Jag såg något idag på busstationen som gjorde mig ordentligt chockad måste jag säga..

Jag sitter på bänken framför gate 4 och 5, lyssnar på lite skönt musik och stör mig på en man som vankar av och an framför mig.
Jag är alltid i en löjlig tid till det att bussen går. Går den klockan åtta är jag på busstationen kvart över sju, till exempel. Så jag var vid busstationen vid sju tiden.
Mannen framför mig med en rejäl ölmage, en skrikande gul jacka och ruffsigt hår vankar av och an, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka... Han stryker sig i nacken och ser lite små svettig ut.
Han stressade mig bara genom sitt vankande, jag kunde på nått sätt inte koncentrera mig på min musik, mina tankar, som jag vanligtvis gör. Jag tog mig inte iväg till min lilla fantasivärld där jag alltid är när jag har musik i lurarna. Gubben stressade mig för mycket. Helt plötsligt hör jag ett gåtskrik längre ner i busstationen och jag kollar dit, en kvinna kommer ut ur gaten, kastar sig på golvet, slår nävarna i backen och liksom hulkar.
Innan jag hunnit reagera så är helt plötsligt mannen i den gula jackan där och lyfter upp kvinnan från golvet. Han kysser henne i pannan, stryker hennes rygg och halvt bär ut henne därifrån medan hon gömde ansiktet mot hans axel och grät tyst.

Jag blev så chockad av det här att jag hittar inte ens orden till att förklara känslan. Det där gråtskriket gav mig verkligen ispilar i ryggen alltså, rysningar. Jag bara frös fast, tänkte att nu är det någon som att dött!
Jag har ingen aning om vad som hände, men på hela bussresan och sen jag kom hem så har jag inte lyckats släppa den kvinnan ur mina tankar.

Jag tror faktiskt aldrig någonsin att jag har sett en människa så förkrossad som hon var. Jag tror aldrig att jag sett någon ge efter så för sina känslor. Uttrycket i hennes ansikte gav mig verkligen en klump i magen.
Det enda jag kunde tänka på var att det är sådär det ser ut. Riktig sorg. Hon grät inte för någon liten skitsak. Jag vet inte vad som hänt, men det där var typ "jag såg mitt barn dö"-gråt... Hemskt var det!

Jag vet inte vem den här människan är, men ikväll går mina tankar ut till den kvinnan och jag hoppas verkligen att hon klarar sig igenom vad det nu är för svårigheter hon hamnat i.

Lycka till, främmande människor!