?^^) men jag kunde minnas dom och tänka på dom. :)
Det har jag inte gjort på väldigt länge, men tack vare av den drömmen vaknade jag upp glad och lycklig och kunde fortsätta vara på bra humör heeeela långa dagen! :)

Jag har hittat pinsamtheter som jag ritade och skrev när jag var liten! :O :O :O HOW COOL IS THAT, HUH? :O

Fast jag tog inte kort på dom... alldeles för pinsamt.. bara en massa *killes namn* + Sandra = 4-ever i massa hjärtan och grejer. Det värsta var att på de första 5 sidorna var det samma killes namn sen var det typ ett nytt namn för varje sida.  Stabil unge? xD haha

Men ja jag ska lägga upp en bild jag ritade när jag var typ 12 iaf.
Blir bara en eftersom det är den enda som kommer kvar, glömde ta bort den så jag tänkte "varför inte liksom?" :)
Sen är det egentligen ganska skamligt att jag ens lägger upp den.. Jag är typ antikonstnär, ingenting som har med nå estetiska sysslor att göra är min grej, tänk er själv, klumpeduns som jag är xD så ja, ha överseende med min lilla tecknings katastrof xD




Ni förstår, att rita, precis som att sjunga, är grejer jag gör. Ofta och mycket (till allas förfäran) trots att jag är totalt värdelös och kass på båda. Jag tycker helt enkelt att det är roligt. Däremot som visar jag inte det jag ritat för nån, det är för pinsamt. Men sjunga kan jag göra! ....Oftast för att jag helt enkelt glömmer av mig men det är ju skitesamma!

Bästa sidan EVER!

Ni vet hur jag har pratar mycket om att det är lättare att förändra sig själv än det är att förändra andra?
Jag har berättat mycket för er.. Jag har gett er exempel och åsikter och funderingar. Ni vet vem jag är. Typ i alla fall. Ni vet mina tankar. Sånt jag inte säger högtt säger jag här. Saker och inte vågar säga, säger jag här. Saker jag inte vågar ta upp, tar jag upp här. Sånt som aldrig skulle falla mig in att säga högt till någon, säger jag här. Utan namn då förstås.. Men ändå!
Många gånger tror jag att det skulle vara lättare att ha ett förhållande med mig ifall jag hade haft en blogg tidigare.. Just för att jag är ärlig här. Jag får ofta hjärnstopp när jag bråkar med någon. Jag hatar att bråka ju, så jag försöker avsluta det så fort som möjligt snarare än att hitta en lösning. Jag säger förlåt och ber om ursäkt och hoppas på att man bara kan kramas och bli sams igen. Glömma de senaste minuterna/timmarna/dagarna eller vad det nu är, och bara börja om från början.
Även om det är någon som har sårat mig.

Jag kanske "kräver" ett svar, men egentligen är det bara ett svar jag vill ha. och det är "färlåt".
Jag vill höra, "förlåt, jag lovar och svär, jag ska aldrig, aldrig, aldrig någonsin göra så igen. Jag lovar dig!" eller alternativt " va? Men nej nej nu har vi missförstått varandra!" och så får jag en riktigt bra förklaring tll händelsen och känner mig lite dum en stund men kan sen slappna av och vara glad igen.

Det jag hatar är vaga svar.
När man till exempel frågar sin pojkvän "har du känslor för henne?" och så säger han
"VA? Hur kan du ens VÅGA fråga mig något sånt??? Utan tillit har man INGENTING! Absolut INGENTING! Jag har inte gjort nånting som gett dig skäl till att ens säga något sånt. Du fattar inte ens hur mycket det sårar mina känslor att du frågar mig det. Jag trodde verkligen att vi hade något bättre än så!"

..... och så får man jätte dåligt samvete, säger förlåt, böner och ber på sina bara knän och skäms som en hund över att man kunnat ens tänka något sånt.

... Värre är det när man senare upptäcker att man hade rätt hela tiden och man anser att killen ljugit för en.

... trots att hans svar faktiskt aldrig var "Nej, så är det inte. Det lovar jag dig. Du är den enda." och sen kanske man kan umgås allihopa eller nånting. Som för att bevisa att han inte har något att dölja.

Men det hände aldrig. Det var alltid det där vaga, och var det ett rakt svar så kunde man känna lögnen i kroppen. Hur gör man då?

I alla fall så var det INTE detta jag skulle babbla om nu

Poängen är att jag ofta, nästan alltid, letar efter fel hos mig själv. Säger någon att jag gjort något fel så letar ajg verkligen efter det felet för att se vad jag kan göra åt det. Jag ber om ursäkt tusen och en gånger och sen försöker jag komma ihåg det.
Bråkar jag med någon försöker jag hitta saker jag har gjort fel för att se om bråket var mitt fel. Hittar jag något så säger jag förlåt och försöker lappa ihop det igen och frösöker ändra mitt beteende.
Jag tänker att ALLT var mitt fel, för på så vis kan ajg rätta till det. Är inte allt mitt fel så har jag ingen kontroll längre. För jag kan inte påverka någon annan.

Detta är egentligen något dåligt. Det är inte hälsosamt att alltid ta på sig skulden eller leta efter fel hos en.

Men någon i min närhet som jag tycker så otroligt mycket om, gör inte detta alls.
Den här personen är min raka motsats. Denna människa som är så otroligt ofattbart viktig i mitt liv är min totala motpol. Den personen tar ALDRIG åt sig av kritik. Denna kan utge sig för att göra det, säga att denna ska ändra på sig.. Men gör inte det.
Det är som att den inte förstår. Den personen tänker inte att
"Oj, 7 pers av 8 håller inte med mig.. Kan jag ha fel?" utan det där " jisses vilka korkade människor! Jag är ju omringad av en bunt idioter!"

Så är det JÄMT. Varenda gång. Man kan inte ta en diskussion för man får inte ut något av det, alla problem förblir olösta och den här människan skjuter ifrån sig all sorts kritik. Ingenting tar den här personen åt sig av. Säger någon emot är denna dum i huvet. Eller tycker och tänker fel. Det är nte korrekt. Det stämmer inte, det är inte rätt.

Den här människans sätt att tänka är det absolut enda rätta sättet att tänka. Det finns inget annat sätt.

Det är verkligen jobbigt. Det är tufft.. För den här människan är en av de FÅ jag känner som verkligen verkligen skulle behöva en liten del av mitt negativa tänk för att kunna ta till sig av kritik och behålla människorna i deras liv.

Dessutom skulle jag behöva en del av deras egoism.

Bra kombo? Jo.. Jag vet....

Näe jag var bara tvungen att skriva av mig. Är det inte fascinerande hur man kan vara så totalt olik de personer man älskar, ibland? 

Jag kan inte förklara för dig hur det fick mig att känna när du sa det där. Jag kan inte komma med en rad svåra ord i komplicerade meningar för att förklara för dig. Jag kan inte få dig att förstå.
Det enda jag kan göra är att berätta hur jag känner. Jag kan inte säga till dig hur sårad jag kände mig, hur kränkt, smutsig och värdelös jag trodde att jag var. Kände mig. 
Men jag kan berätta för dig om smärtan i magen, precis bredvid hjärtat. Där gjorde det ont, jätte ont. Jag försökte låta bli att skrika rakt ut av det intensiva svarta hål jag hade i mitt bröst. Jag försökte att inte skrika av smärtan när det svarta hålet blev större och spred sig, när det sög i sig allt i sin väg. Lungorna for ganska fort, och hur jag än försökte andas normalt så gick det inte. Lungorna kändes för små. Jag kippade efter andan, men fick inte in någon luft. Det svarta hålet tog bort allt. Sög i sig allt.
Jag kunde inte hålla igen längre. Tårarna sprutade, jag skrek och slog och hoppades att allt bara var en dålig dröm... men det var det inte. Tillslut hade det svarta hålet sugit åt sig även det. Den intensiva smärtan var borta. 
Det var som om det svarta hålet äntligen blivit mättat. Kvar var jag, ett tomt skal.
Det sista det svarthålet tog var min gnista, mitt liv. Eller i alla fall min verklighet. 
Det svara hålet som alldeles nyss så intensivt sugit åt sig allt i sin väg inom mig hade nu försvunnit och där allt annat hade funnits var det nu bara helt tomt. 
En dov värk i bröstet efter den brutala kamp jag precis förlorat var det enda som fanns kvar.

Jag kan inte stå och säga till dig hur sårad jag kände mig, hur kränkt, smutsig och värdelös jag trodde att jag var... För det skulle inte ens täcka hälften. Det bästa jag kan göra är att förklara för dig, precis hur jag kände. Utan tjusiga ord, komplicerade meningar eller psykologiska referenser. Det är det bästa sättet, för det är egentligen det enda som stämmer.
Jag lider inte för att jag känner mig sviken. Det förklarar inte hur jag känner.

Men berättar jag för dig om den plåga du gav mig som precis härjat i min kropp och bara lämnat mig där sargad och svag... Då kanske du förstår bättre.
För jag tror att du skulle förstå hur ont ett slag i magen gör... Men inte en känsla. Det måste vara fysiskt, annars är det inte en smärta.
Så jag förklarar för dig hur jag känner. Om jag förklarar för dig om smärtan istället för anledningen bakom den så kanske du förstår bättre.
Om jag sen förklarade för dig att jag kände så på grund av dig, skulle du förstå mig bättre då?

Det är trots allt inte känslor som skapar smärta. Det gör människor.

Mobilen har inte funkat på heeeela långa dagen... Så vet ni som messar mig! :) Jag vet inte om jag ens får sms men jag kan inte skicka i alla fall. Så vet ni det. :)

Såg också på kommentarsfältet att jag fått förfrågan om mejladress..

Jag blev rätt jätte förvånad över det, för jag är ju verkligen inte någon expert. Jag lär mig av mina misstag, och that's it.

Men självklart går det bra att skriva till min mejl för dom som vill! Jag svarar efter bästa förmåga men kom ihåg att det inte är något proffs ni pratar med. Men ni som skriver känner väl antagligen mig rätt bra om ni läser min blogg. :)

Skicka också gärna med i mejlet ifall det är något du skulle vilja bli publicerat i bloggen. I så fall fixar jag det också. Annars får du/ni ett svar direkt till er egen mejl.

Jag lovar att jag ska försöka svara på allt! :)

Min mejl:  [email protected]

Varsågod och mejla om det nu var någon som ville fråga om något! :)

Tack så mycket för förfrågan, det gör mig riktigt glad kan jag lova! <3

Denna kicka är då damen som min käre kusin gift sig med.

Glad är väl jag för det för helvete vad bra vi kommer överens! Tycker verkligen om detta nya tillskott till släkten.

Elena är typ definitionen på utåtriktad.
Till exempel, det första hon kläckte ut sig på mammas 40 årsdag då alla gamlingar var där, var:

" When we had our familytime in the bedroom yesterday the cat went crazy and stared at me and screamed all the time. Johan kicked him out of the room and closed the door but just when we were having out familytime again that damn cat opened the door and jumped up on johans back and stared at me again! Stupid cat, he destroyed all the fun with familytime!"

Hahaha jag tyckte personligen att det här var jätte kul (ni ska se hennes inlevelse i allt hon berättar) men några andra fick sig nog en smärre chock och några blev alldeles illröd i ansiktet och tittade ner i marken bara! HAHAHA!

Jag tvärdog. Härliga människa!

Dessutom är hon bra att ha. Vi började snacka killar och ex och sånt och jag berättade om några mindre njutningsbara tillfällen då killen hade problem med att hålla på längre än 2 sekunder och Elena tyckte att men vadå, det är väl bara att poppa i han några piller Viagra?
Jag förklarade mycket snällt att i Sverige så är sånt receptbelagt.
Hon erbjöd sig ganska snabbt att köpa med sig ett supply hem så att jag skulle slippa fler såna problem ifall man skulle ha otur nån gång.

Again, hahahaha jag älskar den här människan! Så jäkla klockren! :)

Med hon och jag på samma lag på fortet så var det ju inte så konstigt att vi vann liksom. ;)

Haha kom på att jag har ju GLÖMT att lägga ut lite bilder från Elias födelsedag! Skam och vanära! :O

Så ja, jag ska klicka upp de bilder jag har på telefonen. Inte så mycket, men litegrann i alla fall! :)



Elias hade önskat sig de allra konstigaste grejerna i sin tårta... Så det slutade med att jag gjorde alla möjliga skumma blandningar för att hitta något som skulle bli gott att ha i tårtan med vaniljkräm.
Så där så det då ut när jag experimenterade, ahde tre olika bladningar i skålarna.. Alla som smakade gillade olika så det blev en ole dole doff tillslut xD haha

Där är då alltså:
Grand Marnier
Peach tree
Persikohalvor
Gräddblandning
Madrarinklyftor
En gegga med anna möjliga frukter och grejs i

Resultat? JÄTTEGOTT!!!

Jag gjorde två tårtor, en efter recept och en hittade jag på. Den påhittade tyckte alla var överlägset godast. Det gick åt som smör i solsken. ;)







Elias var glad för han hittade ett tufft chips... Det är än idag inte uppätet.. xD haha



På kvällen gjorde jag min special edition chocklad, bara för lillebrors skull. Haha!

Det var allt jag hade från lillebrors födelsedag då tyvärr...

Men det var också en bra dag! :D

Ja nu tänkte jag lägga upp en liten random bildbomb från mammas födelsedag. :)
Två bilder har jag tjuvat från lillasyster min, frankiiis.blogg.se

Sen i och med att vi var på fortet och simhallen så var det lite svårt att ta med kameran för att ta bilder.
Okej... det hade nog varit möjligt för andra.. Men inte för mig.
Jag är ENORMT klantig. Jag är en sån där som tappar mobilen i toaletten, skakar juice paketet trots att korken är av, tappar tolv tallrikar golvet hos pojkvännens föräldrar första gången man hälsar på, råkar hälla kaffet på tanten istället för i koppen osv osv...
Ni kanske tycker nu att detta låter rätt roligt... Men det kan ajg garantera er att det är det INTE! är an i närheten av mig befinner man sig i en farozon på egenrisk alltså, jag är en vandrande katastrof och allt jag rör vis går sönder. Typ.
Det är fruktansvärt jobbigt!

Så därför valde jag att lämna mobilen i omklädningsrummet. Jag känner mig tillräckligt väl för att veta att jag med stor sannolikhet annars skulle tappa mobilen och sen råka sparka iväg den rajt ner i bassängen vilket skulle betyda no more phones for Sandra, och det vill vi ju inte! Eller hur?

Så ni får nöja er med förberedelsebilder och andra tråkigheter, hihi! ;)



Godmorgon världen! (Jag vaknade upp med ögoninflammation så därför är jag lite svullen i ansiktet xD haha )





Födelsedagskortet jag gjorde till mammsen.. Blev lite halvt misslyckat då ingenting ville funka och i tidsbrist så bestämde jag mig för att klistra på typ varenda grej som faktiskt var helt och gick att använda xD haha
... och ja min handstil är som den hos en 6 åring.



Jag skrev ett litet rim till mammsen min... Ska fundera ifall jag ska lägga ut det här eller inte.. Nån kan ju få för sig att sno mitt geniala rim liksom??? :O



Jasmine tyckte att det var jäääätte jobbigt att baka tårtor.
Trots att hennes största insats den kvällen var DJ-lekande...
She didn't actually make anything...
Men jag är säker på att det var extremt jobbigt att se på när orkanen Sandra ödelade köket i ett försök att få till några mumsiga tårtor.



Jag gjorde smoothies av det som blev kvar av hallon fyllningen i tårtan. Det var en hallonfyllning med vaniljkesella, hallon, florsocker, hemligingrediens och en mumsig likör.
Smoothien blev jätte god. :)





Chokladtårtan. Tårta med hallonfyllningen, choklad botten med choklad/kaffe "grädde" runt om och vitchoklad ovanpå. :)
 Bredvid ser man lite av jordgubbstårtan jag också gjorde men den såg inte lika fin ut då allt gottis jag tänkt ha på hade hunnit mögla.. ^^ köpte väl nått som redan var gammalt.. ^^
Båda två blev i alla fall väldigt goda! :)



Vi såg på Uri Gellers FENOMEN och morsan ville prova lägga handen på hans hand på tv för att se om hon skulle må bättre då... (?) hahaha jaja sådär såg det ut i alla fall när morsan förväntansfullt  höll handen med tv-Geller.



En av dagarna åt vi på Eastern Palace med kusin, hans fina fru, pappas syskon och pappas kusin Tom. Vi är rätt nära med dom så det blev som "vännerna" denna dag. :)



Efter Eastern Palace blev det Fortet (vi vann), och bastu. Detta är då på väg till den mysiga bastun för att jäsa till oss lite mer. ;)



Kvällens ögonskugga.

tror jag har västerbottens kanske tråkigaste blogg atm xD förlåt för det!

Jag har egentligen en jäkla massa grejer att skriva, massa saker som har hänt, sånt jag har gjort... Jag har u varit och rännt runt västerbotten rätt mycket på sistone... Men jag känner inte för det (?)

Skit konstigt... Men jag vet inte.. Jag orkar som bara inte.. Jag brukar ha ett sånt driv och verkligen se fram emot att skriva och berätta och bara blabba ut allt i min blogg/dagbok, men just nu går det trögt.

Det är inte särskilt lätt att alltid skriva med samma glöd när den helt enkelt inte finns där... Dock ska jag försöka att skriva ihop nånting snart! :)

Intressant eller tråkigt? Haha jaaadu.. Jag hoppas ingen somnar i alla fall! ;)

Jävligt depp kväll ikväll...

Vet inte om det är dom nya p-plåstren eller vad det är... Men jag har fan suttit och grinat och varit på typ världens sämsta humöer ever ikväll.

Det var meningen att det skulle bli en jävligt bra kväll med 40-års firande med tårta, porterstek, ost vin och kex och en massa bra tv program men icket..

En massa gick och la sig för några timmar sen och resten for iväg och spelar nu starcraft.

Jag är alltså ensam kvar här, resten for åt varsitt håll och eftersom jag varken ville sova eller spela starcraft (kunde inte om jag hade velat heller) så stannade jag här vid min dator och internet.

Kände bara hur jäkla deprimerad jag blev alltså. Deppig och gnällig. Jag har druckit lite ikväll, men inte jätte mycket. Det kanske är en mix av p-plåstret och alkoholen som gör att jag känner såhär?

Nää fy fan.. Kände bara hur jävla deppig jag blev över att bo här.

Jag fick impulser till att göra grejer, hitta på saker med folk men kom på att jag inte tar mig någonstans eftersom jag bor mitt ute i ingenstans. Sen kom jag på att jag tar mig ingenstans imorgon heller. På måndag tar jag mig nånstans men då är det liksom måndag och folk jobbar och fortsätter med sina vanliga liv. Dvs ingenting roligt sent på natten.

Kändes bara så jäkla trist att inte ens ha den möjligheten när man verkligen ville iväg. Nej, nej.. Jag är fast här.
Inte har jag nå pengar heller så det är inte som att jag kan göra en jävla massa skojigheter heller... :P
Eller ja, lite kanske, men inte så mycket.. ^^ inget super dyrt sådär (A)

Nää känner mig väl egentligen bara jävligt nere ikväll. Är nog inte någon särskild anledning egentligen.. Bara allmänt nere.

Fan.. Jag tror banne mig inte att hormonmedel är särskilt bra för mig.. Jag som hade värsta uppåt-humöret under tiden jag inte hade några piller... :/

Suck och stön, hur löser man detta då? Jag som hatar gummi och mens liksom!

Jag ville skriva. Skriva om allt, berätta om allt. Jag ville skriva i min dagbok och berätta om alla de vackra ord han viskade till mig där vi låg tätt ihop under täcket. Jag ville skriva om den där känslanhan gav mig som nästan fick mig att glömma bort att det fanns en värld utanför den där sängen. Jag ville så gärna skriva ner hur varenda liten kyss han gav mig kändes, varenda liten nära omfamning och vartenda litet löfte han gav mig om oss och framtiden... Men jag kunde inte. För jag visste att i verkligheten så var de där orden ämnade för någon annan än mig. Det gör ont att bara vara en ersättare.

Min älskade bebis <3

Jag drömde en jävla massa i natt. Jag har haft samma eller liknande drömmar nu i 3 dagar i rad.

Vad är det som är samma? Personen.

Det är så jobbigt... Just för att drömmarna jag har är ju bra drömmar. Minnen kanske? Det är verkligen ingenting speciellt i drömmarna som så. I natt drömde jag att jag glodde på film. Men den här personen då såklart.

Det är så jäkla konstigt för den här människan sitter inte jag och tänker på när jag är vaken. Inte alls, det är YTTERST sällan. Så jag förstår inte varför jag fortfarande har dessa drömmar?
Det enda de gör för mig är att jag vaknar på helt fel sida och är irriterad istället. För jag är inte överförtjust i den här personen just nu. Har inte gillat den här människan  på väldigt länge nu.

Älskling min tror att det är just för att jag är så arg som jag drömmer om det. Eftersom så fort den här personen dyker upp i mina tankar så skakar jag av mig dom och tvingar bort dom. Jag blir bara på så jävla dåligt humör.
Därför försöker jag att inte tänka på den här människan.

Älskling tror att det är just för att jag tränger undan den här personen i vaket tillstånd och blir arg som jag drömmar om denne på natten och anledningen till att det är bra, eller glada drömmar är för att jag ska tycka bättre om den här personen. Eller ja, kanske snarare för att kunna släppa ilskan och all negativitet.

Det funkar dock inte riktigt så eftersom jag vaknar ju upp med känslor jag inte vill ha. Känslor som egentligen ska vara bra och sen 10 minuter efter att jag vaknar är jag flyförbannad på att jag drömde det där och att jag kände så och vill bara slå sönder något. Haha det är så sjukt vilken ilska som bubblar upp inom mig...

Det känns inte riktigt bra. Det känns inte som jag. Jag är ingen arg person så..
Man jag vill inte drömma de här drömmarna heller för de får mig att må riktigt dåligt. Humöret far upp och ner och verje gång jag vaknar så önskar jag att allt var annorlunda.

I 10 minuter sen är jag förbannad igen..

Skit irriterande!

Vad tror ni detta kan bero på och hur tror ni man kan få bort det?



Hur gör man för att glömma?

Jag brukade hata när han rörde mig. Men ännu mer när han lät bli.
Han var någon jag inte fick tycka om. Allt inom mig ville vända om, inte utamana ödet mer.
Men han hade en viss makt över mig. Någonting gjorde det omöjligt att säga nej. Jag drogs obönhörligt till honom och hur mycket jag än kämpade emot så var det redan förgäves. Jag var fångad som en mus i en fälla. Jag kämpade till en början för att ta mig lös, men jag satt för hårt fast. Jag kämpade tills jag inte orkade mer och gav tillslut upp och lät allt ske. Allt som inte fick ske, allt som jag inte ville skulle ske.

Men han gjorde det omöjligt att säga nej. Han hade den där makten över mig som jag inte kan förklara.
Han dök upp överallt, hela tiden och gjorde det omöjligt för mig att sluta tänka på honom.

Jag ville inte vara naiv. Jag försökte tvinga mig till likgiltighet. Men det fanns ju en anledning till att han var där med mig. Varför han tyckte om att kyssa mig, sova hos mig, hålla om mig... Jag försökte verkligen att inte tänka så, att inte vara så naiv. Men mina förhoppningar och förväntningar ville inte försvinna. Jag inbillade mig saker som inte fanns där.

Så dumt av mig att tro att han skulle nöja sig med mig. Men jag försökte verkligen att inte vara så naiv...

Sandra imorse



Sandra efter kvällens bravader





Vad rött håret såg ut helt plötsligt... Såg inte ut så i spegeln nyss though... (A) 

Så förhoppningsvis så är det bara skenet :]

Natti!

jag saknar känslan av att ingenting annat i hela världen spelar någon roll
så länge man får kasta sig över varandra på stranden, smita ifrån familjemiddan, hångla i busskuren och ha vilda gräl som alltid slutar med kärlek.

jag saknar inte honom.
jag saknar det.

Lillasyster ska iväg på konsert ikväll (lyckost) och jag fick äran att experimentera lite med smink och noppning och sånt där grejsimojs, SKITKUL! Jag älskar såna här tjejgrejjor, hur roligt som helst och nu ska ni få se före- och efterbilder så ni får följa dagens process. ;D Hihi!



Keep in mind, att kameran och den röda soffan förstärker en massa otrevligheter, så hon ser alltså faktisk inte alls sådär röd ut i verkligheten!



också, utan smink. =)



Med concealer. Ser ni hur det röda är borta? :)



OCH SMINKAD! TADAAAA! :D  Fast det var inte en jätte bra bild.. S ni får flera.. (A) hihi


ÖGONSKUGGAN











Nu det som rasat strök vi ju såklart bort, men såg inte det innan vi tog korten. :)
Sen är det lite konstigt för kameran vägrar få ögonskuggan att se ut på bild som den gör i verkligheten...
Nackdelen med sämsta kameran ever I guess.. Men i alla fall, det är aprikos, guld, grönt, mörkbrunt som är skuggorna i alla fall.

JASMINE FÄRDIG















Nu syntes ögonskuggan inte så mycket i vitare ljus. Inte på bild i alla fall... Men i verkligheten är hon riktigt läcker vill jag lova!

Detta gjorde jag

Först blev det en gulaktig concealer för att passa med in systers jättefina olivhy, sedan blev det en foundation i färgen Golden ivory.

Vi la concealer över ögonlocket istället för primer.

Sen lade jag en guldig skugga över hela ögan för att sminket skulle få mer av ett djup. På detta lade jag en aprikosglittrig färg på ögonlocket närmast näsan och följer ögonloben, benet med penseln en bit upp, sedan la jag en khakigrön skugga precis vig kanten på aprikosen och skuggar ut över resten av ögonlocket ända till yttre hörnet av ögat och över ögonloben, vecket eller benet. Vad man nu vill kalla det. Längst ut lade jag en mörkt brun glittrig skugga  och skuggade upp längst ögonloben/benet/vecket och längst fransraden.

Närmast övrefransraden lade jag en svart geleyeliner och sotade ut upp mot ögonskuggan så att ögonen ser sådär lagomt sotiga ut.

Lade den bruna skuggan längst undre fransraden och fyllde därefter på med geleyeliner och skuggade lite även där.

Ögonbrynen noppades och mörkades med en brunskugga och pensel, och fixerades sedan med matrix vax.

Lätt bronzer på kinderna, lite över näsan, haka och mellan ögonen, eller T-zonen för de som fördrar att kalla det för det... :P

Mascara (som Jasmine själv lade) avslutar looken och voila, Jasmine är färdig!

Jag är ingen expert på smink utan detta är extremt amatörmässigt och enbart för roligt.

Så behöver ingen kommentera om det i alla fall. :)

Ögonskuggor från Isadoras Khaki palett och guldbruna palett (minns inte vad den hette), samt spa of swedens khakiskuggor.
Make up stores concealer.
Loreals puderfoundation.
Vevays bronzer.
Loreals mascara volume million lashes.

Så har ni allt där för er som är intresserade av denna magnifika amatörsminkning av ingen särskild klass. ;D

Ha de bäst folket!

SÅ SER JAG UT NU! :D

Tillbaka till min naturliga hårfärg.

Jag är faktiskt riktigt, riktigt nöjd! Det enda jag inte blev särskilt nöjd med var hennes klippning. Säger inte evm som gjorde det eftersom jag inte vill hänga ut någon här..
Men ja, om man inte kammar ihop håret så ser det uppklippta "avhugget"-ut..
Inte snyggt!

Så ja, det var ingen höjdare. Ska nog klippa om mig inom snar framtid bara för att få bort det där avhuggna.

För det ser däremot riktigt jävligt ut!

Men i övrigt, visst blev det väl bra? :D

Ska ta bättre bilder senare, men hade bara en sämst webcam atm. :)

Jag har verkligen ingenting vettigt att skriva just nu.. Allt känns bara förjävla jobbigt att göra just nu.

Jag är på jätte bra humör! Det är inte det.. Vet inte varför men jag känner mig bara jävligt seg i huvudet.. :S

Ska nog ta mig ut på en joggingtur nu...

Hahahaha min lillasyster visade mig den här videon, och jaa.... Jag kan säga att jag tvärdog! hahahaha så sjuk pinsamt och så sjukt rolig! Here you go: