Läsning....

Hans kropp är så stor, jämfört med min. Som skillnaden på en vuxen och ett barn, så totalt omslöt han mig.

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur han kändes där jag låg, värmen från hans kropp mot min rygg, hans heta andedräkt mot min nacke, hans starka armar som höll mig i ett tryggt, fast grepp, och hur otroligt skönt det kändes i mig när hans fingrar vävdes samman med mina.

Än så länge var han min tillflykt, min frihet, någon som tog bort allt det där jobbiga som fanns i världen utanför.

Ändå kunde jag inte hjälpa att undra över hur länge det kommer att vara så. I mitt töcken av lycka och trygghet, kunde jag ändå inte hålla undan de envisa tankar som jag visste fanns där för mitt eget bästa. Hur länge jag får behålla allt det här underbara? När kommer han att helt plötsligt enbart att bli ännu ett av mina problem? Hur länge dröjer det innan han bara blir ännu en del av allt det jobbiga han idag, med bara sin närhet, fortfarande hjälper mig att glömma?"