Please just hold me,
kiss me one more time
and I'll try not to cry
I know you've already made up your mind
No tears in the world could make you stay
even though you're the one who led me astray

So I'll try not to cry
just say you love,
baby just one more time
even though I would know it's a lie
I'll hold my head up high
and I'll try not to cry

Skrev det där för läääääängesen. Ingenting hade egentligen hänt.
Jag var tillsammans med någon då och allt var bra (trodde jag i alla fall).

En vecka efter att jag skrev det där så tog det slut.

Jag var rätt chockad fast samtidigt, trots att allt hade verkat vara som förut, så hade jag ändå känt på mig något.
Jag skrev texter som den där, helt utan anledning då. Men jag hade väl en känsla av att något var fel helt enkelt.

Det är lite konstigt hur man ibland bara vet att något är fel. Man kanske inte ens medvetet vet att något är fel, men när man upptäcker hur fel saker och ting är så inser man att man faktiskt egentligen redan visste.