Välbekant

Känner igen den här känslan så fruktansvärt väl. Jag vill sticka.
Sist for jag omkring i Sverige och slaggade hos gamla vänner men det hjälpte inte så bra som jag hade hoppats...
Fast det var av en annan anledning än nu... Därför funderar jag på att stanna... Fast åååååh... Förvirring!
Jag hatar när jag inte vet saker.... och jag hatar när jag bara känner på mig att det är bråk på gång... när jag liksom bara känner på mig att kvällen kommer att sluta dåligt hur jag än gör... för det blir alltid så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0