Blir vi aldrig närmre?

Tänk om vi aldrig kommer närmare än såhär?
Ett tyst hej, blickar ner mot marken och snabba leénden.

Allt är som vanligt ända tills vi blir ensamma.
Det är som om vi inte ens försöker bekämpa den där tryckande tystnaden längre.



Det är nästan som att du föredrar att ha det så. Tyst.
Hellre det än att försöka prata med mig i alla fall...

Kommentarer
Postat av: Emma

gumman <3

2011-08-10 @ 11:20:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0