Jag tror

jag tror att för att kunna bli hel, så måste man ha varit trasig. så trasig att ingenting känns längre, när du är så långt nere att du tänker "jag kommer aldrig att orka ställa mig upp igen". jag tror att man måste ha alldeles för många sömnlösa nätter, kunna texten på alldeles för många ledsna låtar, spendera alldeles för många dagar i sängen och ha alldeles för många dagbokssidor om hur det känns att ha ett trasigt hjärta som trots att det känns som om det har krossats fast ändå vägrar sluta slå.
man måste nog kämpa på och klara sig. själv. man tar sig upp på egen hand. då kanske man kan ha en chans att hitta sig själv.

jag har varit trasig, jag har tillåtit mig att falla så handlöst för någon att smällen när ingen fångade, dödade mitt hjärta, det var trasigt. det som vägrar sluta slå. jag har alldeles för många textfyllda dagbokssidor om hur ont det gör att vara trasig när ingen vet. hur trasigt ett hjärta kan vara och hur ont det kan göra.

jag har inte hittat mig själv. inte än i alla fall.

men jag känner mig själv bättre. jag vet att jag är starkare än jag någonsin trott att jag var och jag vet att oavsett hur trasigt ett hjärta känns så fortsätter det ändå envist sitt bultande i vad som känns som ett sargat bröst.

jag har inte hittat mig själv.

men jag kommer att göra det. jag känner mig själv. många tror sig känna sig själv, inklusive jag, för 6 år sedan. nu är det annorlunda. många tror sig känna sig själv. det gör de inte. det krävs mycket, mycket, mycket mer än en olycklig kärlek för att i sanning känna sig själv.
jag vet.
jag blir fortfarande förvånad över vad jag klarar av.

jag blir förvånad över hur en själv som så många gånger känts som om den blivit sliten ur min kropp, fortfarande finns kvar, hur ett hjärta som så många gånger känts krossat, fortfarande kan slå.
hur någon som så många gånger inte sett någon utväg, ändå fortfarande lever.
hur någon som fått så många smällar ner i det där hålet, fortfarande orkar klättra upp.

Jag antar att vad jag vill säga är...

att det finns hopp. jag har haft svårt att känna det många gånger. men din egen styrka kan förvåna dig. du tål.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0