En liten himmel i ett stort helvete

"jag visste inte att känslor kunde svida så. att en sekunds svaghet, förlorad kontroll och att bara inte hålla tillbaka, kunde skada mig så.
det är så svårt det där. han var allt jag drömt om och ännu mer med det där busiga bruna håret, de mörka ögonen som såg sådär kittlande, genomträngande länge på mig. som om jag var någon, någon speciell.
han spelade gitarr för mig ibland och rökte gjorde han också. jag hade aldrig tyckt om tanken på cigaretter, men innan jag visste ordet av, var gitarrer världens bästa instrument och ingenting fick min mage att kittla så som brunt hår och en cigarett.
fortfarande kommer jag ihåg honom. jag minns så väl de där starka käkbenen, den överväldigande ryggtavlan och hans stora varma händer. de där förbannade händerna, med de där bestämda beröringarna som fick mig så knäsvag att jag inte ens kunde stå. de där förbannat underbara händerna som kunde få mig till vad som helst. hans förbannade mjuka läpparna mot min hals som alltid lyckades få mig dit han ville ha mig.
han sa att han ville ha frihet, lätthet och lugn. han sa att en resa var frihet. det spelade ingen roll vart han for, bara att han skulle bort härifrån, till friheten. jag förstod aldrig riktigt vad han menade med det. för mig var han frihet. frihet från mitt då annars mörka liv och förvirrade värld.
han sa bara att han inte ville stanna. han sa att man måste ha ett krossat hjärta och en trasig själ för att tappa bort var hemma är.
jag förstod det inte då, men nu vet jag precis vad han menade.

kyss mig, ta mig in i din värld, få mig att glömma den här tomheten, hjälp mig känna något. Något annat än det där tomma som ekar inom mig ända sen du försvann.

Med en gitarr i handen och en cigg i munnen var han där igen. bara för att ännu en gång gå sin väg."