Den här vecka har jag hunnit med att nästintill göra färdigt spanskan, jag har hunnit med att laga mat till familjen varje dag och bla bla bla.....

Idag hann jag också tänka på något jag saknar. En person, eller snarare.. Alltså, så här var det..

Jag satt i bilen och lyssnade på musik och då helt random så poppade en bild upp i huvudet på mig. En bild på dig, dig och mig när vi fjantade oss till musiken. Haha, jag fnittrar fortfarande åt det!
Din min var alltid lika oslagbar och jag garvade tills jag inte kunde andas. Det var såna lyckliga dagar. Särskilt den dagen.

Men det var längesen. Det var så extremt längesen vi var så, på det viset. Det glömmer jag inte.

Men känslan jag hade just då. I bilen påväg till vår sommarstuga, det är också något jag aldrig kommer att glömma. Jag saknar det så himla mycket. Känslorna som fanns då, lyckan i allt. Hur jag kunde se på dig när du gjorde din allra fulaste grimash och jag älskade dig bara mer för att du vågade vara precis så.

Men det var längesen. When the bad moments outnumber the good, it might be time to say goodbye.

Det är något jag ska ta till vara på nästa gång, för vissa saker kanske går att rädda... Men många gånger gör det inte det. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.

... Men fy tusan vad jag älskar den där känslan! Fy fan vad jag saknar den..