Kunde inte kommentera på hennes blogg men villa skriva här för henne i alla fall eftersom jag vet att hon läser min blogg.

Du tar dig vidare gumman. Du är grymt stark, det har jag nog märkt! Men sårbarhet och styrka är många gånger precis samma sak. Jag är lite chockad.. Du och Nicke.. 3 år..  Det var lätt att ta er för givet. Att ni alltid skulle vara tillsammans.. Men jag vet att du kommer att klara även detta. Känslan av sorg kommer tillslut att klinga av känas lättare. Du är inte ensam. <3

Jag ska berätta något för dig.

Jag var tillsammans med en viss någon en gång.
Man blir en del av varandras vardag, man ses ofta och tänker på honom när han inte är där.
Han är din bästa vän och din kärlek. Det bästa av två världar kan man tycka...
Tills han en dag ville ha en paus. Jag kunde inte andas, hela min värld försvann och det kändes som om min enda stöttepelare rasade.
Vad jag gjorde var att jag for ut med tjejerna. De snarare tvingade ut mig än något annat. ^^
Jag for ut med tjejerna i alla fall och träffade en kille jag brukar festa en hel del med när jag var singel. 
Det fungerade för mig att vara ute, ha mina tjejer med mig, en kille som jag VISSTE ville ha mig när den som betydde mest för mig inte längre var säker på känslorna för mig. 
Det här låter nog som en jävligt konstig historia, men den är bra. För att när jag var där så insåg jag något - Jag klarar mig själv.

Jag visste från den dagen att jag skulle klara mig själv. Jag kunde släppa tankarna på den där någon.
Jag ville kanske inte vara ensam...
Men jag visste att jag skulle klara mig själv, att jag skulle kunna stå på egna ben och klara mig bara bra.

Sorg är sorg. Det går inte att komma ifrån.

Att varva vänner med killar/dejting/fest är en bra medicin, i alla fall för mig. Det får tankarna bort från sådant som inte längre är i ditt liv, till något som kan få dig glad igen och kanske, kanske bli något nytt.

När den här sorgeperioden tillslut är förbi, och du inte längre kvävs av tanken på att vara utan honom, så hoppas jag att du kan minnas.

Precis som jag.

Minnas alla de bra stunderna, ögonblicken som fick dig lycklig.
Dessa stunder kan komma att betyda så enormt mycket mer för dig än vad du tror om du bara låter dem göra det.

Jag minns första gången Victor sa att han älskade mig, hur mitt hjärta nästan stannade, mitt leendet som vägrade försvinna och hur generad jag blev när jag insåg att han såg mig och mitt fåniga flin.

Jag kommer ihåg när jag var ledsen i telefonen när jag pratade med Didrik och han la på, fräckt tyckte jag. Fram till det att han stod i min dörröppning och såg söt ut. Han hade kommit för att trösta mig personligen. Han hade tagit moppen och kört hem till mig sent på kvällen en skoldag, sällan har jag känt mig så speciell.

Jag kommer aldrig att glömma en kväll när jag och Chrille stod och bråkade ute i regnet när jag trodde mig sett honom ha sex med Ronja. Jag hade fel men det visste jag inte då.. Men jag kommer aldrig att glömma när vi stod och bråkade, jag skrek åt honom, dunkade nävarna på hans bröstkorg i frustration och ren ilska, försökte slita mig därifrån.. Men han höll fast mig och skrek tillbaka på mig hur mycket jag betydde och alla anledningar till att han älskade mig och bara mig. Han skrek åt mig länge, länge tills jag tillsut var helt knäpptyst. - Av glädje.

Alla dessa stunder som gjorde så innerligt ont att tänka på när det preis tagit slut, är nu rena himmelen.

Jag blir alltid så glad, så lycklig när jag tänker tillbaka på att någon kunde älska mig så mycket. Men inte bara det.
Utan även hur lycklig jag kände mig. Hur kär och galen man var.
Den där känslan som gör att man känner sig odödlig så fort man är i närheten av den där personen.

Att kunna komma ihåg den känslan och leva sig in i den betyder så otroligt mycket för mig nu. Då också, självklart,
Men att KUNNA tänka på det nu så långt senare hjälper mig mycket i hårda stunder. Det påminner mig också om att inte nöja mig med någon som är dålig för mig. Eller med någon som inte ger mig den där känslan.

Jag hoppas så jäkla mycket att du ska kunna göra samma sak. För det är något jag verkligen tror är viktigt.
Malin, du är en av de snällaste varelserna jag nånsing mött. Lite trasig och stött i kanten kanske..
Men du är verkligen en vacker person.