JAG FAR IMORGON!! :O Till Stockholm alltså. :)  Får ni hoppas på att jag kommer levade tillbaka. ;) hehe nej okej jag är inte orolig.
Men peppad som fan är jag! Känns så jävulskt skoj att bara göra vad man känner för, leva lite. Sen så har jag ju för övrigt bara varit i Stockholm en enda gång förut så hur kan bara vara annat än nöjd?

Jag har så höga förhoppningar på morgondagen så det är ju kanske inte riktigt sådär super bra... Men vad gör man liksom? Peppen är för stor!  Så, som ni vet så kommer jag att vara inaktiv en eller ett par dagar framöver, men jag lovar att berätta allt sen! ... Kanske ;)

Från en sak till en annan så hittade jag ett jätte bra citat också!

"Love can sometimes be magic. But, magic can sometimes.. just be an illusion."

Tycker att det stämmer in så bra, för i alla fall jag ( jepp nu blir det personligt, varning! ) vill ju att personen jag älskar och är tillsammans med är den rätta för mig. Inte bara för någon månad utan för mer än så. Sen kanske man inser att så inte är fallet men man vill inte ge den insikten rätt utan man gör att man kan för att tränga bort dom tankarna och sen fortsätter man kämpa för att få sitt förfallna förhållande att fungera, som för att bevisa för sig själv att man inte valt fel än en gång. När det rangliga pusslet tillslut kollapsar så kanske man inte vill släppa taget, man kanske skäms för att amn inte är så ledsen som man borde vara? Nu vet hela den där film-grejen där personerna som separerat inte kan sluta tänka på varandra ni vet, can't eat, can't sleep. Hela den grejen, finns inte det så kanske man rent av försöker tvinga sig att känna så för att man önskar att det var den typen av förhållande man hade tillsammans fast det inte var det. Man kanske tillslut inser att känslorna man trodde sig ha i förhållandet projicerades från sig själv i en önskan att äntligen ha hittat rätt, trots att verkligheten egentligen såg väldigt annorlunda ut. Kärleken man trodde sig känna var projicerad från en önskan om en kärlek man längtar efter. Man inbillar sig själv att det perfekta förhållandet man tror sig ha egentligen är precis som kärleken, en projicering, det är bara en illusion.

Kanske kan man även tro att det man känner är kärlek, när det enda som egentligen finns är passion? 
Kan fortsätta med diskussioner som dessa i en halv (eller en hel) evighet men jag ska skona er redan nu. ;) 




Jag har i alla fall packat och städat och tvättat och grejat på med sånt idag, nu är det bara lite självpyssel kvar så som att klippa naglarna, måla och känna sig lite fin. Eller tja.. fin och fin men liksom.. Bättre i alla fall? ;) hehe!

En annan grej jag tänke säga är att jag har lyssnat svinigt mycket på Breaking Benjamin på slutet. Tänkte därför länka ett par favoriter så att ni får njuta ni också!

Så, där har ni mina 3 favoriter so far, enjoy! :D