Det är lite svårt att förklara den första kärleken. Men jag måste nog ändå säga att min absolut första riktiga kärlek var Christoffer Daniel Simon Eriksson. Jag har tyvärr ingen bild på honom.. Eller jo förresten, på hans mage.. xD haha ni vet lite fjortis som man var så var magmuskler en Big Deal.. xD

Men ja, världens sötaste! Jag har idoliserat honom länge nu dock... Vet inte riktigt hur realistisk min uppfattning om honom är egentligen.. När man är kär ser man ju allt ur kärlekens ögon, ingenting är dåligt. Han var perfekt min Chrille.
Tycker jag nu i alla fall... xD haha sa jag att han var idoliserad? Nej men anledningen till att han blivit en så stor "idol" för mig är just för att han hjälpte mig igenom mycket, tålmodig, snäll och förstående. När man trodde sig få skäll för att man betedde sig konstigt så försökte han istället hjälpa till och förstå. Christoffer var total trygghet för mig. Han flyttade till Australien, det hade han och Nicke planerat in, datum och allt redan innan jag ens träffade Chrille. Han sa att han kunde skippa det och stanna, men jag tyckte att vi hade känt varandra för kort tid och jag skulle inte kunna leva med att han skippade sin stora dröm för min skull. Jag var så pass ung dessutom vilket jag också tänkte på, det var inte alls säkert att vi skulle kunna hålla ihop och då hade jag ju förstört för honom förgäves. Det gick inte an! Jag var ledsen ett bra tag men sen träffade jag Didrik som även han hade det där fina tålamodet, vi blev tillslut tillsammans.

Vi är riktigt bra vänner dock. Det har vi varit ända sen vi skiljdes åt. Han hör av sig nu och då och varje gång blir jag lika lugn. Hans röst får ner mig på jorden igen och jag känner mig lugn och trygg.
Nicke är tillbaka i Sverige lite nu och då och flyttar runt den lilla backpackern :P haha men vi har träffats oftare än Chrille och jag så jag skulle nog vilja påstå att Nickepicke är det mest konkreta jag tagit med mig från det förhållandet. :)

Kärlek är bra underbart ibland!