Japp, jag blec såld på mitt förra inlägg.. Tankarna kom igång.

Vad är passion?

Jag vet inte.. Jag har väl egentligen aldrig riktigt känt den känslan för en annan individ. Hur definerar du passion? Är det en känsla? Är det en alldeles särskild känsla? Upplever alla den här känslan på samma sätt i så fall? Hur ska man veta, allt är ju individuellt?

I mitt huvud och som i många andras kan jag tro, är att det är ett eldigt förhållande till en annan människa. Jag säger "till en annan människa" eftersom passion  mina ögon inte behöver existera enbart i ett parförhållande.

Många skulle nog säga att passion är ett eldigt band till någon eller något. Till en person ser definitionen ofta ut som som film, man kan inte hålla sig ifrån varandra, händerna vandrar över kropparna.. man sliter och drar otåligt i varandras kläder, och sen gör killen ett film-move och sliter sönder de irriterande trasorna.. man trycker frenetiskt upp varandra mot väggarna och pressar hårt läpparna mot varandra. Skrivbordet rensar mannen på grejer med ett enda svep för att sedan brutalt slänga upp sin kvinna och fortsätta med ett enda mål...



Den här eldiga målande scenen beskriver ganska bra hur jag tänker på ordet passion, det är passionen som filmatiserats sååå många gånger. Den känsla så många pratar om och alla drömmer om. En eldig känsla, en frenetisk känsla, något eller någon man brinner för som en en inre eld.
Eller så är det helt enkelt den äkta djuriska driften vi alla har i oss som får frispel när vi träffar någon som kanskar hormonellt och så matchar oss bra? Nu vet hur vissa lukter attraherar det motsatta könet och allt det där med undermedveten dragningskraft pga koppsligkemi.
Kanske är det bara det? Kemin hos en annan människa tilltalar oss så mycket att de naturliga drifterna eggas till den gräns att inget annat finns i tankarna än just den människa man är med och målet man jobbar mot... So to speak. ;)



Men kan passion även defineras av det lugna livet? Helt enkelt en pirrande känsla i magen som aldrig försvinner? Ett mysande par vid havet, blickande ut mot en gyllene solnedgång långt borta i horisonten?

Jag har hört även denna definition av passion. Det är den här passionen, den mindre eldiga, mer tillgivna, typen av kärlek. Att passion är en del av kärlek, den del av det som aldrig försvinner. Att passionen skulle vara den del i kärleken som alltid finns kvar, passionen finns i de förhållanden där den pirrande känslan och lyckan av att tillbringa sin tid med sin kära. Det där som aldrig försvinner. En vän till mig tyckte att ett tecken på att passion finns är när du ser de gamla människorna som tillbringat hela sina liv tillsammans, de är gamla och grå på 80 år. Men de håller fortfarande handen, de gosar i soffan och utbyter en och annan kärleksfull puss. Blickar utbyts, men vad ingen vet är att även ord utbyts, de förstår varandra även i tystnaden. Eller ja, det är åtminstone hur man hoppas att det är. :)
Att detta skulle vara definitionen på passion, det andra skulle kalla "forever lasting love", att kärlek finns i mångt och mycket och är en känsla vi har för mer än en. Men kärlek med passion är något som aldrig försvinner.



En annan typ av passion som jag tänker mig, är den typ som denna bild illustrerar så perfekt. Passion för något annat än en människa, till exempel musik.
Man blir helt uppslukad, man älskar ad man gör, lyckan man känner, hur det spritter i kroppen, den höga koncentrationen för att uppnå en ännu högre form av extas, inget existerar utom den här enskilda grejen.
Till exempel något som speler ett instrument, gitarrister och pianister som spelar och spelar tills fingertopparna har nött bort sin hud, de som lyssnar och lyssnar tills öronen värker.

Den här exhalterande, hypnotiska känsla man får som bokstavligttalat stänger ute resten av världen. Alla fem sinnena är på fokuserat enbart på det objekt där passionen skapas. Man lever och andas den person eller sak som framkallar denna otroliga känsla.

Den här bilden till exempel. Jag älskar den. Det är en perfekt bild som summerar hur man känner sig innuti när man befinner sig i en känsla av passion. I alla fall är det så jag tror att det är.  Det känns som om man vill spela och spela och spela tills man inte kan spela mer om det är där din passion ligger. Spela tills fiolen börjar brinna, skrika ut alla känslor som bubblar inom sig. Bara leva enbart i sin passion.

Haha nej gud vilket inlägg alltså. Ibland blir man uppslukad! Det är svårt att få ut i text vad man ser framför sig i huvudet, men det är värt ett försök. :)

Passion verkar vara så fantastiskt. Jag längtar verkligen till den stund jag möter någon som får definitionen av passion att kännas lika klar och självklar som luften i andas.
Det verkar så vackert. Måste upplevas.

Vet du vad passion är?