Du.. Denna var faktiskt jävligt svårt för mig.. Men det måste nog bara bli Samira!

Jag och Samira kan vara utan varandra läääänge men ändå när vi ses är hon en precis lika underbar människa som alltid! Samira och jag har känt varandra sen vi var pytte små, typ 3-4 år var jag första gången jag såg henne.

Min mamma pekade på Samira och hennes Mamma Solveig och sa att jag och Samira nog skulle kunna ha roligt ihop.
Jag bestämde mig för att se efter ifall hon hade rätt i det så jag  satte efter Samira och Solveig och började ropa,
" MIRAA, AMIRAAA, SAMIRAAAAAAA!!!"

Hon hade ju såklart ingen aning om vem jag var, men jag fick med henne i alla fall och från den dagen började vi sova över hos varandra och hade riktigt roligt i några år!
Tyvärr växte vi ifrån varandra och pratade inte igen förren hon gick i nian och jag i åttan. Vi blev inte närmare vänner då ändå utan det dröjde tills det att jag flyttade till stan (där hon bodde med sin pappa) innan vi började umgås mer. Just då umgicks vi lite hela tiden, jag for dit och hon sov över hos mig lite nu och då.

Nu har hon dock bott i Örebro ett år och nu är hon i Indien och hjälper till som det lilla helgon hon är.... och jag saknar henne skadat mycket!

Världens finaste människa, verkligen! Alla gör vi misstag då och då, ingen är perfekt liksom. Men en sak jag vet med all säkerhet är att Samira alltid gör det hon tror är rätt. Hon följer sitt hjärta som man brukar säga.

Jag älskar dig lilla snutteplutt! :]