Jag brukade hata när han rörde mig. Men ännu mer när han lät bli.
Han var någon jag inte fick tycka om. Allt inom mig ville vända om, inte utamana ödet mer.
Men han hade en viss makt över mig. Någonting gjorde det omöjligt att säga nej. Jag drogs obönhörligt till honom och hur mycket jag än kämpade emot så var det redan förgäves. Jag var fångad som en mus i en fälla. Jag kämpade till en början för att ta mig lös, men jag satt för hårt fast. Jag kämpade tills jag inte orkade mer och gav tillslut upp och lät allt ske. Allt som inte fick ske, allt som jag inte ville skulle ske.

Men han gjorde det omöjligt att säga nej. Han hade den där makten över mig som jag inte kan förklara.
Han dök upp överallt, hela tiden och gjorde det omöjligt för mig att sluta tänka på honom.

Jag ville inte vara naiv. Jag försökte tvinga mig till likgiltighet. Men det fanns ju en anledning till att han var där med mig. Varför han tyckte om att kyssa mig, sova hos mig, hålla om mig... Jag försökte verkligen att inte tänka så, att inte vara så naiv. Men mina förhoppningar och förväntningar ville inte försvinna. Jag inbillade mig saker som inte fanns där.

Så dumt av mig att tro att han skulle nöja sig med mig. Men jag försökte verkligen att inte vara så naiv...