For all I know, you could be near 
and every breath I take, you could feel 
For all I know, you're just a thought that crossed my mind 
What I wouldn't give to live that thought of mine. 


For all I know is nothing's changed 
Nothing ever will if I don't leave this place 
For all I know, you're waiting for me to whisper your name 
What I wouldn't give to kiss your sweet face 


Cause all I know is I need you here 
And all I have, I would give away so I could say this dear 
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me 


For all I know, you forgot me 
For all I know, you're different, completely 
And everything we had was never what I thought it was 
But for all I know, oh it was love. 


'Cause all I know is I need you here 
All I have, I would give away to so I could say this dear
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me 

Now everyone has a name 
And every face always somehow looks the same 
I always feel so alone, especially when it rains 
For all I know, boy, you do the same, yeah 


Yeah I didn't know that I need you here 
All I had, I gave away cause I was still afraid to feel 
All I feel, all I tried so hard to not feel 
It's killing me, it's killing me 

Det var roligt!

SJUKT stressig dag idag!! Har inte hunnit med allt än och  jag kommer inte att hinna med allt heller.

- Vad skulle jag göra utan dig?
- Tja... äta pizza varje dag, spela med vännerna varje dag och äta hur mycket chips och cola du ville förmodligen...
- ... japp, och bli tjock och få hjärtattacker och dö i förtid alltså? Så säg igen, vad skulle jag göra utan dig?
- Jag älskar dig!


Ett av de där ögonblicken du fick mig att gå från ledsen till överlycklig med några få ord

En känsla av lycka!



Happiness!

Japp här kommer en lista igen! xD

Jobba med människor (psykolog eller liknande)
Skriva en bok eller flera
Att resa en massa, massa, massa!
Skaffa en stor rymlig, fin lägenhet man kan inreda så som jag trivs med för en gångs skull :)
Ragdoll katt!
Skaffa familj ( Denna är rätt långt ner på listan, det betyder inte att det inte är viktigt, bara att det är något jag vill ha senare i livet. Det finns för mycket jag vill göra medan jag är ung. :) )
Skaffa en riktigt bra dator jag inte stör mig på och vill döda för att den laggar 24/7
Utbilda mig till bodypump instruktör - haha denna kanske låter lite udda, men det har jag velat sen jag var pytte liten, haha! xD

Jag saknar mina älskade vänner, Samira, Nicke & Chrille!
Nej fy fasiken vad jag saknar dom alltså, helt sjukt måste jag säga. Längtar dock till det att Samira kommer hem, det är ju inte så jätte jätte länge kvar nu, bara typ halva tiden (A) hihi!

Så jag måste nog säga att jag saknar min älskipälski Samira helt enkelt.

Min favoritplats är i ett träd på gården. Eller grannens gård egentligen. ^^ haha

När jag var liten så var jag alltid i det trädet. Grenarna är så till så att man kan sitta där som när man sitter på en stol.
En kompis jag hade när jag var pytte liten brukade alltid vara i det trädet. Mani hette han. Han var typ 6 år äldre än mig... Men han var min bästa kompis när jag var si sådär 5-6 år gammal. ;) haha
Han och jag brukade alltid sitta i det är trädet och prata. Jag kommer bara ihåg ett enda av samtalen vi hade när vi satt där i trädet. Jag var så liten så det är svårt att komma ihåg, men det där trädet blev som heligt för mig när han skulle flytta.

Det trädet stod nämligen på utkanten av deras gård, precis bredvid vår gård. Dagen han skulle flytta letade han reda på mig och vi satte oss i trädet som vanligt. Innan han var tvungen att åka så sa han till mig att jag fick det där trädet nu. Vi hade alltid sagt att det där var vårat träd men när han nu skulle flytta så fick jag det och lovade att ta hand om det så bra jag bara kunde.

Sen den dagen har jag varje sommar suttit i det där trädet. Själv. 

Det är fortfarande total avslappning för mig att sitta i det där trädet. Det är min plats. Där sitter jag för att tänka och där sitter jag för att komma undan vardagen.
Nu för tiden sitter jag i det där trädet själv, utan Mani. 

Men jag kommer alltid att komma ihåg honom. Min barndoms idol! :) 

*bild kommer senare* ;)

Har är rädd för många grejer. Precis som att jag hade många saker som upprör mig så är det många grejer jag är rädd för.

Jag är rädd för

att såra någon
förlora någon
att någon nära mig dör igen
att få tillbaka mina attacker
att magen ska bli lika dålig som den var för 8 månader sen
hajar
fiskar för övrigt really ^^ haha
krokodiler, aligatorer
bli sviken
att sumpa skolan
att jag inte ska klara allt jag vill klara
att jag inte ska hinna nå alla mina mål innan jag dör
att gå ensam i en stad, det går bra i byar mitt i natten, men inte städer
tandläkaren
gastroskopi & biopsi
att vara helt ensam

Jag hatar denna eviga förvirring. Ibland önskar man att man bara kuna styra sin känslor alldeles själv.
Bestämma att "det här ska jag känna idag."

Men det är skrämmande. Känslor är skrämmande. Kärlek är skrämmande.

Det är som att hoppa från en hög klippa. Du ser honom där nere, han väntar på dig. Du du funderar på hur du ska göra och helt plötsligt betämmer du dig för att hoppa, eller så kanske du inte ser dig för och faller helt ofrivilligt.
Hursom helst så väntar man bara på att bli fångad. Man kastar sig ut och väntar på att bli fångad. Han står ju där.
Men det är som att han står där, ända tills du nästan är vid honom, då kliver han åt sidan och du landar på den hårda marken.
Det gör ont. Överallt. Hela kroppen värker och du vet inte hur du ska ta dig upp igen.
När du till slut lyckas kravla dig upp på fötter och vinglande står upp igen så bestämmer du dig för att se dig för lite bättre denna gång.
Detta kanske håller ett tag, men tillslut så blir du så upp över öronen förälskad att du glömmer alla förmaningar och regler och princip du satt upp för dig själv. Du står där på klippan igen och han står där nere. Du slänger dig ut i tron på kärleken och på honom. Men även denna gång kliver han undan och du slår dig illa i marken igen.
Redan skadad sen förra fallet så slår denna dig ännu hårdare. Du får kämpa länge och väl innan du tar dig upp igen och den här gången så känns inte ens du stabil. Du vinglar och har svårt att hålla dig uppe och trillar lätt ner på backen och skadar dig igen.
När du nästan gång tillslut står på den där klippan igen och någon står där nere och väntar på dig, så hoppar du inte. Du kommer ihåg vad som hänt tidigare och lär dig att det säkraste är att inte hoppa alls.

Det du inte tänker på är att det är synd. För den dagen du väl blir fångad känns det nog helt jävla underbart.

Såg en text på internet som gav mig inspiration till det jag precis skrev.

"The worst thing a guy can do
 is to let a girl fall in love
 when he does not intend
  to catch her fall"

Tyckte texten var lite små löjlig för att vara ärlig. Dessutom går det ju both ways. Det är väl bland det värre en tjej kan göra mot en kille också.
Det är så lätt att skylla allt på andra könet ibland. Det är så fel tycker jag. Allt jag skriver skriver jag ju från en flickas synvinkel, men allt är ju likadant åt andra hållet. I all jag skrivit ur en killes synvinkel. Skrivit "han" istället för "hon" som den ledsna. Det är inte så ofta folk gör det. Men det är precis samma sak.
Tänk på det!

I alla fall så var det den texten som satte igång min tanke verksamhet så jag delade med mig av den trots att jag tyckte den var lite barnslig på sitt vis..



Dock ser det ju tryggare ut med en man som ska fånga en kvinna istället för tvärtom.. Eller har jag fel? ;)

JAG SKÄMMS FÖR ATT ERKÄNNA DETTA....

... beröm!

Seriöst, vem mår inte bättre efter lite smickrande och berömmande ord?
Ja, jag är hur som haver en total sucker för komplimanger. Jag är galet dålig på att ta emot beröm at the time.. Men nog fasiken blir man glad alltid. Sådär barnsligt glad. Verkligen.

Jag lovar, tillräckligt mycket beröm och jag blir pest och pina sen. Riktigt odräglig vill jag lova, haha!

Men vad gör man liksom? Alla blir väl glada av lite fina ord? =)

Är det något som verkligen upprör lilla Sandra så är det när saker och ting inte fungerar. Inte går riktigt according to plan.

När planerna man gjort upp förändras till det sämre. Jag kan ge säkert tusen exempel på vad som upprör mig..
Men jag nöjer mig med att skriva ner några. ;)

1. När bussen är försenad

2. När man ska köpa ett busskort med tio resor till umeå och tanten för fyller på 6 resor till rödå, sen 6 resor till vindeln, sen 6 resor till umeå, sen 10 resor till vindeln, 10 resor till granö (WHAT??) och tillslut landar man på 6 resor till Umeå TROTS att man sagt 10 hela tiden.

3. När man ska umgås med en vän men får extra på skolan och måste avboka.

4. När presenten till vännen som fyller år vägrar komma med posten i tid. Det stod 1-3 arbetsdagar och det har gått 2 veckor och fortfarande inget paket. ANNOYING!

5. När man beställer hem nyårsklänningen i slutet på november och får hem den i mars.

6. När man ska fara till träningen och kommer på när man ska gå in att man glömt ALLT! Träningskläder, flaska, skor.. Rubbet! (Hände idag btw xD )

7. När man lagar mat till gäster man ska ha den kvällen, och någon skriver på msn och någon ringer och helt plötsligt går brandlarmet och någon ringer på dörren. LYCKAT!

8. När man verkligen go out of your way för att kunna träffa en vän och när man väl ska ses så dyker ingen upp. Du ringer för att kolla när personen kommer och får reda på att du blivit bortglömd.

9. När man fyller på på exakt samma dag som det är nånting som man MÅSTE fara på och MÅSTE kliva upp ruggigt tidigt för, när man dessutom äntligen fyller år på en lördag!

10. När man är mitt i bakningen/matlagningen och inser att man glömt köpa köttfärsen till köttfärsåsen eller glömt köpa grädden tll pannacottan. (Okej, lite överdrift kanske.. Men nästan så illa är det ibland alltså! :O )

Näe förlåt för sämst uppdatering men.. Det var faktiskt jävligt skönt!

I alla fall, för att make up for it, så ska jag köra en massa inlägg med en gång. Ta ikapp lite grann.

Enligt den där 30 dagars grejen kör jag igenom dom missade dagarna och sen blir det nått inlägg om annat. Som vanligt med andra ord!

Please just hold me,
kiss me one more time
and I'll try not to cry
I know you've already made up your mind
No tears in the world could make you stay
even though you're the one who led me astray

So I'll try not to cry
just say you love,
baby just one more time
even though I would know it's a lie
I'll hold my head up high
and I'll try not to cry

Skrev det där för läääääängesen. Ingenting hade egentligen hänt.
Jag var tillsammans med någon då och allt var bra (trodde jag i alla fall).

En vecka efter att jag skrev det där så tog det slut.

Jag var rätt chockad fast samtidigt, trots att allt hade verkat vara som förut, så hade jag ändå känt på mig något.
Jag skrev texter som den där, helt utan anledning då. Men jag hade väl en känsla av att något var fel helt enkelt.

Det är lite konstigt hur man ibland bara vet att något är fel. Man kanske inte ens medvetet vet att något är fel, men när man upptäcker hur fel saker och ting är så inser man att man faktiskt egentligen redan visste.

 Kände för att fjanta runt efter prommisen.. ^^

Det här ögonblicket var faktiskt inte längesen. Och det handlar inte om mig.

För någon vecka sen for jag in till stan. Jag minns inte vad jag skulle göra egentligen.. Kolla hårfärger tror jag (?)

I alla fall så bestämde jag mig för att köpa en sån där 10 kronors burgare på max medan jag sprang iväg till vasaplan för att ta en buss därifrån till min brors lägenhet. Allt var som vanligt, jag satt på en bänk mittemellan alla hållplatser och bara frånvarande uppmärksammade folket som gick förbi mig medan jag väntade på bussen.

Mitt i min väldigt upptagna observation av umeåfolket så såg jag faktiskt ett ansikte jag kände igen. En flicka som gick på en skola jag tidigare gått på. Säger inte vilken för att undvika att lämna ut någon.
I alla fall så var hon lite speciell. Vart nu gränsen för speciell går.. Vi pratade aldrig mycket. Hon var ganska blyg. Jag vet att vi hade några samtal. Jag satt hos henne en gång när hon var ledsen. Ett par killar hade retat henne för de gamla kläderna hon hade, varav en av dom hade kallat henne för ful. Hon hade en liten förälskelse i honom så hon tog det extra hårt när det kom från honom. Jag gjorde mitt bästa hos henne den gången men det var inte lätt...
Vi umgicks inte, men sen den dagen hade vi ändå något slags band. Om man nu kan kalla det så..

Jag såg henne den där dagen på stan. Men hon var inte ensam... Hon hade en kille med sig. Så fort hon såg mig sökte hon min blick och jag gav henne den. Hela hon strålade i ett brett leende och hon tittade lite försiktigt fram och tillbaka mellan sin pojkvän och mig. Hon var lite osäker, det såg jag. Men Oj så stolt! Sällan har jag sett en lyckligare människa. Jag gav henne tummen upp och blinkade åt henne med ett leende när pojkvännen hennes inte såg, och hon fnittrade till och gömde ansiktet mot hans axel. Blyg som hon faktiskt var.

Jag kändes bara hur förbannat glad jag blev för hennes skull. Hon ville visa upp honom för alla som inte trott på henne. Som om hon ville skrika ut till hela världen att det där var hennes pojkvän.
"Någon kan älska mig!"
Hennes stolthet, lyckan som strålade från henne och självförtroendet jag aldrig sett förut..
Allt fick mig att bara vilja springa fram till henne och ge henne en stor kram!

Hon log lite snabbt mot mig innan hennes pojkvän började busa med henne, drog i hennes mössa och blåste i hennes öra, hon skrattade till innan hon snabbt svängde ihop ansiktet i en sur-bebis-grimash, darrade på underläppen, blev låtsas-sur och boxde till honom på armen.
Han bara skrattade åt henne, sa något som liknade "förlåt" och började pussa henne i hela ansiktet tills hon log igen, sen skrattade dem lite båda två och höll om varandra.

Nu kom min buss. Hela vägen till bussen från min lilla bänk kunde jag inte slita blicken från dom. Henne.
Hon förtjänade verkligen det där. Hon förtjänade verkligen att vara lycklig, att få gå på stan, hand i hand med en pojkvän ingen någonsin trodde att hon skulle kunna få.

Jag unnar henne verkligen den lyckan och det värmde så underbart ända in i hjärteroten av att se henne så kär och lycklig.

SPANSKA KLART!

Nej allvarligt jag har verkligen INGENTING intressant att skriva här.

... Förutom en intressant fika med Stoffer...

Meeeen I think I'll keep that one to myself. Av giltiga skäl, I promise! Har lärt mig (nästan i alla fall) att man inte ska skriva vad som helst på internet... Såååå jag tror jag måste hålla käft. :)

Nej jag skippar denna alltså, tycker ni inte det? Tänkte väl! ;)

- Jag kommer att åka. Du måste tänka över det här och vad du vill. Om du vill stanna tills jag far eller göra slut nu.
- Jag vill stanna.



Should've learned my lesson the first time around

Har ni någonsin tänkt på hur konstigt det är med kärlek egentligen. I ett förhållande har man ju ibland (ofta) låtar tillsammans. Sin egen låt. Vår låt.
Det kan vara låten som spelades under första kyssen, första gången man sågs, stunden man blev tillsammans, låten som spelades det ögonblicket man för första gången sa "jag älskar dig" till varandra... Det finns många olika scenarion som skapar ett band till en låt. Inom psykologin kallas detta klassisk betingning. Men i verkliga livet
kan man aldrig bara sätta en etikett på något.
Det känns inte mindre bara för att man vet hur, var, varför eller när vissa saker händer. Det spelar ingen roll.
För det är inte verkliga livet på något sätt. Det verkliga livet är känslorna vi har till vad som händer omkring oss.

Känslorna förändras inte bara för att man vet varför man känner som man känner.

Jag satt skulle gå genom vardagsrummet idag för att komma till min dator. Det var någon film på tv som precis slutade och.. Såklart så spelas vår låt.

Reasons to love you - Meiko

Det var som en käftsmäll. Verkligen, som om någon dängde upp mig så ordentligt att jag såg stjärnor. Eller i mitt fall, pon and zi bilderna.

Det är lite jobbigt det där. Hur en låt som en gång, tack vare kärlek, blev så obeskrivligt bra och fick en så lycklig... Nu är precis det motsatta.
Det känns lite konstigt att en låt som var så bra en gång i tiden, nu är helt förstörd.

Visst är det konstigt hur vissa låtar förstörs efter en romans? Den som var så bra?

Har några såna låtar faktiskt så jag ska bjuda på dom. Lista dom åt er. :)

Nästan gjort klart spanskan (YAY!!!) idag. Bara lite diagnoser och så kvar så jag blir klar ikväll. haha score! ;)
Nej men sånt där tråk tråk ska jag inet blabba om!

.... Fast jag har inget kul att berätta.. xD haha

Jag har tränat ikväll (?) vet inte om det är mer intressant eller inte.. Men ja, jag har i alla fall tränat ikväll, men det kändes inte lika bra som det brukar göra.. För det första så kändes allt bara skadat DRYGT att göra.
Men å andra sidan så kändes det inte lika tungt som vanligt, som om jag blivit starkare (yay) ... Fast det spelade som inte så särskilt stor roll när det kändes så grymt segt att vara där idag...

Det kändes verkligen skadat drygt!

Men men.. Jag for ju så pluspoäng till mig, eller hur? ;)

Sen fick jag en inpackning av pappsen idag! :D Min egna är typ flut nu så jag fick gliss hair repair intensivkur. Har den i håret just nu så vi ser väl hur bra den är om ett tag ;)