Igår när jag kom hem, så var jag jätte irriterad. Jag var irriterad och jag var väldigt störd på en rad med grejer.
Ingenting blev som det skulle bli och hela helgen kändes som ett stort misslyckande. Visst vissa ljuspunkter var det ju, såklart! Men det var också mycket som retade gallfeber på mig och jag kunde liksom inte koncentrera mig på att ha roligt, så hela gårdagen då jag kunde sitta och tänka igenom hur fruktansvärt dryg den här helgen blev, ju sämre blev mitt humör. Kände verkligen dom där irritations bubblorna koka i magen på mig. Jag bara väntade på att få gå lös på någon.
Skälla riktigt ordentligt, slå nävarna i något bord eller putta till någon. Jag nästan satt och hoppades på att någon på busstationen skulle komma och försöka jävlas med mig bara så att jag skulle kunna få bråka lite, skälla lite.

Men ingenting hände. Ingen jäklades med mig, ingen försökte tjaffsa med mig.

Jag är egentligen ingen bråkig person, faktum är att jag avskyr bråk. Det var nog bra att ingen försökte bråka med mig, känner att det väldigt lätt hade kunnat spåra och urarta sig i något mycket större än tänkt.

Vissa människor förstår sig inte alls på mig när det kommer till just bråk. Vissa människor tycker att jag tigger bråk hela tiden, medan andra tycker att jag aldrig bråkar.
Vad det grundar sig i, vad jag tror i alla fall, är att jag inte vill låta någon trampa på mig. Jag är väldigt bra på att låta saker och ting passera och bara låta bli att snacka om det..
Men jag gör inte det lika mycket längre, och det av en anledning. Vissa kanske tycker att jag tigger bråk, men det är verkligen inte så.
Jag måste ställa frågor, höra vad personen menar osv. Jag måste få veta vad jag behöver veta.
Varför?
För att jag inte vågar annat.

Om jag inte skulle fråga, om jag inte skulle visa vad som är okej och inte, så skulle den personen kunna tro att det är helt okej och i slutändan kanske såra mig väldigt mycket, många fler gånger. Eller så kanske jag helt enkelt missuppfattat något och mår dåligt alldeles i onödan.
I slutändan är det läskigare att sitta och vänta på nästa gång någon kommer att såra en, än att ta upp det och försöka göra något åt det.


Som sagt så var jag på helt kasst humör igår, jag bara väntade på någon att få gå lös på...
Men det blev inte så, tack och lov! Istället snackade jag i telefon och satt på msn till 5 på natten och tjattrade med någon som har ett sätt att få mig glad hela tiden. Vi är som... äpple och kanel var det visst (?) hahaha xD skit samma... :P i alla fall så var jag på riktigt dåligt humör när jag vaknade, men innan jag skulle lägga mig, när jag pratade i telefon så låg jag och skrattade så högt att jag tydligen väckt min mamma ett X antal gånger i natt!
Haha, visst det kanske inte är super bra det heller, men det kändes så skönt att efter en helg och en dag som kändes som tortyr för mig (av olika anledningar) ändå slutade det ändå med att jag la mig för att sova med ett leende på läpparna, utan klumpen i magen som tyngt mig hela dagen, och istället bara kände mig glad, fnittrig och lugn. Tack för att du fick upp mig på humör igen, även fast du kanske inte ens visste att det var dåligt från början! :)
.... även fast samtalet urartade sig i något mycket mer spännande frammåt tre tiden, hehehe....

Jag är väldigt trött just nu, sömnbristen känns av ordentligt idag kan jag lova!!
Jag hoppas verkligen att alla ni som läser min blogg också är på riktigt bra humör idag, trots att vädret svek, och kan känna er lika glada som jag! Jag vaknade på rätt sida i morse. :)

Nu blir det en promenad ut i blåsvädret, skriver sen, tjingeling! ;)



en låt som alltid får mig på bra humör, så himla fin!! :]