I think we can make it
Så, då har jag en liten confession to make... Personen jag träffade som jag inte träffat "in friendly terms" på väldigt länge var då mitt ex.
Vi har haft våra differences och så, men igår träffades vi och begravde stridsyxan. Jag var lite nervös där ett tag och var nästan påväg att ladda upp för strid, men sen tänkte jag att det är dags att bli sams nu. Dags att ge sig och gå vidare. Så jag sket i allt det där och mötte upp honom med ett öppet sinne och jag tror nog att han gjorde detsamma.
Så fort vi satt oss ner och kunde börja snacka så kändes det bra. Samtalet flöt på och det kändes litegrann som att vi hittade igen det där vi tyckte om hos varandra från första början. Kom ihåg att vi var vänner rätt länge innan vi faktiskt blev tillsammans! Jag har ingen aning om ifall vi kommer att kunna vara vänner eller inte i slutändan. Jag har fortfarande mina funderingar och förväntar mig ingenting alls egentligen... Men jag måste ändå vara ärlig och säga att det kändes bra att ses och att jag verkligen hoppas på att vi kan fortsätta som vänner.
Jag hoppas att det inte kommer att bli konstigt eller nått sånt. Vi är ju båda väldigt öppna människor och kan ju vräka ur oss lite smått olämpliga saker och medtanke på vårt förflutna så kanske det slutar med att vi sårar varandra även som vänner... Men jag hoppas inte det!
Jag hoppas nu att vi kan fortsätta som vänner och släppa all den här tyngden bakom oss. Det tror jag dock blir mycket svårare för mig än för honom.. Det är nämligen jag som är mest bitter tror jag. Men jag känner mig verkligen färdig med tjaffset, färdig med negativiteten och så väldigt, väldigt färdig med den här ilskan jag känt så länge nu.
Jag vill verkligen bara släppa det och gå vidare. Precis som jag sa till honom så, hur många dåliga minnen vi än har, och hur hemska dom minnena än är, så kvarstår ändå det faktum att många av de bästa minnena jag har, är med honom.
Det kommer alltid att sitta i. Vi är SÅ jättelika på mycket, vilket gör att vi bara klickar med varandra.. Men andra likheter och vissa olikheter krockar totalt och det blir en sådan katastrof att vi sakta har ihjäl varandra... För att vara lite dramatisk! ;) hähä!
Jag är just nu väldigt positiv faktiskt.. lite fundersam... men ändå positiv! Vi ser väl vad som händer från och med nu, men jag ska i alla fall göra mitt allra bästa för att på något sätt kunna släppa alla de negativa minnen jag har och ilskan som finns med dom. Det känns fortfarnde färskt för mig.. men jag har gett mig på att försöka i alla fall! :) kan han så kan väl jag.
Jag tyckte att det kändes som om vi hade ett väldigt bra samtal igår och 2 timmar flög iväg på ett ögonblick. Det gick överförväntan och jag hoppas det fortsätter så. :)
Ganska precis 1 år gammal bild.
Kommentarer
Trackback
