Har ni någonsin tänkt på hur konstigt det är med kärlek egentligen. I ett förhållande har man ju ibland (ofta) låtar tillsammans. Sin egen låt. Vår låt.
Det kan vara låten som spelades under första kyssen, första gången man sågs, stunden man blev tillsammans, låten som spelades det ögonblicket man för första gången sa "jag älskar dig" till varandra... Det finns många olika scenarion som skapar ett band till en låt. Inom psykologin kallas detta klassisk betingning. Men i verkliga livet
kan man aldrig bara sätta en etikett på något.
Det känns inte mindre bara för att man vet hur, var, varför eller när vissa saker händer. Det spelar ingen roll.
För det är inte verkliga livet på något sätt. Det verkliga livet är känslorna vi har till vad som händer omkring oss.

Känslorna förändras inte bara för att man vet varför man känner som man känner.

Jag satt skulle gå genom vardagsrummet idag för att komma till min dator. Det var någon film på tv som precis slutade och.. Såklart så spelas vår låt.

Reasons to love you - Meiko

Det var som en käftsmäll. Verkligen, som om någon dängde upp mig så ordentligt att jag såg stjärnor. Eller i mitt fall, pon and zi bilderna.

Det är lite jobbigt det där. Hur en låt som en gång, tack vare kärlek, blev så obeskrivligt bra och fick en så lycklig... Nu är precis det motsatta.
Det känns lite konstigt att en låt som var så bra en gång i tiden, nu är helt förstörd.

Visst är det konstigt hur vissa låtar förstörs efter en romans? Den som var så bra?

Har några såna låtar faktiskt så jag ska bjuda på dom. Lista dom åt er. :)