Vet ni vad?

Jag är jävligt feg. Egentligen är jag verkligen det. Ni kanske tror att jag är väldigt öppen här på bloggen  och verkligen är helt ärlig med allt. Nåja, ärlig är jag väl...
Men jag skriver inte om det  som verkligen spelar någon roll. De stunderna som i verkligheten verkligen förändrat mitt liv, för att det känns för naket.
Fegt? Ja.

Förlåt för det.

Jag känner mig för naken. Dessutom måste jag hänga ut andra då också och det är något jag inte är bekväm med.  Som stunden med Chrille som jag nämnde tidigare i Malins inlägg..
Jag hade tänkt skriva om det som sista inlägget, sista ögonblicket... Men det var liksom bara FÖR privat.
Bara FÖR mycket. Den stunden är liksom bara min och hans. Jag kunde inte skriva om den för er. Förlåt.
Ibland vill jag verkliegn bara skriva ut till er dom stunder som VERKLIGEN är en stor del av itt liv. Det finns inte så jätte många av dom.. Kanske 5 stycken? Men dom stunderna är stunder jag bara inte kan förmå mig till att skriva. Inte än i alla fall.
Det är för privat... (?)

Det låter kanske lite konstigt när det kommer till mig. Jag är ju inte den som är helt tyst om mitt liv direkt.. Näe det ligger liksom inte riktigt i min natur. Även om jag mer och mer stänger mig och inte berättar lika mycket lika fort längre, så är det egentligen inte jag.

Vem är jag då?

Jo, jag är den där glada, spralliga, babbliga, lite knäppa och extremt öppna personen. Hon som kan prata om allt med vem som helst när som helst och som inte är rädd för att visa vad hon känner.
Det är jag. Egentligen.
Men det känns som om det var längesen jag verkligen var den där tjejen jag trivs med att vara. När jag känner mig hemma och trygg i mig själv, och den där naturliga glädjen jag hade.
Den finns inte riktigt där längre. Inte lika mycket i alla fall.

Men jag är påväg dit i alla fall. Jag märker ju själv skillnaden på mitt humör nu jämfört med för ett halvår sen.
Tack och lov! :)