Jag ville skriva. Skriva om allt, berätta om allt. Jag ville skriva i min dagbok och berätta om alla de vackra ord han viskade till mig där vi låg tätt ihop under täcket. Jag ville skriva om den där känslanhan gav mig som nästan fick mig att glömma bort att det fanns en värld utanför den där sängen. Jag ville så gärna skriva ner hur varenda liten kyss han gav mig kändes, varenda liten nära omfamning och vartenda litet löfte han gav mig om oss och framtiden... Men jag kunde inte. För jag visste att i verkligheten så var de där orden ämnade för någon annan än mig. Det gör ont att bara vara en ersättare.