Denna var faktiskt riktigt svår. Jag har så många att jag inte kan riktigt säga bara en som är Den bästa...

Skriver väl två stycken då?

Men jag tror nog att den första måste vara med Chrille. Inte just för att vi var tillsammans eller så då, utan för att han hjälpte mig otroligt mycket. Särskilt med mig själv. Jag trivdes med mig själv för första gången och det var tack vare honom.

Jag var nog väldigt jobbig och svår med honom. Vägrade allt, och då menar jag allt. Jag var väl ungefär så trasig man kan bli när man känner sig utnyttjad, smutsig, ensam och kränkt. Så jag vägrade allt. Ansåg att ifall han älskade mig så skulle han stå ut med vad som helst. (Stackarn ^^)
Det stämde inte riktigt, man ska inte behöva stå ut med vad som helst. Jag var verkligen trotsig, hopplös och litade inte på någon. Jag hade lovat mig själv allt aldrig, aldrig någonsin mer lita på någon igen. Det var bara inte värt det. Men det var innan jag lärt känna Christoffer på riktigt. Orden som fick mig att ge vika, som fick mig att tveka på vad jag hade lovat mig själv, de kommer jag aldrig att glömma.

- Sandra... Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord kan säga och jag hatar att du mår dåligt. Ännu mer hatar jag att det är jag som får dig att må dåligt just nu, men snälla förstå och förlåt mig för det här. Men älskling, du kommer aldrig att komma ur det här, aldrig att ändra din syn på detta ifall vi inte gör något åt det. Nu. Jag finns här hela tiden, jag lovar. Jag lämnar dig inte. Jag hjälper dig, alltid. Snälla låt mig finnas här för dig!

Jag hade vägrat som en liten unge fram till den stunden. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att så totalt bara ge vika just då... Men han hjälpte mig faktiskt. Han fanns där hela tiden, lämnade mig inte. Precis som han lovade.

Kommer aldrig att glömma det.

Detta är nog en STOR anledning till varför jag idoliserat honom så mycket också. Han är liksom min "hjälte". xD haha, hopplös romantiker som jag är så får stunder som dessa mig totalt knäsvag, fnittrig och lycklig. :)




DEN ANDRA......

Måste nog vara.. Hmmm....

Det måste nog vara Turkiet! Okej, jag måste erkänna.. Jag blev väldigt besviken. Inte på själva landet utan på andra. Omständigheter kring det drog ner hela upplevelsen väldigt mycket...

Men Turkiet och Best Couple's Competition. Fy satan vad roligt!

Jag var så stolt över mig själv! Jag har scenskräck och klarar inte ens av att redovisa inför klassen utan att glömma svälja, gurgla till, skaka på rösten, blanda ihop texten, babbla på om absolut ingenting, prata på som om jag skulle dö ifall jag var tyst, eller så är jag bara tyst och säger "eeeh..eeeh." och glömemr bort vad fan det nu var jag skulle säga. Ja SÅ illa är det!

.... och så får jag för mig att gå med på att tävla i en massa knäppa och pinsamma tävlingar på en SCEN med en jävla massa människor som glor?????? 

Det låter ju helt sjukt. Eller hur? Tyckte jag med. Höll på att totalt DÖ när vi blev uppropade på scen min dåvarande kärlek och jag.
Haha, för att lugna mina nerver drack vi drinkar just före.. Tänkte på på min lilla blåsa där så när vi blev uppropade var jag lite smått alkoholiserad och kungligt pissnödig (!)

Men fy SATAN vad roligt det var! Hahaha jag har sällan haft så roligt.
Jag sitter och fnittrar just nu faktiskt bara för att det var så fruktansvärt jäkla underbart!

Jag menar, hur många gånger och hur ofta drömmer in en tjej om att knyta en lakan-blöja på sin bebis-skrikande pojkvän framför en stor publik liksom? ;) Nej just det!

Det är något jag kan lova och svära ALDRIG, aldrig någonsin kommer att bli något annat än ett minne jag älskar!
Fan, jag vill göra det igen! Det var ju stå otroligt roligt! Nej gud nu blev jag värsta längtansfull!

Något som gjorde det hela ännu bättre var ju förstås att vi vann tävlingen också... :]