Day 17 - Mitt favoritminne
Denna var faktiskt riktigt svår. Jag har så många att jag inte kan riktigt säga bara en som är Den bästa...
Skriver väl två stycken då?
Men jag tror nog att den första måste vara med Chrille. Inte just för att vi var tillsammans eller så då, utan för att han hjälpte mig otroligt mycket. Särskilt med mig själv. Jag trivdes med mig själv för första gången och det var tack vare honom.
Jag var nog väldigt jobbig och svår med honom. Vägrade allt, och då menar jag allt. Jag var väl ungefär så trasig man kan bli när man känner sig utnyttjad, smutsig, ensam och kränkt. Så jag vägrade allt. Ansåg att ifall han älskade mig så skulle han stå ut med vad som helst. (Stackarn ^^)
Det stämde inte riktigt, man ska inte behöva stå ut med vad som helst. Jag var verkligen trotsig, hopplös och litade inte på någon. Jag hade lovat mig själv allt aldrig, aldrig någonsin mer lita på någon igen. Det var bara inte värt det. Men det var innan jag lärt känna Christoffer på riktigt. Orden som fick mig att ge vika, som fick mig att tveka på vad jag hade lovat mig själv, de kommer jag aldrig att glömma.
- Sandra... Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord kan säga och jag hatar att du mår dåligt. Ännu mer hatar jag att det är jag som får dig att må dåligt just nu, men snälla förstå och förlåt mig för det här. Men älskling, du kommer aldrig att komma ur det här, aldrig att ändra din syn på detta ifall vi inte gör något åt det. Nu. Jag finns här hela tiden, jag lovar. Jag lämnar dig inte. Jag hjälper dig, alltid. Snälla låt mig finnas här för dig!
Jag hade vägrat som en liten unge fram till den stunden. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att så totalt bara ge vika just då... Men han hjälpte mig faktiskt. Han fanns där hela tiden, lämnade mig inte. Precis som han lovade.
Kommer aldrig att glömma det.
Detta är nog en STOR anledning till varför jag idoliserat honom så mycket också. Han är liksom min "hjälte". xD haha, hopplös romantiker som jag är så får stunder som dessa mig totalt knäsvag, fnittrig och lycklig. :)
DEN ANDRA......
Måste nog vara.. Hmmm....
Det måste nog vara Turkiet! Okej, jag måste erkänna.. Jag blev väldigt besviken. Inte på själva landet utan på andra. Omständigheter kring det drog ner hela upplevelsen väldigt mycket...
Men Turkiet och Best Couple's Competition. Fy satan vad roligt!
Jag var så stolt över mig själv! Jag har scenskräck och klarar inte ens av att redovisa inför klassen utan att glömma svälja, gurgla till, skaka på rösten, blanda ihop texten, babbla på om absolut ingenting, prata på som om jag skulle dö ifall jag var tyst, eller så är jag bara tyst och säger "eeeh..eeeh." och glömemr bort vad fan det nu var jag skulle säga. Ja SÅ illa är det!
.... och så får jag för mig att gå med på att tävla i en massa knäppa och pinsamma tävlingar på en SCEN med en jävla massa människor som glor??????
Det låter ju helt sjukt. Eller hur? Tyckte jag med. Höll på att totalt DÖ när vi blev uppropade på scen min dåvarande kärlek och jag.
Haha, för att lugna mina nerver drack vi drinkar just före.. Tänkte på på min lilla blåsa där så när vi blev uppropade var jag lite smått alkoholiserad och kungligt pissnödig (!)
Men fy SATAN vad roligt det var! Hahaha jag har sällan haft så roligt.
Jag sitter och fnittrar just nu faktiskt bara för att det var så fruktansvärt jäkla underbart!
Jag menar, hur många gånger och hur ofta drömmer in en tjej om att knyta en lakan-blöja på sin bebis-skrikande pojkvän framför en stor publik liksom? ;) Nej just det!
Det är något jag kan lova och svära ALDRIG, aldrig någonsin kommer att bli något annat än ett minne jag älskar!
Fan, jag vill göra det igen! Det var ju stå otroligt roligt! Nej gud nu blev jag värsta längtansfull!
Något som gjorde det hela ännu bättre var ju förstås att vi vann tävlingen också... :]
Skriver väl två stycken då?
Men jag tror nog att den första måste vara med Chrille. Inte just för att vi var tillsammans eller så då, utan för att han hjälpte mig otroligt mycket. Särskilt med mig själv. Jag trivdes med mig själv för första gången och det var tack vare honom.
Jag var nog väldigt jobbig och svår med honom. Vägrade allt, och då menar jag allt. Jag var väl ungefär så trasig man kan bli när man känner sig utnyttjad, smutsig, ensam och kränkt. Så jag vägrade allt. Ansåg att ifall han älskade mig så skulle han stå ut med vad som helst. (Stackarn ^^)
Det stämde inte riktigt, man ska inte behöva stå ut med vad som helst. Jag var verkligen trotsig, hopplös och litade inte på någon. Jag hade lovat mig själv allt aldrig, aldrig någonsin mer lita på någon igen. Det var bara inte värt det. Men det var innan jag lärt känna Christoffer på riktigt. Orden som fick mig att ge vika, som fick mig att tveka på vad jag hade lovat mig själv, de kommer jag aldrig att glömma.
- Sandra... Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord kan säga och jag hatar att du mår dåligt. Ännu mer hatar jag att det är jag som får dig att må dåligt just nu, men snälla förstå och förlåt mig för det här. Men älskling, du kommer aldrig att komma ur det här, aldrig att ändra din syn på detta ifall vi inte gör något åt det. Nu. Jag finns här hela tiden, jag lovar. Jag lämnar dig inte. Jag hjälper dig, alltid. Snälla låt mig finnas här för dig!
Jag hade vägrat som en liten unge fram till den stunden. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att så totalt bara ge vika just då... Men han hjälpte mig faktiskt. Han fanns där hela tiden, lämnade mig inte. Precis som han lovade.
Kommer aldrig att glömma det.
Detta är nog en STOR anledning till varför jag idoliserat honom så mycket också. Han är liksom min "hjälte". xD haha, hopplös romantiker som jag är så får stunder som dessa mig totalt knäsvag, fnittrig och lycklig. :)
DEN ANDRA......
Måste nog vara.. Hmmm....
Det måste nog vara Turkiet! Okej, jag måste erkänna.. Jag blev väldigt besviken. Inte på själva landet utan på andra. Omständigheter kring det drog ner hela upplevelsen väldigt mycket...
Men Turkiet och Best Couple's Competition. Fy satan vad roligt!
Jag var så stolt över mig själv! Jag har scenskräck och klarar inte ens av att redovisa inför klassen utan att glömma svälja, gurgla till, skaka på rösten, blanda ihop texten, babbla på om absolut ingenting, prata på som om jag skulle dö ifall jag var tyst, eller så är jag bara tyst och säger "eeeh..eeeh." och glömemr bort vad fan det nu var jag skulle säga. Ja SÅ illa är det!
.... och så får jag för mig att gå med på att tävla i en massa knäppa och pinsamma tävlingar på en SCEN med en jävla massa människor som glor??????
Det låter ju helt sjukt. Eller hur? Tyckte jag med. Höll på att totalt DÖ när vi blev uppropade på scen min dåvarande kärlek och jag.
Haha, för att lugna mina nerver drack vi drinkar just före.. Tänkte på på min lilla blåsa där så när vi blev uppropade var jag lite smått alkoholiserad och kungligt pissnödig (!)
Men fy SATAN vad roligt det var! Hahaha jag har sällan haft så roligt.
Jag sitter och fnittrar just nu faktiskt bara för att det var så fruktansvärt jäkla underbart!
Jag menar, hur många gånger och hur ofta drömmer in en tjej om att knyta en lakan-blöja på sin bebis-skrikande pojkvän framför en stor publik liksom? ;) Nej just det!
Det är något jag kan lova och svära ALDRIG, aldrig någonsin kommer att bli något annat än ett minne jag älskar!
Fan, jag vill göra det igen! Det var ju stå otroligt roligt! Nej gud nu blev jag värsta längtansfull!
Något som gjorde det hela ännu bättre var ju förstås att vi vann tävlingen också... :]
Day 16 - Min första kyss
Jag var inte sen på sådant. Jag var faktiskt väldigt tidig med det mesta rörande sånt här. Ni vet, pojkvänner hångel, fester etc,etc...
Men ja i alla fall..
Jag blev kysst för första gången när jag var 10-11 år gammal. Alexander Holm var det då. :)
Vi var tillsammans till och från rätt mycket där i låg/mellanstadiet faktiskt. Haha xD
Men just då var vi tillsammans. Efter att jag tagit mod till mig och "frågat chans" ;)
Soooo, now you know! Finns väl inte så mycket mer jag kan säga om det...
Blev kysst första gången i typ mellanstadiet och sen kysste jag pojkar lite hursom helst. Det spelade inte större roll för mig så utan, var han snygg så varför inte liksom?
Haha nej jag hade mitt lilla roliga där, lillungen som jag var. :)
Day 15 - Mina drömmar
Jag är en väldigt drömmande person. Jag har massor av ambitioner, drömmar, mål som jag vill uppnå. Sådant jag skulle vilja göra... Men jag är ändå inte den personen som vet helt säkert vad man vill ha ut av livet. Jag har inget särskilt mål, jag har ingen slutstation. Den där moroten att fokusera på finns inte där. Jag kan inte välja. Vill jag jaga en morot? Kanske vill jag hellre ha en gurka? Eller en chips påse? Eller kanske jag helst av allt skulle vilja jaga en stjärna i natten?
Det jag menar är att jag kan jaga mina drömmar, kanske att bli psykolog, att bli författare, att resa jorden runt, gifta mig med världens finaste man, om han så bara är det i mina ögon, bli sångerska eller världens bästa kock. Men bara ett fåtal av dessa drömmar kan fungera som en morot, eller en gurka. Resten är som en stjärna i natten. Jag vill verkligen verkligen ha det, men det är för långt bort. Drömmen, eller stjärnan, vet jag med bister säkerhet att jag aldrig kommer att fånga.
Men jag drömmer om det ändå. Jag vet att jag aldrig kommer att fånga den där stjärnan, men jag jagar den i alla fall.
För.. I många fall är väl det vad drömmar är?
Mina drömmar är något jag alltid jagar, men inte bara en enda av dem, utan alla. Vissa kanske jag KAN sträva efter, medan andra är just det, hopplösa drömmar. Drömmar. Något som inte är verkligt och aldrig kommer att bli det heller.
Vad jag vill ha ut av livet vet jag ganska säkert idag. Imorgon kanske jag skulle svara annorlunda, och igår skulle jag absolut ha svarat något annat... Men just idag vet jag vad jag vill och vad jag jagar.
Jag vill bli en psykolog, eller annat i den genren. Jag vill hjälpa människor.
Jag vill skriva böcker på min fritid, få ut alla mina fantasier och skapa en fantastisk historia (eller flera) som andra skulle vilja läsa.
Jag vill resa. Massor! Det är och har alltid varit ett av mina stora mål i livet. Resor. och det allra allra helst med en kärlek.
Jag vill hitta någon, jag tror inte att det finns en enda som är rätt för en... Men jag vill hitta den där människan. Den där som jag inte bara kan tänka mig att leva mitt liv med, utan någon jag inte kan se mig själv leva utan.
Den där någon som känns lika livsnödvändig för mig som luften jag andas.
Men det viktigaste av allt.. Om jag har tur, om jag har mest tur i världen... Så känner han likadant.
Det drömmer jag om.
Det jag menar är att jag kan jaga mina drömmar, kanske att bli psykolog, att bli författare, att resa jorden runt, gifta mig med världens finaste man, om han så bara är det i mina ögon, bli sångerska eller världens bästa kock. Men bara ett fåtal av dessa drömmar kan fungera som en morot, eller en gurka. Resten är som en stjärna i natten. Jag vill verkligen verkligen ha det, men det är för långt bort. Drömmen, eller stjärnan, vet jag med bister säkerhet att jag aldrig kommer att fånga.
Men jag drömmer om det ändå. Jag vet att jag aldrig kommer att fånga den där stjärnan, men jag jagar den i alla fall.
För.. I många fall är väl det vad drömmar är?
Mina drömmar är något jag alltid jagar, men inte bara en enda av dem, utan alla. Vissa kanske jag KAN sträva efter, medan andra är just det, hopplösa drömmar. Drömmar. Något som inte är verkligt och aldrig kommer att bli det heller.
Vad jag vill ha ut av livet vet jag ganska säkert idag. Imorgon kanske jag skulle svara annorlunda, och igår skulle jag absolut ha svarat något annat... Men just idag vet jag vad jag vill och vad jag jagar.
Jag vill bli en psykolog, eller annat i den genren. Jag vill hjälpa människor.
Jag vill skriva böcker på min fritid, få ut alla mina fantasier och skapa en fantastisk historia (eller flera) som andra skulle vilja läsa.
Jag vill resa. Massor! Det är och har alltid varit ett av mina stora mål i livet. Resor. och det allra allra helst med en kärlek.
Jag vill hitta någon, jag tror inte att det finns en enda som är rätt för en... Men jag vill hitta den där människan. Den där som jag inte bara kan tänka mig att leva mitt liv med, utan någon jag inte kan se mig själv leva utan.
Den där någon som känns lika livsnödvändig för mig som luften jag andas.
Men det viktigaste av allt.. Om jag har tur, om jag har mest tur i världen... Så känner han likadant.
Det drömmer jag om.
Day 14 - Mina djur
Jag har en katt, hon heter Ninja. :)
Min mamma har en katt som heter Milda.
Familjen har en gemensam katt som heter Missan. :)
Förutom dessa har vi en hel hög Chinchillor, en av dom heter Tim och är min alldeles egna. Tim har jag haft i en herrans massa år! :D
Ninja, min kissemiss! :D
Milda, mammas konstiga katt xD
Missan, allas lilla sötnos som jag och mamma hittade skrikandes ute på vägen. :)
Alla tre är lika underbara på sitt sätt.
Jag är en riktig djurmänniska. Jag älskar djur. De allra flesta i alla fall :P men katter har alltid haft en speciell plats i hjärtat.
Därför tänkte jag berätta för er om de 3 damerna här hemma som förgyller mina dagar. :)
Ninja- En så söt kissemiss att man kan ju bara dö! Hon är en superkelig, riktigt smart liten tjej. Hon lär sig snabbt. Hon lärde sig till exempel apport väldigt snabbt ;)
Hon kan också öppna dörrar och ordet "nej" kan hon. Utan att man behöver låta sträng eller skrika halsen av sig eller så. Visst, hon lyssnar inte alltid men är hon till exempel påväg till Elias rum där ho inte får vara så behöver man bara säga:
"Ninja.." (hon tittar på en lite oskyldigt) "Nej." .... och så vänder hon om och går. Jätte duktig är hon! :D Jag älskar min lilla kisse! Ninja är en sån otrolig glädjespridare bara. Ni vet *smack*-ljudet när man pussar någon eller pussar i luften, ni vet? Hon kan det också. När hon hör det kommer hon springandes och försöker komma upp i huvudhöjd på en och sen gnuggar hon kurrandes huvudet mot ansiktet på en. Haha, jag vet inte varför hon gör så egentligen.. Kanske upptäckte hon det när jag pussade på mitt ex? Att hon lärde sig att det var en "bra sak"? Haha jag vet inte.. Men söt är hon! :D
Där har ni henne, så som hon trivs bäst!
Milda - Också en himla konstig filur som bor här hos oss hon också.. Hon har jag inte ett så starkt band till.. Kanske för att hon är rätt skygg? Men hon är bra nog rolig alltid! Ni förstår.. Milda.. Hon jamar inte. Hon.. Skriker? Stönar? Kvackar?.. Nej jag vet inte! Ljudet hon gör är bara... UDDA! Jag kan bara inte beskriva det! xD Sen på det så ligger hon alltid extremt konstigt, antingen platt på rygg på golvet så hon ser korsfäst ut, eller så bestämmer hon sig mitt i en rörelse för att antingen tippa framåt eller åt sidan. Alltså dunsar hon ner i golvet så hon ser korsfärst ut (fast med magen på golvet denna gång) eller så dunsar hon åt sidan och brer ut sig och ser extremt fet ut! Konstig katt.. Så väldigt konstigt katt... Hon är även jätte skygg hela tiden, utom när hon precis kommit in, nej nej. Då går det hur bra som helst att knuffas, klösas och hoppa på en för att få uppmärksamhet.
Milda alltså.. xD
Missan - Denna katt är SÅ lurvig, luktar SÅ gott, är SÅ kelig och Så söt!!!! Jäklar vilken söting alltså! Men vi skaffade oss egentligen inte den här katten. Det är en lite rolig historia faktiskt..
Kvällen det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän, bad jag min mamma att komma och hämta mig. Hon hämtade mig och vi kom hem till huset igen vid tolv-tiden på kvällen.
Jag var förstås väldigt, väldigt ledsen och upprörd. Jag grät inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men tankarna var fullt upptagna, TILLS....
Vi kliver ur bilen och hör ett vrål! Ja ni läste rätt - ett VRÅL! Något jävulskt vad det lät! Jag gick till huset för att lämna mina grejer innan vi gick och kollade vad det var som skrek så hemskt, men mamma kunde inte vänta utan sprang i förväg.
Hon hann just så pass ut på vägen så kommer denna lilla söta kattungen och möter oss, 10 veckor gammal var hon och spinkig så nånting! Kissemissen möter upp oss, kastar sig i famnen på oss och gosar upp sig ordentligt mot halsen.
Hon såg så utsvulten ut att vi tog med henne in, hon var jätte hungrig, verkligen, åt upp all mat vi hade nästan xD haha! Vi hittade ägaren men hon skulle flytta så hon ville inte ha igen den lilla sötisen så vi fick behålla henne.
Detta är väldigt roligt för mig just eftersom timingen inte kunde ha varit bättre! Hon fick mig på andra tankar, åtminstonde delvis, mer än om hon inte varit där och hon fanns som där bara. Jätte gosig, söt, fluffig lite kissemiss kröp upp i sängen hos en. Jag hade sällskap precis när jag behövde det som mest och det är verkligen värdefullt!
Min mamma har en katt som heter Milda.
Familjen har en gemensam katt som heter Missan. :)
Förutom dessa har vi en hel hög Chinchillor, en av dom heter Tim och är min alldeles egna. Tim har jag haft i en herrans massa år! :D
Ninja, min kissemiss! :D
Milda, mammas konstiga katt xD
Missan, allas lilla sötnos som jag och mamma hittade skrikandes ute på vägen. :)
Alla tre är lika underbara på sitt sätt.
Jag är en riktig djurmänniska. Jag älskar djur. De allra flesta i alla fall :P men katter har alltid haft en speciell plats i hjärtat.
Därför tänkte jag berätta för er om de 3 damerna här hemma som förgyller mina dagar. :)
Ninja- En så söt kissemiss att man kan ju bara dö! Hon är en superkelig, riktigt smart liten tjej. Hon lär sig snabbt. Hon lärde sig till exempel apport väldigt snabbt ;)
Hon kan också öppna dörrar och ordet "nej" kan hon. Utan att man behöver låta sträng eller skrika halsen av sig eller så. Visst, hon lyssnar inte alltid men är hon till exempel påväg till Elias rum där ho inte får vara så behöver man bara säga:
"Ninja.." (hon tittar på en lite oskyldigt) "Nej." .... och så vänder hon om och går. Jätte duktig är hon! :D Jag älskar min lilla kisse! Ninja är en sån otrolig glädjespridare bara. Ni vet *smack*-ljudet när man pussar någon eller pussar i luften, ni vet? Hon kan det också. När hon hör det kommer hon springandes och försöker komma upp i huvudhöjd på en och sen gnuggar hon kurrandes huvudet mot ansiktet på en. Haha, jag vet inte varför hon gör så egentligen.. Kanske upptäckte hon det när jag pussade på mitt ex? Att hon lärde sig att det var en "bra sak"? Haha jag vet inte.. Men söt är hon! :D
Där har ni henne, så som hon trivs bäst!Milda - Också en himla konstig filur som bor här hos oss hon också.. Hon har jag inte ett så starkt band till.. Kanske för att hon är rätt skygg? Men hon är bra nog rolig alltid! Ni förstår.. Milda.. Hon jamar inte. Hon.. Skriker? Stönar? Kvackar?.. Nej jag vet inte! Ljudet hon gör är bara... UDDA! Jag kan bara inte beskriva det! xD Sen på det så ligger hon alltid extremt konstigt, antingen platt på rygg på golvet så hon ser korsfäst ut, eller så bestämmer hon sig mitt i en rörelse för att antingen tippa framåt eller åt sidan. Alltså dunsar hon ner i golvet så hon ser korsfärst ut (fast med magen på golvet denna gång) eller så dunsar hon åt sidan och brer ut sig och ser extremt fet ut! Konstig katt.. Så väldigt konstigt katt... Hon är även jätte skygg hela tiden, utom när hon precis kommit in, nej nej. Då går det hur bra som helst att knuffas, klösas och hoppa på en för att få uppmärksamhet.
Milda alltså.. xDMissan - Denna katt är SÅ lurvig, luktar SÅ gott, är SÅ kelig och Så söt!!!! Jäklar vilken söting alltså! Men vi skaffade oss egentligen inte den här katten. Det är en lite rolig historia faktiskt..
Kvällen det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän, bad jag min mamma att komma och hämta mig. Hon hämtade mig och vi kom hem till huset igen vid tolv-tiden på kvällen.
Jag var förstås väldigt, väldigt ledsen och upprörd. Jag grät inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men tankarna var fullt upptagna, TILLS....
Vi kliver ur bilen och hör ett vrål! Ja ni läste rätt - ett VRÅL! Något jävulskt vad det lät! Jag gick till huset för att lämna mina grejer innan vi gick och kollade vad det var som skrek så hemskt, men mamma kunde inte vänta utan sprang i förväg.
Hon hann just så pass ut på vägen så kommer denna lilla söta kattungen och möter oss, 10 veckor gammal var hon och spinkig så nånting! Kissemissen möter upp oss, kastar sig i famnen på oss och gosar upp sig ordentligt mot halsen.
Hon såg så utsvulten ut att vi tog med henne in, hon var jätte hungrig, verkligen, åt upp all mat vi hade nästan xD haha! Vi hittade ägaren men hon skulle flytta så hon ville inte ha igen den lilla sötisen så vi fick behålla henne.
Detta är väldigt roligt för mig just eftersom timingen inte kunde ha varit bättre! Hon fick mig på andra tankar, åtminstonde delvis, mer än om hon inte varit där och hon fanns som där bara. Jätte gosig, söt, fluffig lite kissemiss kröp upp i sängen hos en. Jag hade sällskap precis när jag behövde det som mest och det är verkligen värdefullt!
Day 13 - Den här veckan
Den här vecka har jag hunnit med att nästintill göra färdigt spanskan, jag har hunnit med att laga mat till familjen varje dag och bla bla bla.....
Idag hann jag också tänka på något jag saknar. En person, eller snarare.. Alltså, så här var det..
Jag satt i bilen och lyssnade på musik och då helt random så poppade en bild upp i huvudet på mig. En bild på dig, dig och mig när vi fjantade oss till musiken. Haha, jag fnittrar fortfarande åt det!
Din min var alltid lika oslagbar och jag garvade tills jag inte kunde andas. Det var såna lyckliga dagar. Särskilt den dagen.
Men det var längesen. Det var så extremt längesen vi var så, på det viset. Det glömmer jag inte.
Men känslan jag hade just då. I bilen påväg till vår sommarstuga, det är också något jag aldrig kommer att glömma. Jag saknar det så himla mycket. Känslorna som fanns då, lyckan i allt. Hur jag kunde se på dig när du gjorde din allra fulaste grimash och jag älskade dig bara mer för att du vågade vara precis så.
Men det var längesen. When the bad moments outnumber the good, it might be time to say goodbye.
Det är något jag ska ta till vara på nästa gång, för vissa saker kanske går att rädda... Men många gånger gör det inte det. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.
... Men fy tusan vad jag älskar den där känslan! Fy fan vad jag saknar den..
Idag hann jag också tänka på något jag saknar. En person, eller snarare.. Alltså, så här var det..
Jag satt i bilen och lyssnade på musik och då helt random så poppade en bild upp i huvudet på mig. En bild på dig, dig och mig när vi fjantade oss till musiken. Haha, jag fnittrar fortfarande åt det!
Din min var alltid lika oslagbar och jag garvade tills jag inte kunde andas. Det var såna lyckliga dagar. Särskilt den dagen.
Men det var längesen. Det var så extremt längesen vi var så, på det viset. Det glömmer jag inte.
Men känslan jag hade just då. I bilen påväg till vår sommarstuga, det är också något jag aldrig kommer att glömma. Jag saknar det så himla mycket. Känslorna som fanns då, lyckan i allt. Hur jag kunde se på dig när du gjorde din allra fulaste grimash och jag älskade dig bara mer för att du vågade vara precis så.
Men det var längesen. When the bad moments outnumber the good, it might be time to say goodbye.
Det är något jag ska ta till vara på nästa gång, för vissa saker kanske går att rädda... Men många gånger gör det inte det. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.
... Men fy tusan vad jag älskar den där känslan! Fy fan vad jag saknar den..
Something random
Sandra för typ 3 år sen :P
SANDRA HUMOR! :D xD hahaha garvar alltid åt dom där!
Ny
Ny
Något av det drygaste jag gjort!! :S Sådär spenderade jag min alla hjärtansdag, yaaay... ^^
Barn-Sandra :)
HUMOR IGEN! :D
Day 12 - Min bästa vän
Du.. Denna var faktiskt jävligt svårt för mig.. Men det måste nog bara bli Samira!
Jag och Samira kan vara utan varandra läääänge men ändå när vi ses är hon en precis lika underbar människa som alltid! Samira och jag har känt varandra sen vi var pytte små, typ 3-4 år var jag första gången jag såg henne.
Min mamma pekade på Samira och hennes Mamma Solveig och sa att jag och Samira nog skulle kunna ha roligt ihop.
Jag bestämde mig för att se efter ifall hon hade rätt i det så jag satte efter Samira och Solveig och började ropa,
" MIRAA, AMIRAAA, SAMIRAAAAAAA!!!"
Hon hade ju såklart ingen aning om vem jag var, men jag fick med henne i alla fall och från den dagen började vi sova över hos varandra och hade riktigt roligt i några år!
Tyvärr växte vi ifrån varandra och pratade inte igen förren hon gick i nian och jag i åttan. Vi blev inte närmare vänner då ändå utan det dröjde tills det att jag flyttade till stan (där hon bodde med sin pappa) innan vi började umgås mer. Just då umgicks vi lite hela tiden, jag for dit och hon sov över hos mig lite nu och då.
Nu har hon dock bott i Örebro ett år och nu är hon i Indien och hjälper till som det lilla helgon hon är.... och jag saknar henne skadat mycket!
Världens finaste människa, verkligen! Alla gör vi misstag då och då, ingen är perfekt liksom. Men en sak jag vet med all säkerhet är att Samira alltid gör det hon tror är rätt. Hon följer sitt hjärta som man brukar säga.
Jag älskar dig lilla snutteplutt! :]
Jag och Samira kan vara utan varandra läääänge men ändå när vi ses är hon en precis lika underbar människa som alltid! Samira och jag har känt varandra sen vi var pytte små, typ 3-4 år var jag första gången jag såg henne.
Min mamma pekade på Samira och hennes Mamma Solveig och sa att jag och Samira nog skulle kunna ha roligt ihop.
Jag bestämde mig för att se efter ifall hon hade rätt i det så jag satte efter Samira och Solveig och började ropa,
" MIRAA, AMIRAAA, SAMIRAAAAAAA!!!"
Hon hade ju såklart ingen aning om vem jag var, men jag fick med henne i alla fall och från den dagen började vi sova över hos varandra och hade riktigt roligt i några år!
Tyvärr växte vi ifrån varandra och pratade inte igen förren hon gick i nian och jag i åttan. Vi blev inte närmare vänner då ändå utan det dröjde tills det att jag flyttade till stan (där hon bodde med sin pappa) innan vi började umgås mer. Just då umgicks vi lite hela tiden, jag for dit och hon sov över hos mig lite nu och då.
Nu har hon dock bott i Örebro ett år och nu är hon i Indien och hjälper till som det lilla helgon hon är.... och jag saknar henne skadat mycket!
Världens finaste människa, verkligen! Alla gör vi misstag då och då, ingen är perfekt liksom. Men en sak jag vet med all säkerhet är att Samira alltid gör det hon tror är rätt. Hon följer sitt hjärta som man brukar säga.
Jag älskar dig lilla snutteplutt! :]
Day 11 - Platser jag besökt
Ursäkta.. Men detta känna jävligt tråkigt att blogga om, eller? SÅ jag gör det kort så att jag snart kan börja blogga om mina vanliga grejer igen, okej? :D
Jag har varitlite varstans i Sverige, huvudmålet har varit sthlm och gbg men på mina resor till dessa ställen stannades det av på en jämarns massa andra platser.. Så en massa ställen därimellan.. :P
Sen utomlands så är det Turkiet... och Finland... ifall det räknas (?)..
MEN JAG ÄLSKADE TURKIET!!!! :D Om nu någon skulle a lyckats missa det.. Nej ursch vilket dödligt tråkigt inlägg alltså... Sowwy.. :]
Ärsch, lägger ut bilder nu och håller käft istället. :) ok?
Jag har varitlite varstans i Sverige, huvudmålet har varit sthlm och gbg men på mina resor till dessa ställen stannades det av på en jämarns massa andra platser.. Så en massa ställen därimellan.. :P
Sen utomlands så är det Turkiet... och Finland... ifall det räknas (?)..
MEN JAG ÄLSKADE TURKIET!!!! :D Om nu någon skulle a lyckats missa det.. Nej ursch vilket dödligt tråkigt inlägg alltså... Sowwy.. :]
Ärsch, lägger ut bilder nu och håller käft istället. :) ok?
day 10 - det här hade jag på mig idag
Förlåååååt.. Orkar bara INTE lägga ut bilder.. xD haha men..
Jag hade på mig en grå t-shirt med tryck på, svart jeans, blåa sockar och grå tjocksockar, svarta trosor och svart bh, utförligt enough for ya? XD
Jag hade på mig en grå t-shirt med tryck på, svart jeans, blåa sockar och grå tjocksockar, svarta trosor och svart bh, utförligt enough for ya? XD
Day 9 - Min favorit-födelsedag
Lite svårt det där... Jag älskade ju min present förra året, en resa liksom :P men själva dagen sög. Kvällen till den sög och var faktiskt en av de jobbigaste, mest destruktiva dagarna/nätterna i mitt liv. Trodde aldrig att någon skulle säga sådana saker till mig som jag fick höra då, och det har jag svårt att glömma. Så förra födelsedagen är präglat mer av känslor från de händelserna än den faktiska resan.
MEN, jag kommer faktiskt ihåg en födelsedag från när jag var liten. Vi var på it-centrum och spelade dataspel först i någon timme, sen blev det massa gottis med milkshake och tårta, sen mimnns jag att vi for iväg till Abborrtjärn och badade där till kvällen. När vi kom hem sen jag och kompisarna jag hade då så satte vi oss och spelade brädspel, drack bål, åt chips och godis, lyssnade på musi, dansade och hade oss och så bestämde vi oss i sista stund innan vi skulle lägga oss att vi skulle ha ett pyjamas/sitta-uppe-hela-natten-party! Fy fasiken vad roligt det var! Minns att vi smög oss ut klockan fyra på natten och kutade runt, dock så lyckades en killes mamma vara vaken (udda!) den tiden så hon kom på oss och plockade med sin sin son hem och så blev vi iväg schasade.. xD hahaha det sög dock.. Men själva den dagen var skit kul! :D
Det är ju trots allt vad man GÖR på sin födelsedag som man kommer ihåg, inte presenterna. :)
MEN, jag kommer faktiskt ihåg en födelsedag från när jag var liten. Vi var på it-centrum och spelade dataspel först i någon timme, sen blev det massa gottis med milkshake och tårta, sen mimnns jag att vi for iväg till Abborrtjärn och badade där till kvällen. När vi kom hem sen jag och kompisarna jag hade då så satte vi oss och spelade brädspel, drack bål, åt chips och godis, lyssnade på musi, dansade och hade oss och så bestämde vi oss i sista stund innan vi skulle lägga oss att vi skulle ha ett pyjamas/sitta-uppe-hela-natten-party! Fy fasiken vad roligt det var! Minns att vi smög oss ut klockan fyra på natten och kutade runt, dock så lyckades en killes mamma vara vaken (udda!) den tiden så hon kom på oss och plockade med sin sin son hem och så blev vi iväg schasade.. xD hahaha det sög dock.. Men själva den dagen var skit kul! :D
Det är ju trots allt vad man GÖR på sin födelsedag som man kommer ihåg, inte presenterna. :)
Day 8 - I min handväska
Haha här kommer en lista bara för att göra det enkelt! ;)
Batterier
p-piller
tändare
headset
smink
plåster
tampisar
hårspray
kam
medicin
busskort
och
vantar!
Batterier
p-piller
tändare
headset
smink
plåster
tampisar
hårspray
kam
medicin
busskort
och
vantar!
Day 7 - Ett ögonblick
Ett minne från några år tillbaka. Ska skriva det som om det var då, så att ni blir riktigt insatta i mina känslor och hur jag kommer ihåg det tillfället. :)
- Jag är jätte sen, förlåt men jag måste verkligen fara nu!
Han var så fin, han såg så fin ut i sina kläder. Han skulle köra moped hem.
Från moppen gav han mig en släng kyss, drog hjälmen över huvudet, startade, vinkade och försvann.
Jag vet inte vad som var annorlunda den här gången, men en längtan for över mig.
En saknad jag inte kunde förklara.
Med sug i blicken stirrade jag länge och väl, ända tills jag inte kunde höra mopedens skärande ljud mera.
Jag gick in igen och stängde dörren. Jag släpande mig ungefär två steg innanför dörren till trappen.
Jag satte mig med en duns ner på ett av de nedersta trappstegen, slängde en längtande blick mot dörren och så kom tårarna. Irriterad blinkade jag bort de envisa vattnet som om och om igen fyllde upp i ögonen. Jag försökte rycka upp mig utan större framgång. Det finns ingen grund till den här saknaden! tänkte jag. Jag försökte förstå mina känslor men det gick inte, jag förstod inte alls. Jag kände mig ledsen trots de undrabara dagar som gått.
Jag kunde liksom inte hjälpa det, saknaden rev i mig, som om jag aldrig skulle se honom igen.
- Sandra! Det står en moped ute på gården! Mammas röst trängde sakta genom töcknet av tankar jag befann mig i, dimman jag glidit in i. Till slut förstod jag vad hon sagt.
Hjärtat slog ett extra slag och jag sprang till dörren, slängde upp den och sprang ut. Där stod han. Han lade ner hjälmen på backen, vände sig om och såg mig.
Ett leende letade sig fram och hela han sken upp, plötsligt spratt han till och sprang fram till mig och höll om mig.
Nära, nära.
Nästan krampaktigt höll jag om honom också och de förrädiska tårarna letade sig fram och banade denna gång väg över mina kinder i ljusa fåror.
- Fan, jag kunde inte åka! Jag började sakna dig så jävla mycket så jag var tvungen att vända om och hålla om dig lite till! han log sådär underbart busigt som bara han kunde.
Han höll mig inte så hårt längre utan sköt mig ifrån sig och höll mitt huvud mellan händerna.
- Men älskling, du gråter ju!
Han strök bort tårarna och kysste mig, om och om igen tills inga tårar rann mer. Han lutade sig tillbaka än en gång för att se på mig. Den här gången såg jag att även han hade tårfyllda ögon. Han log, kysste mig igen, höll mig tätt intill sig i en hård omfamning och gav mig den här gången ett ordentligt avsked.
Han älskade mig. Jag älskade honom.
Inget annat än lycka bodde i min kropp.
Detta var ett ögonblick för ruskigt länge sen. Men det är ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma heller. :)
- Jag är jätte sen, förlåt men jag måste verkligen fara nu!
Han var så fin, han såg så fin ut i sina kläder. Han skulle köra moped hem.
Från moppen gav han mig en släng kyss, drog hjälmen över huvudet, startade, vinkade och försvann.
Jag vet inte vad som var annorlunda den här gången, men en längtan for över mig.
En saknad jag inte kunde förklara.
Med sug i blicken stirrade jag länge och väl, ända tills jag inte kunde höra mopedens skärande ljud mera.
Jag gick in igen och stängde dörren. Jag släpande mig ungefär två steg innanför dörren till trappen.
Jag satte mig med en duns ner på ett av de nedersta trappstegen, slängde en längtande blick mot dörren och så kom tårarna. Irriterad blinkade jag bort de envisa vattnet som om och om igen fyllde upp i ögonen. Jag försökte rycka upp mig utan större framgång. Det finns ingen grund till den här saknaden! tänkte jag. Jag försökte förstå mina känslor men det gick inte, jag förstod inte alls. Jag kände mig ledsen trots de undrabara dagar som gått.
Jag kunde liksom inte hjälpa det, saknaden rev i mig, som om jag aldrig skulle se honom igen.
- Sandra! Det står en moped ute på gården! Mammas röst trängde sakta genom töcknet av tankar jag befann mig i, dimman jag glidit in i. Till slut förstod jag vad hon sagt.
Hjärtat slog ett extra slag och jag sprang till dörren, slängde upp den och sprang ut. Där stod han. Han lade ner hjälmen på backen, vände sig om och såg mig.
Ett leende letade sig fram och hela han sken upp, plötsligt spratt han till och sprang fram till mig och höll om mig.
Nära, nära.
Nästan krampaktigt höll jag om honom också och de förrädiska tårarna letade sig fram och banade denna gång väg över mina kinder i ljusa fåror.
- Fan, jag kunde inte åka! Jag började sakna dig så jävla mycket så jag var tvungen att vända om och hålla om dig lite till! han log sådär underbart busigt som bara han kunde.
Han höll mig inte så hårt längre utan sköt mig ifrån sig och höll mitt huvud mellan händerna.
- Men älskling, du gråter ju!
Han strök bort tårarna och kysste mig, om och om igen tills inga tårar rann mer. Han lutade sig tillbaka än en gång för att se på mig. Den här gången såg jag att även han hade tårfyllda ögon. Han log, kysste mig igen, höll mig tätt intill sig i en hård omfamning och gav mig den här gången ett ordentligt avsked.
Han älskade mig. Jag älskade honom.
Inget annat än lycka bodde i min kropp.
Detta var ett ögonblick för ruskigt länge sen. Men det är ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma heller. :)
Day 6 - Mina syskon
Detta kommer jag att få uppdatera när jag kommer hem igen eftersom vi ska till mormor och morfar nu. Min Morfar som förresten heter Edolf, fyller år idag.
Till detta tillfälle har jag därför gjort min specialre, en efterrätt! Yay xD Jag åkerkommer om det i nästa inlägg. :)
Nej nu måste jag som kila... Men jag skriver lite "stödord" om mina syskon så länge! ;)
Elias: Snäll, datanörd, romantiker & mattesnille
Nej nu måste jag som kila... Men jag skriver lite "stödord" om mina syskon så länge! ;)
Elias: Snäll, datanörd, romantiker & mattesnille
Jasmine: Envis, tjurskallig, filosof & drömmare
Robin: Datanörd, gullig, snäll & generös
Day 5 - Vad är kärlek?
Svårt.. Men kärlek är väl en djup känsla av tillgivenhet? Att beskriva kärlek känns nästan omöjligt. Känslan, eller upplevelsen av kärlek kan ju kännas olika från gång till gång som man känner kärlek och vad objektet för kärleken är. Det kan ju vara en person men det kan även vara en sak eller något man gör, man kan känna kärlek till en hund eller katt. Dessutom älskar du ju din familj också, eller hur? Nåja, de flesta gör det i alla fall.
I mitt huvud är det skillnad på att vara Kär och att känna Kärlek. Skillnad på kärlek och att vara kär alltså.
Dessa två kan såklart kombineras, i en parrelation till exempel. Eller ja, är man kär i någon och man blir tillsammans så tror jag att kärlek växer fram,, ibland jätte fort och ibland tar det längre tid, men kärlek för mig är en djupare känsla. Jag har en ordning liksom. ;)
1. Attraktion
2. Förälskelse
3. Kär
4. Kärlek
I den ordningen kommer känslorna. Jag tror alltså INTE på något sätt på "kärlek vid första ögonkastet".. Strunt prat! Jibberish!
Men jag tror att man kan dras till en annan människa första gången man träffas och jag tror då att detta är en kombination av attraktion till utseendet och att den personen har den typ av kemi eller "lukt" som vissa kallar det, som man gillar och som framkallar känslor som kan förvirras med kärlek. Den där pirrande känslan behöver inte vara kärlek, det kan helt enkelt vara kemi. Din kropp reagerar på den andres och din kropp försöker visa dig att ni passar ihop, kemi mässigt alltså.
Det är vad jag tror.
Jag tror att man OMÖJLIGT kan veta ifall man verkligen passar ihop vid första ögonkastet. Du känner inte människan! Man kanske dras till varandra på ett starkt vis men det behöver inte nödvändigtvis finnas mer än så där. Det vet man inte. Kanske är man "självfränder" men chansen är liten. Det är vad jag tror.
Men tillbaka till ämnet, - Kärlek.
Kärlek ser jag som en djupare känsla. Något man känner för en person man tycker väldigt mycket om, som man passar bra ihop med, personligheterna klickar, man förstår varandra, man finns där för varandra etc.. Såna där grejer är kärlek för mig. Kärlek är en djup tillgivenhet, man önskar personen bara det allra, allra bästa. Kärlek är somewhat osjälvisk, men svartsjuka eller sorg över att splittras av en eller annan anledning visar också på kärlek. Det kan tyckas själviskt att kanske be din bästa vän i hela världen att inte flytta, eller din partner, vilket det också är. Men det egot grundar sig också i kärlek.
Kärlek i en parrelation tror jag skiljer sig ganska mycket från kärlek till andra människor eller saker eller vad du vill. Inte så att det är sämre på något vis, men man blir så involverad i varandras liv, man blir den trygga hamnen för sin partner vilket sätter ett särskilt stort ansvar.
Kärlek till vänner och familj tror jag dock kan vara minst lika stor om inte större i många fall. Kärlek går som inte att beskriva riktigt..
Men de människor jag känner kärlek för bryr jag mig om på ett otroligt plan. Lider de så lider jag, det gör ont i mig för deras skull. Har de det svårt så gör jag mitt allra yttersta för att hjälpa till och se till så att det löser sig.
Till exempel så stänger jag aldrig av mobilen på nätterna och det är inte ovanligt att man får samtal. Det är bara att vakna och svara det! Men jag har ingenting emot det för min första prioritering är ändå personen som mår dåligt. Det är ett mått för kärlek hos mig.
När jag själv inte står över dem. När jag känner att andra personer kan prioriteras över mig själv när det krävs utan att jag på något sät känner mig åsidosatt. De är min prioritering.
Det är kärlek för mig.
I mitt huvud är det skillnad på att vara Kär och att känna Kärlek. Skillnad på kärlek och att vara kär alltså.
Dessa två kan såklart kombineras, i en parrelation till exempel. Eller ja, är man kär i någon och man blir tillsammans så tror jag att kärlek växer fram,, ibland jätte fort och ibland tar det längre tid, men kärlek för mig är en djupare känsla. Jag har en ordning liksom. ;)
1. Attraktion
2. Förälskelse
3. Kär
4. Kärlek
I den ordningen kommer känslorna. Jag tror alltså INTE på något sätt på "kärlek vid första ögonkastet".. Strunt prat! Jibberish!
Men jag tror att man kan dras till en annan människa första gången man träffas och jag tror då att detta är en kombination av attraktion till utseendet och att den personen har den typ av kemi eller "lukt" som vissa kallar det, som man gillar och som framkallar känslor som kan förvirras med kärlek. Den där pirrande känslan behöver inte vara kärlek, det kan helt enkelt vara kemi. Din kropp reagerar på den andres och din kropp försöker visa dig att ni passar ihop, kemi mässigt alltså.
Det är vad jag tror.
Jag tror att man OMÖJLIGT kan veta ifall man verkligen passar ihop vid första ögonkastet. Du känner inte människan! Man kanske dras till varandra på ett starkt vis men det behöver inte nödvändigtvis finnas mer än så där. Det vet man inte. Kanske är man "självfränder" men chansen är liten. Det är vad jag tror.
Men tillbaka till ämnet, - Kärlek.
Kärlek ser jag som en djupare känsla. Något man känner för en person man tycker väldigt mycket om, som man passar bra ihop med, personligheterna klickar, man förstår varandra, man finns där för varandra etc.. Såna där grejer är kärlek för mig. Kärlek är en djup tillgivenhet, man önskar personen bara det allra, allra bästa. Kärlek är somewhat osjälvisk, men svartsjuka eller sorg över att splittras av en eller annan anledning visar också på kärlek. Det kan tyckas själviskt att kanske be din bästa vän i hela världen att inte flytta, eller din partner, vilket det också är. Men det egot grundar sig också i kärlek.
Kärlek i en parrelation tror jag skiljer sig ganska mycket från kärlek till andra människor eller saker eller vad du vill. Inte så att det är sämre på något vis, men man blir så involverad i varandras liv, man blir den trygga hamnen för sin partner vilket sätter ett särskilt stort ansvar.
Kärlek till vänner och familj tror jag dock kan vara minst lika stor om inte större i många fall. Kärlek går som inte att beskriva riktigt..
Men de människor jag känner kärlek för bryr jag mig om på ett otroligt plan. Lider de så lider jag, det gör ont i mig för deras skull. Har de det svårt så gör jag mitt allra yttersta för att hjälpa till och se till så att det löser sig.
Till exempel så stänger jag aldrig av mobilen på nätterna och det är inte ovanligt att man får samtal. Det är bara att vakna och svara det! Men jag har ingenting emot det för min första prioritering är ändå personen som mår dåligt. Det är ett mått för kärlek hos mig.
När jag själv inte står över dem. När jag känner att andra personer kan prioriteras över mig själv när det krävs utan att jag på något sät känner mig åsidosatt. De är min prioritering.
Det är kärlek för mig.
Day 4 - Det här åt jag idag
Okej... Än så länge har jag inte ätit något annat än
Spaghetti Carbonara och druckit en massa vatten och en kopp thé! :)
meeeeen... Jag kan fylla på under dagen! ;)
Spaghetti Carbonara och druckit en massa vatten och en kopp thé! :)
meeeeen... Jag kan fylla på under dagen! ;)
Day 3 - Mina Föräldrar
Mina föräldrar heter Jim och Helén. Jag får dock inte bjuda på en bild av dom eftersom särskilt mammsen inte gillar att bli utlagd på internet där vem som helst kan stjäla bilderna.. :P
Men i alla fall, min pappa är en kontorsnisse på dagarna och när han kommer hem är det han och jag som lagar mat. Ibland jag själv och ibland han själv. Det är olika. :) Han och jag är i alla fall de enda i familjen som faktiskt tycker om att laga mat så det hamnar på vår lott. Pappa och jag har gått Yoga-kurser tillsammans, jag slutade dock men han fortsätter.
Pappa har diskbråck, men han klarar av det bara fint ändå! Kanske inte riktigt lika smidig eller aktiv som alla andra men fortfarande förvånansvärt bra. :) Min pappa är bland det envisaste som finns på denna jord och är en typiskt karl med ett relativt skört ego. Men snäll är han min pappa!
Han är en sån som gärna överaskar och gör en glad, ibland med små presenter, ibland med en utflykt och ibland kan han slagit till med något stort. Han är dessutom riktigt duktig på överaskningar för allt som ofast är det något man faktiskt behöver eller verkligen ville ha. Det är inte något värdelöst skräp som hamnar längst in i garderoben inte. Pappa har också alltid sett till att vi ska få det bästa av det bästa. I alla fall så långt vi har råd. Ibland blir det kanske inte riktigt det bästa men det är i alla fall det/den han trodde skulle vara den bästa så inga köp görs utifrån det billigaste, utan det ska hålla också. Det är pappas filosofi med allt, kvalité. Allt ska hålla hög kvalité och får därför hellre kosta lite för att det ska hålla längre. på så sätt tjänar man på det i slutändan menar pappa. :)
Detta gör pappa glad:
Att göra andra människor glada
CHIPS (!!!!)
Spel
Sociala händelser
Goda drinkar
Teknik (män växer aldrig ifrån sina leksaker)
"a sense of accomplishment" självuppfyllelse
Uppmärksamhet ( visst alla gillar det, men pappa trivs verkligen när folk intresserar sig för honom )
Kundalini yoga
Att dra "pappa-skämt"
Min mamma är en riktigt gullig liten varelse.. och ja, hon är liten. Min mamma har sina naiva stunder men har så länge jag kan minnas alltid stått för den hon är. Hon skulle aldrig backa eller låtsas vara någon annan bara för att göra andra nöjda. Hon är den hon är och även om hon kanske inte trycker upp det i ansiktet på folk så står hon stadigt fast vid det. Min mamma älskar diskussioner, särskilt när det komemr till religion och andlighet, hon kan babbla i TIMMAR! Jag lovar, det är INTE en överdrift! Hon är överhuvudtaget väldigt nyfiken av sig både på andra människor och livet i säg, livshungrig som man brukar säga. Hon är väldigt ambitiös och driven och ger inte upp i första taget. Även hon är envis som en åsna men hon är kanske lite bättre på att "Agree to disagree" än vad pappa är. Min mamma har i min uppväxt varit väldigt busig och livlig och jagat runt mig och mina vänner på gården när vi lekt tjuv och polis, hu vad läskigt det var! Hon är väldigt aktiv och tycker om att använda kroppen till det ena och det andra, trädgårdsarbete, träning, busa... :) Hon är rolig och min mamma, med en otroligt fräck humor och få gränser är hon riktigt festlig! :D
Min mamma är som jag sa lite naiv ibland, kanske inte lika mycket nu som förut men hon har fortfarande ett sätt att se det bästa i människor. Kommer jag hem och berättar om någon elaking på skolan så säger hon
" ååh... Vad dåligt han/hon måste må... Undrar vad som gör att han/hon mår dåligt.. Kan inte ha det lätt, stackaren.."
Lite irriterande, eller hur? Men samtidigt har jag beundrat henne för det. Ingen är bara elak utan något har gått snett i deras liv, det är inte deras fel att de beter sig som det gör även fast beteendet inte gillas. Det är ett starkt synesätt tycker jag. För jag tror verkligen att sårbarhet, naivitet och styrka kan vara samma sak. Att kunna se världen på ett sätt som så få andra gör och som de skulle kalla "naivt" tycker jag är en styrka. Det ska mycket till för att inte bli bitter på världen och dess grymhet.
Detta gör mamma glad:
Igen, a sense of accomplishment, självuppfyllelse, att uppnå något, klara av något.. vara påväg mot ett mål..
Riktigt bra superhjälte-filmer
Cashew nötter
Lakrits
CHOCKLAD
Djur, särskilt katter
Att retas med någon som kan retas tillbaka och tjivas lite
Fynd, rea och sånt som är riktigt prisvärt
Bejewled (?)
Dansa (Särskilt när det inte är helt seriöst)
Men i alla fall, min pappa är en kontorsnisse på dagarna och när han kommer hem är det han och jag som lagar mat. Ibland jag själv och ibland han själv. Det är olika. :) Han och jag är i alla fall de enda i familjen som faktiskt tycker om att laga mat så det hamnar på vår lott. Pappa och jag har gått Yoga-kurser tillsammans, jag slutade dock men han fortsätter.
Pappa har diskbråck, men han klarar av det bara fint ändå! Kanske inte riktigt lika smidig eller aktiv som alla andra men fortfarande förvånansvärt bra. :) Min pappa är bland det envisaste som finns på denna jord och är en typiskt karl med ett relativt skört ego. Men snäll är han min pappa!
Han är en sån som gärna överaskar och gör en glad, ibland med små presenter, ibland med en utflykt och ibland kan han slagit till med något stort. Han är dessutom riktigt duktig på överaskningar för allt som ofast är det något man faktiskt behöver eller verkligen ville ha. Det är inte något värdelöst skräp som hamnar längst in i garderoben inte. Pappa har också alltid sett till att vi ska få det bästa av det bästa. I alla fall så långt vi har råd. Ibland blir det kanske inte riktigt det bästa men det är i alla fall det/den han trodde skulle vara den bästa så inga köp görs utifrån det billigaste, utan det ska hålla också. Det är pappas filosofi med allt, kvalité. Allt ska hålla hög kvalité och får därför hellre kosta lite för att det ska hålla längre. på så sätt tjänar man på det i slutändan menar pappa. :)
Detta gör pappa glad:
Att göra andra människor glada
CHIPS (!!!!)
Spel
Sociala händelser
Goda drinkar
Teknik (män växer aldrig ifrån sina leksaker)
"a sense of accomplishment" självuppfyllelse
Uppmärksamhet ( visst alla gillar det, men pappa trivs verkligen när folk intresserar sig för honom )
Kundalini yoga
Att dra "pappa-skämt"
Min mamma är en riktigt gullig liten varelse.. och ja, hon är liten. Min mamma har sina naiva stunder men har så länge jag kan minnas alltid stått för den hon är. Hon skulle aldrig backa eller låtsas vara någon annan bara för att göra andra nöjda. Hon är den hon är och även om hon kanske inte trycker upp det i ansiktet på folk så står hon stadigt fast vid det. Min mamma älskar diskussioner, särskilt när det komemr till religion och andlighet, hon kan babbla i TIMMAR! Jag lovar, det är INTE en överdrift! Hon är överhuvudtaget väldigt nyfiken av sig både på andra människor och livet i säg, livshungrig som man brukar säga. Hon är väldigt ambitiös och driven och ger inte upp i första taget. Även hon är envis som en åsna men hon är kanske lite bättre på att "Agree to disagree" än vad pappa är. Min mamma har i min uppväxt varit väldigt busig och livlig och jagat runt mig och mina vänner på gården när vi lekt tjuv och polis, hu vad läskigt det var! Hon är väldigt aktiv och tycker om att använda kroppen till det ena och det andra, trädgårdsarbete, träning, busa... :) Hon är rolig och min mamma, med en otroligt fräck humor och få gränser är hon riktigt festlig! :D
Min mamma är som jag sa lite naiv ibland, kanske inte lika mycket nu som förut men hon har fortfarande ett sätt att se det bästa i människor. Kommer jag hem och berättar om någon elaking på skolan så säger hon
" ååh... Vad dåligt han/hon måste må... Undrar vad som gör att han/hon mår dåligt.. Kan inte ha det lätt, stackaren.."
Lite irriterande, eller hur? Men samtidigt har jag beundrat henne för det. Ingen är bara elak utan något har gått snett i deras liv, det är inte deras fel att de beter sig som det gör även fast beteendet inte gillas. Det är ett starkt synesätt tycker jag. För jag tror verkligen att sårbarhet, naivitet och styrka kan vara samma sak. Att kunna se världen på ett sätt som så få andra gör och som de skulle kalla "naivt" tycker jag är en styrka. Det ska mycket till för att inte bli bitter på världen och dess grymhet.
Detta gör mamma glad:
Igen, a sense of accomplishment, självuppfyllelse, att uppnå något, klara av något.. vara påväg mot ett mål..
Riktigt bra superhjälte-filmer
Cashew nötter
Lakrits
CHOCKLAD
Djur, särskilt katter
Att retas med någon som kan retas tillbaka och tjivas lite
Fynd, rea och sånt som är riktigt prisvärt
Bejewled (?)
Dansa (Särskilt när det inte är helt seriöst)
Dag 2 - Min första kärlek
Det är lite svårt att förklara den första kärleken. Men jag måste nog ändå säga att min absolut första riktiga kärlek var Christoffer Daniel Simon Eriksson. Jag har tyvärr ingen bild på honom.. Eller jo förresten, på hans mage.. xD haha ni vet lite fjortis som man var så var magmuskler en Big Deal.. xD
Men ja, världens sötaste! Jag har idoliserat honom länge nu dock... Vet inte riktigt hur realistisk min uppfattning om honom är egentligen.. När man är kär ser man ju allt ur kärlekens ögon, ingenting är dåligt. Han var perfekt min Chrille.
Tycker jag nu i alla fall... xD haha sa jag att han var idoliserad? Nej men anledningen till att han blivit en så stor "idol" för mig är just för att han hjälpte mig igenom mycket, tålmodig, snäll och förstående. När man trodde sig få skäll för att man betedde sig konstigt så försökte han istället hjälpa till och förstå. Christoffer var total trygghet för mig. Han flyttade till Australien, det hade han och Nicke planerat in, datum och allt redan innan jag ens träffade Chrille. Han sa att han kunde skippa det och stanna, men jag tyckte att vi hade känt varandra för kort tid och jag skulle inte kunna leva med att han skippade sin stora dröm för min skull. Jag var så pass ung dessutom vilket jag också tänkte på, det var inte alls säkert att vi skulle kunna hålla ihop och då hade jag ju förstört för honom förgäves. Det gick inte an! Jag var ledsen ett bra tag men sen träffade jag Didrik som även han hade det där fina tålamodet, vi blev tillslut tillsammans.
Vi är riktigt bra vänner dock. Det har vi varit ända sen vi skiljdes åt. Han hör av sig nu och då och varje gång blir jag lika lugn. Hans röst får ner mig på jorden igen och jag känner mig lugn och trygg.
Nicke är tillbaka i Sverige lite nu och då och flyttar runt den lilla backpackern :P haha men vi har träffats oftare än Chrille och jag så jag skulle nog vilja påstå att Nickepicke är det mest konkreta jag tagit med mig från det förhållandet. :)
Kärlek är bra underbart ibland!
Men ja, världens sötaste! Jag har idoliserat honom länge nu dock... Vet inte riktigt hur realistisk min uppfattning om honom är egentligen.. När man är kär ser man ju allt ur kärlekens ögon, ingenting är dåligt. Han var perfekt min Chrille.
Tycker jag nu i alla fall... xD haha sa jag att han var idoliserad? Nej men anledningen till att han blivit en så stor "idol" för mig är just för att han hjälpte mig igenom mycket, tålmodig, snäll och förstående. När man trodde sig få skäll för att man betedde sig konstigt så försökte han istället hjälpa till och förstå. Christoffer var total trygghet för mig. Han flyttade till Australien, det hade han och Nicke planerat in, datum och allt redan innan jag ens träffade Chrille. Han sa att han kunde skippa det och stanna, men jag tyckte att vi hade känt varandra för kort tid och jag skulle inte kunna leva med att han skippade sin stora dröm för min skull. Jag var så pass ung dessutom vilket jag också tänkte på, det var inte alls säkert att vi skulle kunna hålla ihop och då hade jag ju förstört för honom förgäves. Det gick inte an! Jag var ledsen ett bra tag men sen träffade jag Didrik som även han hade det där fina tålamodet, vi blev tillslut tillsammans.
Vi är riktigt bra vänner dock. Det har vi varit ända sen vi skiljdes åt. Han hör av sig nu och då och varje gång blir jag lika lugn. Hans röst får ner mig på jorden igen och jag känner mig lugn och trygg.
Nicke är tillbaka i Sverige lite nu och då och flyttar runt den lilla backpackern :P haha men vi har träffats oftare än Chrille och jag så jag skulle nog vilja påstå att Nickepicke är det mest konkreta jag tagit med mig från det förhållandet. :)
Kärlek är bra underbart ibland!
These were the moments I was thinking that heaven must exist, and these were the moments I realized hell exists on earth
Day 1 - Bild på mig och 15 intressanta fakta
Intressant fakta
1. Jag skär mat med fler än en komponent i lika många delar. T.ex skär jag köttet i lika många delar som det finns pommes etc.. :P
2. Ibland får mina ögon ryck så jag siter och blinkar och kniper ihop ögonen jätte hårt hela tiden i någon dag xD detta kallade mina föräldrar för "koögon" av någon anledning xD
3. Jag dricker thé varenda dag! Pepparmint är favoriten! :)
4. Jag älskar att träna! Jag är skadat lat och gör inte mer än jag måste i övrigt men när det kommer till träning tar jag ut mig totalt!
5. När jag var 3 år gammal hade jag utvecklat en förkärlek för matlagningsprogram och såg det jämt. Försökte mamma och pappa byta till Bamse var jag inte nådig!
6. Förutom matlagning så tittade jag även på opera... Jag såg opera fram tilld et att jag gick sexan kanske. Nu menar jag alltså inte talkshown utan OPERA.. (A) Udda unge var jag... :P
7. Jag älskar att klättra i träd! Jag har alltid älskat naturen, mest för alla "äventyr" mn fantasifulla hjärna hitta på! :)
8. Jag läser mycket. När jag var typ 12 fick jag Margit Sandemos Sagan om Isfolket, en bokserie på 47 böcker. Jag läste ut det pinsamt snabbt!
9. Jag skrattar minst lika mycket när jag ser komediserier med någon som när jag ser själv. Ni vet: "HAHAHAHA, HÖRDE DU DET DÄR? ÅH JAG DÖÖÖR! HAHAHAHA!", ser mig omkring och inser att jag är ensam "..." glor envist på skärmen igen och skämms i tystnad.
10. Identifierar mig med musik. Musik är jag. Musik, låttexter och hela låten är mitt liv. Jag identifierar mig med det. Det är som en dagbok man inte behöver skriva själv. Jag älskar musik!
11. Jag har alltid fått höra hur mycket folk beundrar mig. Min styrka, mentalt. Men egentligen är jag inte så stark. Jag är nog bräckligare än man kan tro. T.ex innan Nicke kände mig ordentligt skojade han lite för mycket med mig. En gång blev jag ledsen och min dåvarande pojkvän Christoffer pratade med honom i köket och Nicke kunde inte tro det. "Va, Sandra? Nää.. Hon är immun! Hon kan inte bli ledsen." Chockerad var han när han insåg att jag visst inte var så tuff som jag försökte få alla att tro att jag var.
12. Estrellas grillchips och pepparchips tillsammans med Ben och Jerrys cookie dough och strawberry cheesecake är universums absolut GOOOODASTE "ätbarheter" (?) :D
13. Jag är den hopplösa romantikern personifierad! Jag önskar att mitt kärleksliv var som en romantiskkomedi. Jag är en total sucker för romantik och ge mig lite komplimanger så faller jag som en fura! Nej inte riktigt kanske.. Men romantik lever jag på länge! Ett gulligt sms sparar jag och läser om och om igen i någon vecka och är verkligen löjligt super lycklig!
14. Jag drömmer något varje kväll. Oftast mardrömmar. 28 dagar i sträck drömde jag varenda natt om mitt ex, det var fruktansvärt jobbigt. Nu är det mindre. Men ett ex är ju som en mardröm, eller hur? ;) Haha nej jag skojar bara. Men Jag drömmer alltid. Mardrömmar består av mord, spöken, djävulen och svek från mina närmaste.
15. När jag var liten sprang jag jävulskt fort. Rekordet var 60 meter på 6.75 sekunder. :)
30 days
day 1 - En ny bild på dig och 15 intressanta saker om dig.
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – I min handväska
Dag 09 – Min favoritfödelsedag
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Platser jag besökt
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min dag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – I min handväska
Dag 09 – Min favoritfödelsedag
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Platser jag besökt
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min dag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
