Minns du när jag sa att du var en bra människa? Att ingenting förändrar det? Jag hade fel.

Tell yourself it’s over now
Try to kill a broken vow
If only you could find the strength to kill the memories
These empty pages never turn
You lit the flame and let them burn
You tried to bury me so deep but what lies beneath
Will your hope die alone
Will you fade on your own
Can you just turn away and let me go

Lie to me if you can feel
That this love was never real
Walk away if you can learn to love again
Lie to me, if you can leave
I’ll still be here when you see
You’re not alone, you don’t have to run again
And leave me in denial

All your secrets crawl inside
You keep them safe, you let them hide
You feel them drinking in your pain
To kill the memories
So close your eyes and let it hurt
The voice inside begins to stir
Are you reminded of all you used to be
Can you just turn away and let me go

Lie to me if you can feel
That this love was never real
Walk away if you can learn to love again
Lie to me, if you can leave
I’ll still be here when you see
You’re not alone, you don’t have to run again
And leave me in denial

All the pain you fed
It starts to grow inside
It lives again and you can’t let it die
so you believe you’ll never find
A reason to love again

Lie to me if you can feel
That this love was never real
Walk away if you can learn to love again
Lie to me, if you can leave
I’ll still be here when you see
You’re not alone, you don’t have to run again
And leave me in denial


jag önskar så hårt att vi två aldrig hade hänt

Igår fick jag en iPod nano och en parfym DKNY Pure var det. Jag ÄLSKAR den parfymen, och... jag menar... IPOD NANO?!?! Hur lycklig tror ni jag var över den igår? Jag svävade på mina rosa moln en stund. 

.... Men inget av det här känns på nått sätt ens det minsta lilla lyckobringande idag. Det är bara grejer. Just nu gör det bara lika ont i mig ändå.

Can you see it now? You never stood a chance

Medan allt bara går uppåt för de andra så går det bara neråt för mig.
Jag förstod att det skulle bli så. Sa jag inte det? Jag skrev här tidigare att jag inte ville fortsätta på det här.
Anledningen? För att jag inte ville riskera att sabotera det här "bra stället" jag var på.
Kunde jag låta bli kanske? Nej.
Har jag saboterat det där "bra stället"? Ja.

Jag är så ledsen, arg och besviken på mig själv just nu att jag inte ens hittar ord för det... Jag kan inte ens prata om det! Jag tror att det är det värsta... för det finns bara en enda person i hela världen som veta något om det här... och hon är inte här. Dessutom är vi inte lika nära som förut längre... Det suger verkligen.. 

Jag orkar inte det här... du mår så jävla bra! Sen mår jag så jävla dåligt. Jag behöver börja om igen. En gång till... 

Jag tror det värsta är att en liten, liten del i mig fortfarande inte vill släppa taget. "Du har ju inte förlorat än. Ge in upp än, det finns en liten chans!"

Men jag vet ju att det är kört redan. Jag vet ju att det inte finns nån chans. Även om stämpeln inte är satt där och även om saker och ting KAN förändras så kommer de inte att göra det. Jag märker det. Jag ser det... Jag känner det. Ändå är det en del av mig som envisas med att hålla fast. 

Jag hatar den här välbekanta känslan i magen... det finns inget värre... Helt ärligt.
Jag mår såhär och jag kan inte göra ett jävla skit åt det. Jag vill bara gräva ner mig nånstans just nu. Glömma bort världen och låtsas som om jag aldrig lärt känna de där människorna. Som om allt det där bara var en ond dröm.


You give love a bad name

För kanske... Jag vet inte, nått år sen i alla fall så pratade jag väldigt mycket med en kille som hette Viktor, vi dejtade ett tag och hade vårt lilla roliga, men det blev aldrig mer än så. I alla fall så snackade vi väldigt mycket, men det klickade liksom aldrig... till slut började vi prata om kärlek och känslor och grejer och vi blev ganska snabbt osams. Inte så att vi bråkade direkt, men dålig stämning och skilda åsikter ledde till en del onödigt tjaffs. I alla fall så spelade han då låten You give love a bad name - Bon jovi och sa "haha den passar så jävla bra in på dig. Jag tänker alltid på dig när jag lyssnar på den."

Först så blev jag ju som ganska stött, jag tyckte han var helt kör i huvet och väl kunde dränka sig i nått dike eller nått... Men när jag tänker på det nu så är det ju inte så jäkla konstigt... egentligen. 

Jag menar, till exempel så ringer jag ju aldrig någon jag tycker om. Jag vågar inte. Av olika anledningar, har man nån slags KK-relation så är det väl mycket för att man känner sig klängig, typ stalker-ish, så jag låter bli. Är jag helt enkelt bara intresserad så är jag bara rädd för att ringa helt enkelt, på tok för nervpirrande! Tänk om han inte har tid liksom? Vad pinsamt. Tänk om han är hos nån annan tjej? Hemskt! 

Hursom helst så ringer jag ju aldrig. Jag typ, jag vet inte... Ignorerar de jag tycker om? Eller ja, är intresserad av. Det är lite konstigt. Jag som är en sån kärlekskrank! Men nu när jag tänker på det, så är det ju inte konstigt om folk blir irriterade på mig och tycker att jag är dålig på att visa känslor... för... fram till det att jag vet (utan att jag behöver fråga) att någon är intresserad av mig, så är jag väldigt reserverad. Jag kommer inte på nått bra att säga och blir superawkward.

Tänk, detta har jag inte reflekterat över förren nu! Klart Viktor blev irriterad, jag ringde aldrig! Jag smsade väldigt sällan och var nästan aldrig den som började skriva, och när vi sågs var jag så körd i huvet att jag kom aldrig på nått bra att säga. xD haha jag måste verkat helt kajko! Det värsta är att jag upptäckt att jag inte är sådär särskilt jättemycket bättre nu heller.... suck.. -.-




Jag är inte lagom

Jag är inte lagom! Inte i nånting egentligen. För det mesta i alla fall.

Jag mår fruktansvärt eller fantastiskt. Tränar som en dåre eller inte alls. Fullfart framåt eller tvärstopp. Jag är sån, jag blir tvärarg och glad lika snabbt igen. Jag är lätt sårad men förlåter minst lika lätt. 

Nej... Jag är nog inte så särskilt lagom... Jag hoppas bara att det finns dom som tycker att det är något annat än dåligt, för det är ganska så svårt att ändra på..



Bara kärlek kan krossa ett hjärta


... om jag kunde så skulle jag ge dig hela världen

Det där att vilja glömma, men det går liksom inte

Ni vet den där känslan av att veta något. Veta hur något känns, trots att man aldrig egentligen känt det?
Precis så känner jag just nu.



Det är som att, man drömmer något, kanske om någon, som man egentligen inte vet något om... men så drömmer man om den personen, och det känns sådär ruskigt verkligt att man i när man vaknar nästan ändå vill påstå att man gör det. Vet något, om någon.

Jag vet att du inte vet, men oj vad jag önskar att du visste

Jag vet att det bara hände en gång... men oj vad jag saknar det ändå.



Blir vi aldrig närmre?

Tänk om vi aldrig kommer närmare än såhär?
Ett tyst hej, blickar ner mot marken och snabba leénden.

Allt är som vanligt ända tills vi blir ensamma.
Det är som om vi inte ens försöker bekämpa den där tryckande tystnaden längre.



Det är nästan som att du föredrar att ha det så. Tyst.
Hellre det än att försöka prata med mig i alla fall...

Blablabla random

Haha okej, nu har jag blivit anklagad för att ha DÅLIG (?!) musiksmak. Man får tydligen inte lyssna på mer än 2 olika genrer.... LOLERS! 

I alla fall så tänkte jag att fuck you, och så lägger jag upp en massa låtar här på bloggen. Bara för att. :) 




Renegade Five har massa bra låtar, inte många som är WOW kanske.. Men jag gillar dom! :)




Stealing Eden - började lyssna på dom och några till efter att jag och en kompis bytte mobiler i 2 dagar xD




Escape the fate, och från kompisens mobil. Tur vi har rätt lika musiksmak :)


Papa Roach, gammkärlek <3





SÅ, nu har jag ju lagt ut av en genre.... NU KOMMER FLER! :)






orkar inte ens skriva på alla låtarna.. Nu lägger jag ba upp ungefär alla typer av musik jag lyssnar på! :)







Jaa.... Nu orkar jag inte mer! Ni har ju sett alla låter jag lagt ut innan. Jag HAR en mixad musiksmak. Live with it! It ain't gonna change! ;) 

Jag lyssnar på allt jag tycker är bra and that's that.

förlåt!

Alltså okej... Förlåt för detta! Nu kanske ni tycker jag är helt lost i huvudet eller något... men jag tycker verkligen sånt här är sjukt tufft! Vette fasen när man nånsin skulle använda det... men kom igen... hur coolt??? :O
alltså ja... jag vill fan ha!.... Bara för att!

Finaste låten :)

For all I know, you could be near 
and every breath I take, you could feel 
For all I know, you're just a thought that crossed my mind 
What I wouldn't give to live that thought of mine. 


For all I know is nothing's changed 
Nothing ever will if I don't leave this place 
For all I know, you're waiting for me to whisper your name 
What I wouldn't give to kiss your sweet face 


Cause all I know is I need you here 
And all I have, I would give away so I could say this dear 
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me 


For all I know, you forgot me 
For all I know, you're different, completely 
And everything we had was never what I thought it was 
But for all I know, oh it was love. 


'Cause all I know is I need you here 
All I have, I would give away to so I could say this dear
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me 

Now everyone has a name 
And every face always somehow looks the same 
I always feel so alone, especially when it rains 
For all I know, boy, you do the same, yeah 


Yeah I didn't know that I need you here 
All I had, I gave away cause I was still afraid to feel 
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me, it's killing me 


Pretty soon she'll figure out what his intentions were about

Förr kunde jag skilja på honom och kärlek lika lätt som man skiljer på svart och vitt.


Men nu känns det som om jag jonglerat med hjärtat och plötsligt råkat tappa det i golvet...

=)

Det var roligt!

Umeå

Idag bär det då iväg mot staden. YOSH! 

Dock inte till lägenheten som vanligt, nej för jag får inte ha den... pga att jag råkade glömma slänga soporna sist... var tydligen inte så najs med 1 veckas gamla sopor... 

Men aja, nu lämnar jag det! Jag ska till staden idag i alla fall och snällaste Emil låter mig crasha där ett par dagar, trots att han faktiskt jobbar och ska upp tidigt på morgonen! xD Så, som sagt, för snäll för sitt eget bästa! Men jag är i alla fall ruggigt peppad på att fara iväg idag, känns episkt att träffa folket igen, och ännu mer episkt att vi sa se nya Harry Potter (!!) imorgon, yaay! :D Än så länge så är vi ändå ett litet gäng som ska fara och se, Emil, Anna, Jag, Lunne, kanske kaka, Robin och så hänger säkert fler med hoppas jag! :D

Så himla kul när man har som ett litet gäng och hittar på grejer, är ju faktiskt så att det är roligare ju fler man är! Okej inte alltid kanske... Men ibland! :D

Nej det var allt jag hade att säga om den här dagen, min annars duktigt tråkiga vardag försöker jag lämna utanför.. ;)

RSS 2.0