Att radera känslor - hur svårt kan det va?

Jag minns när jag var liten, de första gångerna jag blev sviken och hjärtat kändes krossat i tusen bitar...
Då sa jag alltid att jag ville uppfinna en knapp som man kunde stänga av och då känslor med.
Det är inte riktigt så enkelt.

Känslor kan man inte radera, vissa försvinner väldigt fort, vissa tar det väldigt lång tid innan de försvinner, och vissa känslor... några få, de stannar för resten av livet.

Jag har blivit ganska bra på att sörja har jag kommit fram till.
Jag har lärt mig att, sorg försvinner inte bara sådär. Det går inte att bara ta bort.
Det enda man kan göra är att leva ut det, och härda ut det.

Man kan inte förtränga det. Visst, vara packad i två veckor i sträck kan man ju göra, men sen måste man då må dåligt. Gråta ögonen ur sig, slå på saker, sabba ett bord, all porslin eller bara sluta äta.

Hur man än sörjer så krävs den här extrema perioden, för utan den så hänger sorgen kvar som ett mörkt moln ovanför huvudet och gör sig påminnt hela tiden.

Nej, det går inte att radera känslor, och det går inte att undvika känslor.

Man måste leva det, men har du tur så kanske du inte behöver leva det så länge.

Sen kan man börja jobba med sig själv, sakta men säkert ta sig framåt tills man tillslut upptäcker att världen och framtiden nog ändå ser ganska ljus ut. Till slut kommer man på sig själv med att skratta, vara glad och vilja göra saker igen. Vilja må bra igen.