Svårt.. Men kärlek är väl en djup känsla av tillgivenhet? Att beskriva kärlek känns nästan omöjligt. Känslan, eller upplevelsen av kärlek kan ju kännas olika från gång till gång som man känner kärlek och vad objektet för kärleken är. Det kan ju vara en person men det kan även vara en sak eller något man gör, man kan känna kärlek till en hund eller katt. Dessutom älskar du ju din familj också, eller hur? Nåja, de flesta gör det i alla fall.

I mitt huvud är det skillnad på att vara Kär och att känna Kärlek. Skillnad på kärlek och att vara kär alltså.
Dessa två kan såklart kombineras, i en parrelation till exempel. Eller ja, är man kär i någon och man blir tillsammans så tror jag att kärlek växer fram,, ibland jätte fort och ibland tar det längre tid, men kärlek för mig är en djupare känsla. Jag har en ordning liksom. ;)

1. Attraktion
2. Förälskelse
3. Kär
4. Kärlek

I den ordningen kommer känslorna. Jag tror alltså INTE på något sätt på "kärlek vid första ögonkastet".. Strunt prat! Jibberish!
Men jag tror att man kan dras till en annan människa första gången man träffas och jag tror då att detta är en kombination av attraktion till utseendet och att den personen har den typ av kemi eller "lukt" som vissa kallar det, som man gillar och som framkallar känslor som kan förvirras med kärlek. Den där pirrande känslan behöver inte vara kärlek, det kan helt enkelt vara kemi. Din kropp reagerar på den andres och din kropp försöker visa dig att ni passar ihop, kemi mässigt alltså.

Det är vad jag tror.

Jag tror att man OMÖJLIGT kan veta ifall man verkligen passar ihop vid första ögonkastet. Du känner inte människan! Man kanske dras till varandra på ett starkt vis men det behöver inte nödvändigtvis finnas mer än så där. Det vet man inte. Kanske är man "självfränder" men chansen är liten. Det är vad jag tror.

Men tillbaka till ämnet, - Kärlek.
Kärlek ser jag som en djupare känsla. Något man känner för en person man tycker väldigt mycket om, som man passar bra ihop med, personligheterna klickar, man förstår varandra, man finns där för varandra etc.. Såna där grejer är kärlek för mig. Kärlek är en djup tillgivenhet, man önskar personen bara det allra, allra bästa. Kärlek är somewhat osjälvisk, men svartsjuka eller sorg över att splittras av en eller annan anledning visar också på kärlek. Det kan tyckas själviskt att kanske be din bästa vän i hela världen att inte flytta, eller din partner, vilket det också är. Men det egot grundar sig också i kärlek.

Kärlek i en parrelation tror jag skiljer sig ganska mycket från kärlek till andra människor eller saker eller vad du vill. Inte så att det är sämre på något vis, men man blir så involverad i varandras liv, man blir den trygga hamnen för sin partner vilket sätter ett särskilt stort ansvar.

Kärlek till vänner och familj tror jag dock kan vara minst lika stor om inte större i många fall. Kärlek går som inte att beskriva riktigt..

Men de människor jag känner kärlek för bryr jag mig om på ett otroligt plan. Lider de så lider jag, det gör ont i mig för deras skull. Har de det svårt så gör jag mitt allra yttersta för att hjälpa till och se till så att det löser sig.

Till exempel så stänger jag aldrig av mobilen på nätterna och det är inte ovanligt att man får samtal. Det är bara att vakna och svara det! Men jag har ingenting emot det för min första prioritering är ändå personen som mår dåligt. Det är ett mått för kärlek hos mig.
När jag själv inte står över dem. När jag känner att andra personer kan prioriteras över mig själv när det krävs utan att jag på något sät känner mig åsidosatt. De är min prioritering.

Det är kärlek för mig.